- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1281-1282

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wåhlin. 2. Kristian W. - Wåhlin. 3. Lars Peter W. - Wåhlin. 4. Johan Peter W. - Wåhlin. 5. Karl Ludvig W. - Wåhlin. 6. Hans Fredrik Teodor W. - Wåhlin. 7. Lars Peter Olof W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1281 Wåhlin 1282 popularitet. W. blef 1808 förste teol. adjunkt (med Husie och Västra Skreflinge till prebende) och därjämte kontraktsprost öfver Oxie kontrakt, 1809 e. o. teol. professor och s. å. teol. doktor, 1814 förste teol. professor och domprost i Lund. Han bevistade som stiftsfullmäktig riksdagarna 1809-18 (W:s anteckningar om riksdagarna 1809 -10, 1812 och 1815 äro utg. af A. Brusewitz i "Historiska handlingar", d. 25, 1916). Utrustad med praktisk duglighet och kraftig vilja, behandlade W. alla underordnade med en despotisk och pockande välmening. Domkyrkans ekonomi handhade han på ett ypperligt sätt, och i kyrkorådet styrde han enväldigt. Men till teol. universitetslärare var han allt utom kompetent. Utan intresse för de teol. systembyggnaderna, hyllade han, såsom en äkta representant för neologiens tidehvarf, den naturliga teologien och uppehöll sig i sina predikningar med särskild förkärlek vid de källor till materiellt välbefinnande, hvilka naturen erbjuder. Han ifrade i 1700-talets anda för upplysningen och för den materiella nyttan; för det idealistiska genombrottet vid 1800-talets början stod han främmande. Han utsattes därför, synnerligast efter sin död, för våldsamma angrepp från den nya tidens män. Hade han i sin ungdom bland jordbrukets och folkupplysningens målsmän gällt för ett geni, så blef han nu en skottafla för förakt och satir. Ett tacksamt ämne för skämt och legendbildning var hans abnorma aptit, som med åren vållade en stark korpulens och en besvärande sömnsjuka. Han var i flera hänseenden ett original, och en mängd lustiga anekdoter har fört hans minne till eftervärlden. Se F. Book, "Essayer och kritiker 1917-1918" (1919). 3. Lars Peter W., den föregåendes brorson, präst, lärd, f. 23 juli 1772 i Glimåkra socken, Kristianstads län, d. 9 sept. 1834. blef student i Lund 1782 och filos. magister 1790 samt ingick 1791 som e. o. kanslist i Utrikesexpeditionen. Sedan han ett år idkat studier i Uppsala, utnämndes han 1793 till docent i lärdomshistoria vid Lunds universitet, prästvigdes 1800, aflade s. å. teol. kandidat- och 1801 teol. licentiatexamen samt blef sistnämnda år adjunkt i historia och latinsk vältalighet. W. utgaf 1798 en vitter månadsskrift, "Carolina", som emellertid, sannolikt på grund af sin ironiska ton, blef mycket kortlifvad. Han skref ett tjugutal akademiska af h., och hans föreläsningar voro mycket besökta. Utnämnd till kyrkoherde i Farhult (Lunds stift) 1805, erhöll han 1809 teol. doktors och 1810 prosts titel. 1819 förflyttades han till Norrvidinge pastorat i samma stift. Fastän sedan 25 år tillbaka aflägsnad från det akademiska lifvet, sökte W. 1829 den efter farbrodern lediga första teol. professuren och domprostsysslan i Lund, men tillbakasattes. Hvad som under befordringsstriden kanske mest motarbetade W. var hans egen, ofta och kraftigt uttalade, men obestridligen berättigade öfvertygelse om sin öfver-lägsenhet emot de öfrige sökandena. W. var en lärd prästman med ovanligt mångsidig vetenskaplig och humanistisk bildning. Han utarbetade bl. a. en postilla, Andaktsbok för enskild gudstjenst (2 bd, 1827-28). 4. Johan Peter W., den föregåendes kusin, präst, skriftställare, f. 16 april 1786 i Lund, d. Tryckt den 12/io 21 24 juni 1861 i Vingåker, blef student i Lund 18C5, filos. magister 1808 och docent i kyrkohistoria 1811 samt utnämndes till hofpredikant 1815. Sedan han tjänstgjort som legationspredikant och pastor vid svenska kyrkan i London 1818-30, utnämndes han 1830 till kyrkoherde i Västra Vingåker och erhöll teol. doktors samt 1832 prosts titel. W. var en beläst och språkkunnig man med lifligt temperament, men den engelska excentricitet, som hans låter antagit utomlands, passade ej rätt ihop med hans allvarliga kall. Han utgaf bl. a. Geographi för begynnare (1817), Bibelalmanach (1832), Stafbok efter grundstafningssättet (1841), Dagsländor. Anteckningar under vistandet i England och Frankrike åren 1818-32 (1846; ett större arbete). Biblisk läsbok (1847) och Anteckningar om särskilta religionssamfund och bekännelser (1852). 5. Karl Ludvig W., sonson till W. 3, son till K a r l L u d v i g \V. (f. 12 maj 1819, rektor vid Högre läroverket i Malmö 1870, d. l juli 1894), konstförfattare, f. 14 juli 1861 i Lund, blef student där 1880, var 1884-92 litterärt biträde hos firman P. A. Norstedt & söner, 1887-90 redaktionssekreterare i "Ny svensk tidskr." och 1887-98 sekreterare i Sveriges allmänna konstförening. 1890 blef han e. o. amanuens vid Nationalmuseum, där han var sekreterare 1896-1904 och efter 8 års tjänstledighet åter 1913-16, hvarefter han tjänstgjort som amanuens. Sedan 1892 utger han den högt skattade månadsskriften "Ord och bild" (se d. o.). Han är författare till två omfattande konstnärs-monografier: Johan Vilhelm Karl Wahlbom (1901) och úrnst Josephson (2 dir, 1911-12), har dessutom utgett en samling Sånger af Goethe i öfv. (1892) samt lämnat konsthistoriska studier och kritiska bidrag till tidskrifter, kalendrar, tidningar ("Svenska dagbladet", "Stockholms dagblad") och till Nordisk familjeboks l:a uppl. W. är ordförande i Sveriges författarförening sedan 1919. I Samfundet de nio (se d. o.) är han led. sedan dess stiftande, 1913. 6. Hans Fredrik Teodor W., den föregåendes broder, arkitekt, konstskriftställare, f. 16 dec. 1864 i Lund, studerade vid Lunds universitet, Chalmers' tekniska läroanstalt i Göteborg samt konstakademien i Stockholm, slog sig ned som praktiserande arkitekt i Malmö 1894, blef domkyrkoarkitekt i Lund 1902, hvarjämte han. sedan 1903 också varit arkitekt i öfverintendentsämbetet (Byggnadsstyrelsen). Bland af honom uppförda byggnadsverk framstå Gustafskyrkan i Köpenhamn (1911) samt Botaniska museet i Lund (1913). W. har under de senare åren varit verksam som nitisk och kunnig restaurator af kyrkliga minnesmärken. Särskildt har han nedlagt ett synnerligen förtjänstfullt arbete på Lunds domkyrka, både dess arkitektur och dess inventarier, framför allt bland dessa domkyrkans medeltida konstur. Om detta och dess återställande har han författat ett memorial (1913) samt flera uppsatser. Bland hans öfriga konsthistoriska arbeten märkas Ystads S:ta Mariakyrka (1916) och Malmö S:t Pelri kyrka (1919). 7. Lars Peter Olof W., den föregåendes kusin, biblioteksman, f. 17 juni 1861 i Malmö, filos. doktor i Lund 1892, var 1891-1913 docent 32 b. 41

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0673.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free