Formatet på den dagliga uppl. var till en början 6-spaltigt, men måste redan första året utvidgas och var i regel 7-, icke sällan 8-spaltigt. Veckouppl. utgafs i ,6-spaltigt format (1891 dock i 5-spaltigt), hvilket i nov. 1893 utvidgades till 7-spaltigt. Prenumerationspriset på den dagliga uppl. var 10 kr. På veckouppl. var priset från början 2 kr., men nedsattes 1891 till 1 kr. 20 öre för helt år. Bilagor till tidningen, innehållande dels predikningar och andra uppbyggliga betraktelser, dels Svea rikes lag med tillhörande författningar, dels Sveriges grundlagar och kommunalförfattningar m. m., utgåfvos också. (R--n B.) Vårt land, namnet på och begynnelseorden i Runebergs allkända, sköna hymn till Finland, af skalden anbragt (1848) som inledningssång i hans "Fänrik Ståls sägner". Den sjöngs första gången vid Helsingforsstudenternas vårfest 13 maj 1848 med musik, som för det tillfället komponerats af Pacius, och den är från den dagen Finlands folksång (den heter på finska Maamme). Äfven svenske kompositören J. A. Josephson tonsatte snart denna hymn, och i båda sättningarna har den städse varit högt älskad jämväl i Sverige. Runeberg själf hade skrifvit en melodi till hymnen, sjungen 1846 vid Borgå stads 500-årsfest i ärr. för manskvartett af C. F. Blom; f. ö. har den tonsatts äfven af F. A. Ehrström, H. Wächter, R. v. Böningh m. fl. finländare samt svenskarna A. F. Lindblad och A. Rubenson. Se K. Flodin, "Om musiken till Runebergs dikter" (i "Skrifter utg. af Sv. litt. sällsk. i Finland", bd LXXII, Runebergsfestskriften, 1904). Vårt land och folk, daglig politisk nyhetstidning i Stockholm, representerande den politiska svenska jordbrukarrörelsen. Tidningens första nummer utkom l juli 1915 som organ för Jordbrukarnas riksförbund. Egare af tidningen är föreningen Vårt land och folk, som räknar omkr. 15,000 andelsegare och har ett andelskapital af öfver 2¼ mill. kr. Tidningens förste utgifvare var v. häradshöfding Frans L. Stolt och dess hufvud-redaktör Elfrid Dürango. Som ansvarig utgifvare inträdde sedermera godsegaren Gustaf Eriksson. Tidningen utgafs som veckotidning till 1 jan. 1918, då utgifningen ökades till 2 ggr i veckan. Fr. o. m. 1919 utgafs tidningen 3 ggr i veckan, hvarjämte en särskild veckotidning tillkom, 1 dec. 1919 blef tidningen daglig. Tidningsföretaget, som dittills arbetat i förhyrda lokaler, hade s. å. inköpt fastigheten Mästersamuelsgatan 63, där eget tidningssätteri samt -tryckeri jämte acci-denstryckeri installerats. Jämte den dagliga upplagan, som jämväl utkommer med en kvällsupplaga i hufvudstaden, och veckotidningen, utges en särskild söndagsbilaga. Efter sammanslagningen mellan Jordbrukarnas riksförbund och Bondeförbundet afgick redaktör Dürango från hufvudredak-törskapet och efterträddes i aug. 1921 af Gunnar Dahlin, förut hufvudredaktör för tidningen "Nord-Sverige" i Sollefteå. -- Prenumerationspriset är för dagliga upplagan 18 kr., för veckouppl. 3 kr. för helår. Vårtsjuka, bot. Se Skorf 2.

Etiopiska vårtsvinet.

Vårtsvinen, Phacochoeridæ, zool., bilda en familj inom gruppen svindjur (se d. o.) och de partåiga däggdjurens ordning (Artiodactyla). De äro de klumpigaste och fulaste medlemmarna af hela denna ordning, starkt byggda, tjocka och vals-formiga, med mycket stort hufvud, låg och bred panna, trynet (i synnerhet i öfverläppen) oproportionerligt bredt, hvardera kinden vanställd af tre vårtlika utväxter, kort hals, svankrygg, låga ben och fyra klöfvar. Svansen är lång, i spetsen försedd med tofs. Ursprungligen består tandsättet i hvarje käkhalfva af 3 f ramtänder, l mycket stark, utåt- och uppåtböjd, i spetsen trubbig, framtill och baktill på längden fårad hörntand och 6 kindtänder, men flera framtänder och småningom äfven mel-lantänderna falla vanligen bort. Vårtsvinen lefva i flockar, söka sin af rötter (äfven af insekter, maskar o. d.) bestående föda under natten och hvila sig om dagen, ofta i träsk eller vatten. Genom sin snabbhet och vildhet bli de farliga. Såsom unga kunna de tämjas, men bli med åldern åter obändiga och hållas därför ej som husdjur. - Etiopiska vårtsvinet (emgalon), Phacochoerus Æliani, har mycket tunn och sparsam hårbeklädnad, lång och åt sidorna nedfallande, svart-aktig man på halsen och ryggen, skiffergråaktig färg och en kroppslängd af 1,4 m., hvartill komma 45 cm. på svansen; skulderhöjden utgör 70 cm. Arten förekommer i hela mellersta Afrika. - I världsdelens sydliga trakter finnes haartloopern ("snabblöparen"), Ph. Pallasii, som är brun, på hufvudet och ryggen svartaktig, blir l,e m. lång och har en höjd öfver bogarna af 75 cm. Hos äldre djur af denna art äro framtänderna fullständigt försvunna. Arten lefver i jordhålor. (L-e.) Vårved. Se Trä, sp. 119. Vårvik, socken i Älfsborgs län, Vedbo härad. 11,770 har. 1,007 inv. (1920). Annex till Blomskog, Karlstads stift, Nordmarks kontrakt. Våsad, nord. myt., moderniserad form för Vàsuðr (se d. o.). Våsjön, sjö på gränsen mellan Sollerö och Siljansnäs socknar i Dalarna. Sjön, hvars yta är böjd i vinkel med spetsen mot s., ligger 349 m. ö. h. och har en areal af 6 kvkm. Den afrinner genom en 13 km. lång å till Olsnäsviken af Siljan. J. V. E. Våtarv, bot. Se Stellaria. Våta stater. Se Torrläggning 2. Våta vägen, kem. För att en kemisk reaktion (se d. o.) skall komma till stånd, fordras oftast,