Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 1299-1300 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårmusseron ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Formatet på den dagliga uppl. var till en
början 6-spaltigt, men måste redan första
året utvidgas och var i regel 7-, icke sällan
8-spaltigt. Veckouppl. utgafs i ,6-spaltigt format
(1891 dock i 5-spaltigt), hvilket i nov. 1893
utvidgades till 7-spaltigt. Prenumerationspriset
på den dagliga uppl. var 10 kr. På veckouppl. var
priset från början 2 kr., men nedsattes 1891 till
1 kr. 20 öre för helt år. Bilagor till tidningen,
innehållande dels predikningar och andra uppbyggliga
betraktelser, dels Svea rikes lag med tillhörande
författningar, dels Sveriges grundlagar och
kommunalförfattningar m. m., utgåfvos också.

(R–n B.)

Vårt land, namnet på och begynnelseorden i
Runebergs allkända, sköna hymn till Finland, af
skalden anbragt (1848) som inledningssång i hans
"Fänrik Ståls sägner". Den sjöngs första gången
vid Helsingforsstudenternas vårfest 13 maj 1848 med
musik, som för det tillfället komponerats af Pacius,
och den är från den dagen Finlands folksång (den
heter på finska Maamme). Äfven svenske kompositören
J. A. Josephson tonsatte snart denna hymn, och i
båda sättningarna har den städse varit högt älskad
jämväl i Sverige. Runeberg själf hade skrifvit en
melodi till hymnen, sjungen 1846 vid Borgå stads
500-årsfest i ärr. för manskvartett af C. F. Blom;
f. ö. har den tonsatts äfven af F. A. Ehrström,
H. Wächter, R. v. Böningh m. fl. finländare samt
svenskarna A. F. Lindblad och A. Rubenson. Se
K. Flodin, "Om musiken till Runebergs dikter" (i
"Skrifter utg. af Sv. litt. sällsk. i Finland",
bd LXXII, Runebergsfestskriften, 1904).

Vårt land och folk, daglig politisk nyhetstidning i
Stockholm, representerande den politiska svenska
jordbrukarrörelsen. Tidningens första nummer
utkom l juli 1915 som organ för Jordbrukarnas
riksförbund. Egare af tidningen är föreningen
Vårt land och folk, som räknar omkr. 15,000
andelsegare och har ett andelskapital af öfver
2¼ mill. kr. Tidningens förste utgifvare
var v. häradshöfding Frans L. Stolt och dess
hufvud-redaktör Elfrid Dürango. Som ansvarig
utgifvare inträdde sedermera godsegaren Gustaf
Eriksson. Tidningen utgafs som veckotidning till
1 jan. 1918, då utgifningen ökades till 2 ggr i
veckan. Fr. o. m. 1919 utgafs tidningen 3 ggr i
veckan, hvarjämte en särskild veckotidning tillkom,
1 dec. 1919 blef tidningen daglig. Tidningsföretaget,
som dittills arbetat i förhyrda lokaler, hade
s. å. inköpt fastigheten Mästersamuelsgatan 63,
där eget tidningssätteri samt -tryckeri jämte
acci-denstryckeri installerats. Jämte den dagliga
upplagan, som jämväl utkommer med en kvällsupplaga
i hufvudstaden, och veckotidningen, utges en
särskild söndagsbilaga. Efter sammanslagningen
mellan Jordbrukarnas riksförbund och Bondeförbundet
afgick redaktör Dürango från hufvudredak-törskapet
och efterträddes i aug. 1921 af Gunnar Dahlin,
förut hufvudredaktör för tidningen "Nord-Sverige"
i Sollefteå. – Prenumerationspriset är för dagliga
upplagan 18 kr., för veckouppl. 3 kr. för helår.

Vårtsjuka, bot. Se Skorf 2.

Etiopiska vårtsvinet.

Vårtsvinen, Phacochoeridæ, zool., bilda en familj inom
gruppen svindjur (se d. o.) och de partåiga
däggdjurens ordning (Artiodactyla). De äro
de klumpigaste och fulaste medlemmarna af hela denna
ordning, starkt byggda, tjocka och vals-formiga,
med mycket stort hufvud, låg och bred panna, trynet
(i synnerhet i öfverläppen) oproportionerligt
bredt, hvardera kinden vanställd af tre vårtlika
utväxter, kort hals, svankrygg, låga ben och fyra
klöfvar. Svansen är lång, i spetsen försedd med
tofs. Ursprungligen består tandsättet i hvarje
käkhalfva af 3 f ramtänder, l mycket stark, utåt-
och uppåtböjd, i spetsen trubbig, framtill och baktill
på längden fårad hörntand och 6 kindtänder, men flera
framtänder och småningom äfven mel-lantänderna falla
vanligen bort. Vårtsvinen lefva i flockar, söka sin
af rötter (äfven af insekter, maskar o. d.) bestående
föda under natten och hvila sig om dagen, ofta i
träsk eller vatten. Genom sin snabbhet och vildhet
bli de farliga. Såsom unga kunna de tämjas, men bli
med åldern åter obändiga och hållas därför ej som
husdjur. - Etiopiska vårtsvinet (emgalon),
Phacochoerus Æliani, har mycket tunn och sparsam
hårbeklädnad, lång och åt sidorna nedfallande,
svart-aktig man på halsen och ryggen, skiffergråaktig
färg och en kroppslängd af 1,4 m., hvartill
komma 45 cm. på svansen; skulderhöjden utgör 70
cm. Arten förekommer i hela mellersta Afrika. -
I världsdelens sydliga trakter finnes
haartloopern ("snabblöparen"), Ph. Pallasii, som är brun,
på hufvudet och ryggen svartaktig, blir l,e m. lång
och har en höjd öfver bogarna af 75 cm. Hos äldre
djur af denna art äro framtänderna fullständigt
försvunna. Arten lefver i jordhålor.

(L-e.)

Vårved. Se Trä, sp. 119.

Vårvik, socken i Älfsborgs län, Vedbo härad.
11,770 har. 1,007 inv. (1920). Annex till Blomskog,
Karlstads stift, Nordmarks kontrakt.

Våsad, nord. myt., moderniserad form för
Vàsuðr (se d. o.).

Våsjön, sjö på gränsen mellan Sollerö och
Siljansnäs socknar i Dalarna. Sjön, hvars yta är
böjd i vinkel med spetsen mot s., ligger 349 m. ö.
h. och har en areal af 6 kvkm. Den afrinner
genom en 13 km. lång å till Olsnäsviken af
Siljan.
J. V. E.

Våtarv, bot. Se Stellaria.

Våta stater. Se Torrläggning 2.

Våta vägen, kem. För att en kemisk reaktion
(se d. o.) skall komma till stånd, fordras oftast,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>