1307 Väderbrunn-Väderkvarn 1308 än i dag hopsy hudar i säckform, så att de kunna blåsas upp, hvarefter den, som vill öfver floden, sätter sig grensle öfver säcken och med händer och fötter "ror" sig fram. &• N.* Väderbrunn, kungsladugård i Bergshammars socken, Södermanlands län, v. om Nyköping, utgör 33/s mtl med 376 har område, hvaraf 198 har åker. Det tillhörde på 1600-talet W. Momma, reducerades af Karl XI och anslogs till landsstatens aflö-ning. 1841 upprättade L. T. Nathorst en landt-bruksskola på V., och sedan har länets landtbruks-skola legat där. Af Fångvårdsstyrelsen har framställts förslag om uppförande af ett centralfängelse yid V., hvilket dock ännu icke ledt till resultat. E. A-t. Väderbössa. Se Luftbössa. Väderdrifvande medel (Yäderfördelande m e d e 1), med. Se Carminativa. Väderflöjel, Vindflöjel, eg. en liten vimpel (se Flög) på masttoppar för angifvande af vindens riktning; en för samma ändamål på en byggnads tak anbragt liten fana eller vimpel af metallbleck, fäst vridbart vid en lodrät axel. I en dylik metallflöjel äro vanligen uthuggna husegarens namninitialer eller årtalet för dess uppsättning. Ofta har väderflöjeln form af en fågel, en pil, en drake o. s. v. På kyrktornens spiror tjänstgör van- ligen en kring en stång vridbar metalltupp ("väderhane"; se Tupp 2 med fig.) som flöjel. En praktfull fornsvensk väderflöjel finns afbildad å pl. I till art. Smideskonsten (se vidare B. Sa-lin, "Förgylld flöjel i Söderala kyrka", i "Forn-vännen", 1921). Att ha väderflöjel (girouette) på sitt hus var i Frankrike under medeltiden en företrädesrätt, som tillkom endast adeln. Den kvadratiska vindfanan betecknade, att slottsherren hade seigneuriell rang; den lägre adeln nyttjade vimpelformad flöjel. - Oin vetenskapliga instrument för vindriktningens angifvande se A n e m o-sko p. Vädergalla., sjöv., en stark ljusning på kanten af ett aflägset moln., som aflämnar regn. Detta fenomen, som vanligtvis synes "i vindögat" (d. v. s. rätt i lovart), anses af sjömän bebåda stormigt väder. - Vädergalla kallas äfven ett atmosfäriskt ljusfenomen, som visar prismatiska färger och som, om det visar sig i lä, jämväl betecknar ruskigt väder. R. N.* Väderhane. Se Väderflöjel. Väder harpa, mus.j detsamma som eölsharpa (se d. o.). Väderhatt, Erik V. Se Erik 2, sp. 779. Väderkvarn. Se K v a r n, sp. 362 och 369 samt fig. 11-13. Jfr Y i n d h j u 1.