1305 Väckelsång-Väderbollar 1306 talet förbinder man gärna med ordet väckelse-predikant ett metodistiskt moment. I de engelska och amerikanska frikyrkorna har, icke utan inflytande från metodismen, väckelsen eller, såsom det tekniska uttrycket lyder, "evangelisationen" blifvit en normal, kyrklig arbetsform. Särskildt i Amerika äro de olika kyrkosamfunden hänvisade till denna metod för att vinna nya medlemmar. Evangelisationen är det målmedvetna arbetet utåt. Några veckor om året plägar man egna åt denna, då det predikas hvarje afton och väckelsepredikanter från olika håll anlitas. Amerika har under 1800-talet haft att uppvisa högst betydande väckelsepredikanter, hvilkas inflytande sträckt sig nära nog jorden rundt. De mest bekanta äro de bägge kongregationalisterna Finney (d. 1875) och Moody (d, 1899). Den moderna amerikanska väckelsepredikan, särskildt sådan den frambärs af Finney, hade utprägladt evangelisk karaktär och sökte åvägabringa en plötslig, känslostark förnimmelse af fullkomlig frid och glädje i Gud, af Kristi segerkraft. Genom att med ett slag helt "gifva sig" åt Kristus skulle man på en gång alldeles lösgöras från sitt gamla lif: helgelse genom tron. Den amerikanska väckelsepredikan har icke alltid varit uppburen af ursprungliga religiösa personligheter. Vid bristande tillgång på sådana har man utbildat en teknik för väckelsepredikan och evangelisation, och i denna teknik har man hunnit ganska långt. Osunda företeelser på väckelsepredikans område äro icke sällsynta. Man har på sina håll skattat åt en primitiv religiositet, som står fjärran från biblisk kristendom (tungomålstalande o. d.). En väckelsepredikan af säregen typ möta vi hos William Booth och den af honom skapade Frälsningsarmén (se d. o.). Den tillmäter en yttre, sensationell apparat den största betydelse, samtidigt som den vill direkt stå i tjänst hos den sociala hjälpverksamheten. - Amerikanskt och engelskt inflytande har gjort evangelisationsmetoden hemmastadd också i vårt land inom de religiösa samfund, som ega släktskap med den angelsaxiska dissentertypen. E. M. R. Väckelsång, socken i Kronobergs län, Konga härad. 12,512 har. 2,342 inv. (1920). V. bildar med Uråsa ett pastorat i Växjö stift, Konga kontrakt. Väckning, jaktv., benämning på stöfvarens skall på icke färska slag. En icke alltför riklig väckning på nattslag är tillåten och kan t. o. m. innebära vissa fördelar, ehuru många jägare föredraga hundar, som ej alls väcka. Under inga omständigheter får väckningen vara så riklig, att den liknar drefskall. G. G. Vädd. bot., namn på arter af släktena Knautia, Scabiosa och Succisa (se dessa ord). Väddfamiljen, Väddväxter, bot., namn på fam. Dipsacaceæ. Väddö. 1. Ö i Ålands haf, i v. skild från fastlandet genom Singöfjärden och Ortalaviken samt dess fortsättning i s., Väddö kanal, öfver hvars norra del går en landsvägsbro, och i s. genom ett smalt näs sammanhängande med det fordom därifrån skilda Björkö, som i v. genom Björkö- l. Bagghusfjärden och Lidöfjärden skiljs från Upplands fastland och Vätö. Tills. med Björkö omfattar V. 128,62 kvkm. (hvaraf V. 125,10 kvkm.) med 3,189 inv. (1910) och utgör den största ön i Ålands haf, mer än 20 km. lång och 4--5 km. bred. Den ingår i Väddö socken. På norra ändan ligger på ett smalt näs, som sammanbinder V. med halfön Byholma i n. ö., tullstationen och badorten Grisslehamn. Öns västra del är ganska tätt bebyggd och flerstädes odlad; där ligger bl. a. V. kyrka vid Ortalavikens sydligaste del. Östkusten, som nästan h. o. h. saknar skärgård och delvis stupar ganska brant i hafvet, är bergig, skogbeväxt och fåtaligt bebyggd. V. var ännu 1802 förbundet med Upplands fastland genom en sammanhängande landtunga mellan Ortalaviken och Bagghusfjärden, på hvilken funnos 4 små nu kanaliserade sjöar (enl. Hermelin, "Charta öfver Stockholms höfdingdöme". 1802). -- 2. Socken i Stockholms län, Väddö och Häfverö skeppslag, omfattande ofvannämnda ö, nordligaste delen af Björkö och sydligaste fastlandsdelen af Väddö och Häfverö skeppslag. 14,774 har. 3,716 inv. (1920). V. utgör ett regalt pastorat, Uppsala stift, Lyhundra kontrakt. 1. G. Brgrn. E. A-t. Väddö kanal i Uppland är upptagen i spåren af en gammal farled mellan fastlandet i v. och de numera sammanhängande öarna Björkön och Väddö i ö. Ehuru anbefalld redan af Gustaf I, byggdes kanalen först 1820--32, för en kostnad af 638,434 kr., alltsammans anslag af staten. Den öppnar en väg inomskärs från Stockholms norra farled mellan Björköfjärden och Bagghusfjärden i s. till Ortalaviken i n. Ingen sluss finns, men en svängbro på vägen till Väddö korsar kanalen s. om Väddö kyrka. Djupet under lägsta vattenytan var förr 2,4 m., bottenbredden 6 m., men kanalen utvidgades 1898--1904 till 3,1 m. vattendjup och 10 m. bottenbredd. Kanalens hela längd är 15 km., däraf bearbetad längd 7 km. Fr. E. Väddö och Häfverö skeppslag, i Stockholms län, ingår i Norra Roslags domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Väddö, Häfverö och Singö. 32,918 har. 9,444 inv. (1920). Väder (fnod. veðr, da. vejr, eng. weather, ty. wetter) betydde i det äldre språket eg. vind eller luft, men nyttjades redan då i den allmännare betydelse, som ordet nu vanligen eger. Ännu finnas i svenskan några, delvis föråldrade talesätt, i hvilka den gamla betydelsen kvarstår, t. ex. de gamla namnen på vindarna: nordan-, östan-, sunnan- och västanväder (d. v. s. vind från norr, från öster o. s. v.), väderhane (vindflöjel i form af en tupp), väderstreck (vindriktning eller asimut) blåsväder (blåst), lugnväder (vindstilla, stiltje) samt de skämtsamma uttrycken "munväder", "prata i vädret" o. s. v. Småningom har "väder" fått den allmänna betydelsen väderlek (se d. o.). Sålunda har man uttrycken yrväder, oväder, regnväder, ruskväder, åskväder; vackert, ombytligt, ostadigt, fult väder; klart, mulet väder i st. f. klar, mulen himmel; vinterväder, sommarväder, aprilväder, o. s. v.; äfven temperaturen ingår numera i begreppet väder: töväder, blidväder o. s. v. - Om väder i bet. af tarmgaser se d. o. och Carminativa. N. E-m.* Väderbollar, Väderblåsor, lädersäckar, fyllda med luft, af hvilka man i forntidens krig begagnade sig för att komma öfver fiendens vallgrafvar. - På vissa floder i Ostindien brukar man