- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
13-14

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väderleksförutsägelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på månskiftena och den tid på dygnet, då de inträffa. Om denna tabell är författad af den berömde astronomen William Herschel, är osäkert. Mot slutet af 1800-talet vann Rudolph Falb stort anseende genom sina undersökningar och spekulationer om månens inflytande på väderleken. Falb anser, att månens attraktion i samverkan med solens kan framkalla häftiga rörelser i jordens inre liksom i atmosfären, hvarigenom jordbäfningar, cykloner, åskväder och hagel m. m. skulle uppstå. Han särskiljer därvid 6 s. k. flodfaktorer, beroende på fullmåne, nymåne samt månens och solens största närhet till jorden och läge i ekvatorn. Emellertid visar en lätt beräkning, att månens och solens förenade inverkan ej ändrar tyngden vid jordytan med mera än högst en milliondel. Enär denna kraft är proportionell mot den massa, som påverkas, blir verkan betydligt större på hafvet än på luften, och ebb- och- flod-verkan på atmosfären är så ringa, att den endast med svårighet kan uppvisas. Falbs erfarenhetsbevis bestå blott i utletandet af enstaka gynnsamma fall med förtigande eller bortförklarande af de ogynnsamma; med överensstämmelsen i tid räknas ej så noga. Ej heller hans jordbäfningsteori har hållit profvet inför en vetenskaplig granskning. I 5:e årh. f. Kr. upptäckte greken Meton (se d. o.) den s. k. nittonårscykeln (se d. o.), som sedermera spelat en stor roll beträffande frågan om månens inflytande på väderleken. Då 235 synodiska månader i medeltal äro = 6,939 dygn 16 timmar 31 min., 19 sanna tropiska solår äro = 6,939 dygn 14 timmar 27 min., 19 julianska år à 365¼ dygn äro = 6,939 dygn 18 timmar 0 min. och då det på 19 gregorianska år går 5, 4 eller undantagsvis vid sekelskifte 3 skottdagar, så inses, att månskiftena inom l eller 2 dagar inträffa på samma dato hvart 19:e år. Man antog därför sedan gammalt, att ungefär samma väderlek skulle återkomma på samma årsdag efter 19 år. Med orten var man ej så noga, ty innan man genom ett tätt nät af observationsstationer fått veta, huru olika väderleken kan vara samtidigt på närbelägna orter, synes man ha föreställt sig, att i regel samma väderlek samtidigt rådde öfver vidsträckta områden. Väderleksiakttagelser gjorda i Uppsala eller Stockholm antogos representera väderleken i hela Sverige. Väderleksutsikter meddelades i svenska almanackor redan på 1600-talet tillsammans med andra spådomar. Men den första svenska almanack, i hvilken anges, att uppgifterna innehålla den 19 år förut iakttagna väderleken, utgafs af A. Celsius 1729. Sådana uppgifter infördes i svenska almanacken t. o. m. 1869. Eftersom de innehålla verkliga iakttagelser gjorda först i Uppsala, sedan i Stockholm, äro de från denna synpunkt af intresse. I almanacken för 1870 äro de uteslutna, hvarom är införd en af Vet. akad:s sekreterare författad förklaring. - En annan gammal åsikt om månens inflytande på väderleken är, att ungefär samma väderlek skulle återkomma efter 18 år och 10 eller 11 dagar (se Kaldeiska perioden), emedan sol- och månförmörkelser då återkomma på i det närmaste samma sätt. Det föreligger f. n. (aug. 1921) en särskild anledning att noga undersöka frågan om månens inverkan på väderleken. Sveriges allmänna landtbrukssällskap har nämligen nyligen träffat aftal med tyske ämbetsmannen Hinselmann i Hildesheim om publicering i sällskapets tidskrift af hans månatliga väderleksprognoser, hvilka också publiceras i "Mitteilungen der Deutschen land- wirtschafts-gesellschaft". Det är äfven bekant, att många af Sveriges största och skickligaste landtbrukare sedan flera år tillbaka helt inrättat sitt jordbruk efter dessa prognoser och anse sig ha vunnit mycket därpå. Dessa prognoser ha alltsedan 1912 årligen publicerats af Emil J. N. Brandt-Hinselmann under titeln: "Mond und wetter im jahre 19.. Hannover, Verlag von M. & H. Schaper". Hinselmanns teori är otillfredsställande, grundad på månens hypotetiska ebb-och-flod-verkan på atmosfären samt på Doves teori om ekvatorial- och polarströmmar, men då hans prognoser lyckats så väl, att de tillvunnit sig de tyske och de svenske landtbrukarnas förtroende, så synes det vara högst sannolikt, att månen verkligen utöfvar ett afsevärdt inflytande på väderleken. Detta beror utan tvifvel på månens starka elektriska laddning och den inverkan denna bevisligen har på vissa väderleksfenomen (se Väderlek, sp. 3 och 8). Men en del af det inflytande, som tillskrifves månen, beror utan tvifvel på 26-dygns-perioden (se Väderlek, sp. 4 och 8), hvilken är endast omkr. ett dygn kortare än drakmånaden (se Astronomisk månad), som är månens omloppstid från nod till nod, och i medeltal har en längd af 27,21222 dygn och hvaraf 242 utgöra den kaldeiska perioden. Det enda tillförlitliga sätt att pröfva värdet af Hinselmanns prognoser är naturligtvis att se efter, huru de slå in. De äro afsedda närmast för nordvästra Tyskland, men vid förfrågan hos Preussisches meteorologisches institut i Berlin har upplysts, att man där icke underkastat Hinselmanns prognoser någon fortlöpande pröfning. Endast en gång för några år sedan, då Hinselmann till jordbruksministeriet i Berlin inlämnat speciella prognoser för väderleken under höbärgningstiden, hade man på uppdrag af ministeriet profvat dessa prognoser och funnit, att enligt dem landtmännen skulle fått bärga sitt hö under regnväder. Häraf inses, att dessa prognoser lika litet som andra dylika äro ofelbara; men det kan ju ändå vara möjligt, att de i flertalet fall slå in och alltså kunna vara till landtbrukets nytta. För att i någon mån undersöka detta, hvad södra och mellersta Sverige beträffar, ha vi jämfört dem med nederbördsiakttagelserna från 18 tillförlitliga meteorologiska stationer där under juli och aug. 1920 samt maj 1921, nämligen Stockholm, Askersund, Källunge och Hemse på Gottland, Romanäs i Jönköpings län, Västervik, Vimmerby, Växjö, Götlunda i Skaraborgs län, Skara, Strömstad, Villa Ibero (Hindås) i Göteborgs och Bohus län, Hökhult och Kinnared i Hallands län, Kolleberga och Olastorp i Kristianstads län, Landskrona och Lund. Hinselmanns prognoser för juli och aug. 1920 ha, med uteslutande af de rent astronomiska uppgifterna om månen samt några rader med speciellt afseende på Tyskland, i öfversättning följande lydelse: 1920. 1-9 juli. I början många åskväder, ofta i förening med hagelskurar. Efter åskvädren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free