- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
11-12

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väderlek - Väderleksförutsägelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(Barometerminimum). Allteftersom temperaturen är hög, medelmåttig eller låg, har man då tryckande kvalmigt, mildt eller gråkallt väder. Beträffande öfriga väderleksfenomen hänvisas till art. Afdunstning, Blixt, Blizzard, Blodregn, Botten-is, Britmässe-sommaren, Brockenspöket, Buijs-Ballots lag, Buran, By, sjöv., Byväder, Chamsin, Dagg, Dimma, Ekvatorialström, Frost, Frostdimma, Föhn, Halofenomen, Himmel, Hvita regnbågen, Hägring, Höst, Indiansommar, Insolation, Ionisering, sp. 827, Is, Isbark, Isberg, Isblink, Isläggning, Ismoln, Järnnätter, Kastvind, Kul, Ku1tje, Kvartärperioden, Kvobar, Köldpoler, Landvind, Luftströmmar, Lufttemperatur, Lufttryck, Luftväxling, Mist, Mistral, Monsun, Nederbörd, Northers, Operiodisk variation, Packis, Pampero, Passadvindar, Polardag, Polardimma, Polarström, Regn, Regnbåge, Regnvind, Sirocko, Skare, Skyfall, Skymning, Slamregn, Snö, Solrök, Solvärmet, Sommar, Stiltje, Stoftmoln, Storm, Stormdyning, Stormmoln, Vatten, Vattenfallselektricitet, Vattenånga, Wells' försök, Vind, Väder, Värme, Värmestrålning, Årstider samt de förut citerade artiklarna. N. E-m. Väderleksförutsägelse, meteor. Ehuru mycken "väderleksförutsägelse" i forntiden var endast vidskepelse (se Vädermakeri), så saknades dock icke heller då en på vetenskapliga grunder stödd sådan. Ty redan i förhistorisk tid synas människorna ha vunnit kunskap om den af solens (skenbara) rörelse förorsakade dagliga och årliga väderleksperioden. Särskildt för de forne egypterna var det af vikt att kunna förutsäga Nilens öfversvämning (se Egypten, sp. 1462), och därigenom tvungos de till astronomiska observationer, hvarigenom de kanske tidigare än babylonier och kineser bestämde solårets längd ganska noga (till 365 ¼ dygn); på detta sätt lyckades de med ofelbar säkerhet förutsäga, att Nilens öfversvämningstid var årstiden šat (juli-okt.), och detta utan att ega någon kunskap om öfversvämningens meteorologiska orsak. Sannolikt har också babyloniernas astronomiska kunskap (se Babylonien, sp. 581) sin första impuls i behof vet att förutsäga årstiden för Eufrats och Tigris' högvatten, som regelbundet börjar i mars vid snösmältningen i Armeniens högland. På grund af sin kunskap om solårets längd kunde dessa kulturfolk också förutsäga årstiden för monsunerna (se d. o.). Denna metod att ur observationer på regelbundna eller ihållande meteorologiska fenomen förutsäga väderleken har äfven i nyare tid med stor framgång tillämpats. Sålunda kunde E. Halley genom sin 1686 utgifna karta öfver passadvindar och monsuner (se Väderlekskarta, sp. 24) för all framtid till de sjöfarandes nytta förutsäga dessa vindars riktning och styrka. Likaså kunde Maury, genom sina undersökningar af vind- och strömförhållandena på oceanen, särskildt passadvindarna på Atlanten och de förhärskande starka västanvindarna och från v. till ö. flytande hafsströmmarna på södra oceanen (s. om Goda-Hoppsudden och Kap Hoorn), ställa i utsikt, att tiden för en resa med segelfartyg från New York till Sydney och tillbaka kunde betydligt förkortas (från 250 till 130 dygn), om utresan skedde förbi Goda-Hoppsudden och hemresan förbi Kap Hoorn, i det att man därigenom drog fördel af både vind och hafsström på södra oceanen. Förut hade sjömännen seglat både bort och hem den kortare vägen förbi Goda-Hoppsudden. På liknande sätt har den nautiska meteorologien (se d. o.) lyckats förutberäkna många andra oceanvägar, hvarigenom sjöresorna bli snabbare och säkrare, och årligen inbesparas flera hundra mill. kr. - När det blir fråga om att dag efter dag förutsäga den tempererade zonens ombytliga väderlek, ökas svårigheterna högst betydligt, i synnerhet om förutsägelsen skall gälla för en längre framtid. Redan forntidens folk sökte lösa denna fråga genom att ställa väderleken i samband med himlakropparnas, särskildt solens och månens, rörelser. Solens inverkan är så påtaglig, att den ej kan undgå den ytligaste iakttagelse; men enär väderlekens dagliga och årliga förändringar ej förslå att förklara alla dess växlingar, sökte man orsaken till dem i månens, planeternas, kometernas och stjärnornas olika ställning. Så uppstod, i samband med astronomien och astrologien, den s. k. astrometeorologien. Men då noggranna iakttagelser och jämförelser mellan sådana och de uppställda hypoteserna saknades, blef det hela blott en fantasiens lek, och intet framsteg gjordes. Först under 1700-talet började på detta område en vetenskaplig forskning. Sedan genom Coppernicus', Tyko Brahes, Keplers, Galileis och Newtons astronomiska upptäckter himlakropparnas massor, afstånd, rörelser och inbördes verkan blifvit kända, riktades undersökningen mera uteslutande på inverkningar af solen samt den oss närmaste himlakroppen, månen. Genom Newtons upptäckt, att hafvets ebb och flod var en omedelbar inverkan af månens och till en mindre del solens attraktion, vann den gamla åsikten om månens inverkan på väderleken en ny och viktig stödjepunkt. Härmed börjar för meteorologien ett nytt skede. De utmärktaste forskare riktade under mer än ett århundrade sin uppmärksamhet på denna fråga. Noggranna meteorologiska iakttagelser utfördes och jämfördes på det sorgfälligaste med månens ställning, och man undersökte denna himlakropps inverkan på lufttrycket, nederbörden, molnmängden, temperaturen, vindarna, åskvädren och väderleken i allmänhet. Forskare sådana som Daniel Bernoulli, Lambert, Laplace och Mädler sysselsatte sig med uppgiften. För sin tid berömd var italienaren Toaldo (1719-98), professor i astronomi och meteorologi i Padua, som tillskref månen ett afgörande inflytande på väderleken. Toaldos teori gjorde stort uppseende och föranledde anställandet af en mängd observationsserier, hvilka småningom vederlade densamma. Frågan om månens inflytande på väderleken var emellertid icke därigenom afgjord. Bland allmänheten är den åsikt fortfarande gängse, att månskiftena ha en stark inverkan på väderleksskiftena, hvilket blifvit närmare definieradt i den mycket spridda, s. k. Herschels väderlekstabell, grundad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free