Väderlåda. 1. Bergsmek. Se Blåsmaskin. -- 2. Mus., äldre benämning på luftlådan i orglar. Se Orgel, sp. 865. Vädermakeri, hist. För en vetenskapligt bildad nutidsmänniska är det själfklart, att vädret liksom andra naturfenomen lyder naturlagarna och att det alltså för en fullkomlig intelligens skulle vara möjligt att förutberäkna det framtida vädret med samma säkerhet, hvarmed astronomen förutberäknar himlakropparnas banor. Böner om god och tjänlig väderlek äro därför numera väl att anse som en from kvarlefva af gamla tiders naturåskådning. Ty enligt denna bero väderlekens växlingar på öfvernaturliga väsens godtyckliga ingripande i naturens ordning, och spådomskonsten bestod då mestadels endast i försök att utforska och beveka dessa väsens vilja genom trolldom och besvärjelser. Väderleksspåmannens yrke var då vanligen detsamma som regn-, storm- och hagelmakarens. Å ena sidan var regnmakaren visserligen, liksom ännu i dag hos de vilda folken, en ansedd, omtyckt och mycket anlitad man, men som afvärjandet af storm och hagel också tillhörde yrket, så var detta alltför ofta i hög grad otacksamt och farligt. Så snart en dylik olycka inträffade, blef han oftast grymt misshandlad och dödad, så mycket snarare, som luften alltsedan forntiden haft rykte om sig att vara de onda andarnas älsklingstillhåll och spåmannen därför ansågs stå i förbund med dessa onda makter. Vetenskapens historia förtäljer om en mängd af de mest afskyvärda förföljelser mot föregifna trollkarlar och häxor, som genom besvärjelser af dylika andar framkallat oväder. Kristendomen har ingalunda räddat från denna vidskepelse. Enligt kyrkofadern Augustinus kunna de gudlöse med demonernas hjälp förstöra skörden genom hagel och oväder. Kejsar Konstantin förbjöd med stränghet allt sådant vädermakeri. Samma vidskepelse har emellertid, oaktadt den grymmaste förföljelse, frodats under senantiken, medeltiden och ända in på 1700-talet, ej endast bland den okunniga hopen, utan äfven bland de mest framstående lärde och statsmän. Först "upplysningstidehvarfvet" gjorde ett slut därpå. I synnerhet medeltiden är härutinnan sorgligt bekant, och den beryktade "Häxhammaren" af 1487 (se Häxeriprocesser, sp. 195) har särskilda föreskrifter mot vädermakare. Rannsakningsmetoden var tortyr, straffet att å båle brännas. Reformationen förmådde ej utrota vidskepelsen. Under 1500- och 1600-talen blefvo i Europa hundratals manliga och kvinnliga vädermakare torterade och brända (se härom J. van Bebber, "Handbuch der ausübenden witterungskunde; I. Geschichte der wetterprognose", 1885). N. E-m. Vädermånar, meteor., detsamma som bimånar (se d. o.). Väder-ria. Se Ria. Vädersegel, sjöv., ett slags rörledning (trumma) af segelduk, hvarmed man ventilerar fartygets olika rum (jfr Ventil 1, Ventilator 2). Väderseglet, som utspännes genom insydda tunnband, är öppet i den nedre ändan och på ena sidan i den öfre, hvarest finnas två armar, hvilka kallas "vingar" och i hvilkas ändar linor (brassar) äro fästa. "Seglet" upphissas medelst en göling (tåg) på lämplig plats ofvanför den lucka eller öppning, genom hvilken det skall nedgå, hvarvid den öfre öppningen brassas mot vinden, så att luften fritt kan spela ned genom seglet. R. N.* Vädersjön, sjö i Boteå socken, Ångermanland, 186 m. ö. h., har en areal af 2 kvkm. och afrinner till Ångermanälfven genom en omkr. 20 km. lång å. J. V. E. Väderslukare, veter. Se Krubb-bitare, sp. 74. Vädersolar, meteor., detsamma som bisolar (se d. o.). Vädersolstaflan. Se Nikolai församling, sp. 997, och Stockholm, fig. 47. Väderstad, socken i Östergötlands län, Göstrings härad. 4,327 har. 1,323 inv. (1920). V. (förenadt med Harstad till en kyrkosocken) utgör ett pastorat i Linköpings stift, Göstrings kontrakt. Kyrkan (uppf. 1827--37), gemensam för V. och Harstad, heter Oskar Fredriks kyrka. Väderstreck betecknar numera ej blott vindriktning, utan i allmänhet riktning i horisontalplanet, angifven genom dennas vinkel mot nord--syd- (eller öst--väst-)linjen (detsamma som asimut, se d. o.). Det vanliga sättet att ange väderstreck, då ej stor noggrannhet erfordras, är, att horisonten delas i 8, 16 eller 32 lika delar. De senare kallas af sjömannen streck (se Kompass). De gamla latinska namnen på väderstreck och vindar voro så obestämda och obekväma, att de nyare romanska folken allmänt antagit de germanska folkens namn och indelning. Dock användas äfven, mera undantagsvis, de långa namnen af romansk härkomst: <table> <td>fr. <td>boréal <td>oriental <td>austral <td>occidental <td>it. <td>boreale <td>levante <td>australe <td>ponente <td> <td> <td>oriente <td> <td>occidente <td> <td> <td>orientale <td>sp. <td>boreal <td>levante <td>austral <td>poniente <td> <td> <td>oriente <td> <td>occidente </table> Hufvudväderstreckens namn i olika språk äro: <table> <td>fnod. <td>norðr, <td>austr, <td>suðr, <td>vestr <td v2>sv. <td>norr, <td>öster, öst, <td>söder, <td>väster <td>nord, <td>ost, <td>syd, <td>väst <td>eng. <td>north, <td>east, <td>south, <td>west <td>ty. <td>nord, <td>ost, <td>süd, <td>west <td>fr. <td>nord, <td>est, <td>sud, <td>ouest <td>it. <td>nord, <td>est, <td>sud, <td>ovest <td v2>sp. <td>norte, <td>este, <td>sud, <td>oeste <td>nord, <td> <td>sur, <td> <td v3>lat. <td>septentrio, <td>oriens, <td>meridies, <td>occidens <td>septentrionalis, <td>orientalis, <td>meridionalis, <td>occidentalis <td>borealis, <td> <td>australis, <td> <td>ry. <td>sje'fver, <td>vosto'k, <td>jug, <td>sa'pad </table>