- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
157-158

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna - Världskriget. Krigshändelserna 1914. Västfronten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvaraf 15,000 dock voro afsedda för kustförsvaret) samt från Sydafrikanska unionen: aktiva armén (25,000 man milistrupper). Under 1914 öfverfördes till Frankrike 2 indiska inf.-fördelningar och 1 indisk kav.-kår, hvaremot de själfständiga koloniernas trupper började anlända först under loppet af 1915. -- Belgiska armén var 1914 under omorganisation. Dess fredsstyrka skulle enligt plan uppgå till 50,000 man. Armén var i fred som i fält indelad i 6 arméfördelningar och 1 kavallerifördelning. En mobiliserad arméfördelningsstyrka skulle enligt plan ha utgjort 27,000 man, men af brist på utbildadt manskap kunde denna styrka ej uppnås. Kavallerifördelningen räknade omkr. 4,300 man. Till arméchefens förfogande stodo ett flygkompani och en pansarbilkår. Fältarméns hela styrka torde vid krigsutbrottet ha uppgått till omkr. 109,000 man. Besättningstrupperna, som i Belgien spelade en större roll än i öfriga i kriget deltagande stater, skulle enligt plan ha utgjort 140,000 man, men, då endast 80,000 kunde uppbringas, måste delar af fälthären vid mobilisering kvarlämnas i fästningarna Liège och Namur. Slutligen funnos äfven att tillgå dels gendarmeriet (2,500 man), dels borgargardet (garde civique), hvilket senare delades i aktiva borgargardet (44,000 man) och icke aktiva borgargardet (150,000 man), den förra kategorien utan nämnvärd utbildning, den senare obeväpnad och oöfvad. -- Serbiska arméns fredsstyrka skulle, enligt plan, vid Världskrigets utbrott ha utgjort 80,000 man, fördelade på 10 arméfördelningar och 1 kavallerifördelning jämte fästnings- m. fl. andra trupper utom fördelningsförbandet. Vid mobiliseringen 1914 hade dock icke organisationen af de 5 arméfördelningarna i Ny-Serbien hunnit genomföras, så att endast 6 fullständiga arméfördelningar (om i regel omkr. 14,000 man), hvaraf 1 från Ny-Serbien, kunde mobiliseras. Härtill komma 2, af öfvertaliga regementen uppsatta svaga fördelningar. Den mobiliserade fälthären tillika med besättningstrupperna skall ha uppgått till omkr. 300,000 man, sedan Balkankrigen krigsvana och väl utbildade trupper. Dessutom funnos att tillgå det af äldre årsklasser bestående 3:e uppbådet (omkr. 60,000 man) samt, den icke organiserade, landstormen (omkr. 140,000 man). -- Hvad slutligen beträffar Montenegros armé, var denna en fullständig milishär med endast svaga kadrer i fred. Den indelades i fred som i fält i 4 fördelningar, hvartill kommo tungt artilleri och andra trupper. Fördelningens mobiliserade styrka utgjorde omkr. 8,000 man, fälthärens styrka 30--40,000 man. -- Sammanlagda styrkan af centralmakternas mobiliserade stridskrafter (till lands) 1914 torde i runda tal ha utgjort 6 mill. man och af ententemakternas 8 mill. man. Krigsplanerna. Tyska krigsplanen (operationsplanen) afsåg att med så stor styrka som möjligt anfalla Frankrike och kvarlämna endast ett fåtal trupper för att, med stöd af fästningarna på östfronten, skydda östra gränsen mot Ryssland. Man hoppades kunna nå ett hastigt afgörande i v. för att därefter med samlade krafter gå mot Ryssland, hvars armés mobilisering man antog skulle gå väsentligt långsammare än den franska arméns. Då utrymme för millionhären saknades mellan Belgien och Schweiz, beslöts att framföra hufvudoffensiven genom Belgien (och Luxemburg), hvarigenom man undvek att forcera den starka franska fästningsfronten Verdun--Toul--Epinal--Belfort. Visserligen kränktes därigenom Belgiens neutralitet -- om ej fritt genomtåg beviljades --, men i betraktande af belgiska arméns svaghet och de emot det moderna tyska belägringsartilleriet föga motståndskraftiga fästningarna ansågs en framryckning genom Belgien jämförelsevis lätt. Härigenom förekoms äfven en icke osannolik offensiv af franska arméns hufvuddel, understödd af belgiska och engelska stridskrafter, mot tyska hufvudhärens högra flank. För offensiven mot Frankrike skulle bildas 7 arméer, af hvilka 5 skulle samlas i linjen Köln--Trier--Metz, den 6:e i Lothringen och den 7:e i Elsass. -- Den franska krigsplanen afsåg en offensiv på ömse sidor om Metz dels i östlig riktning öfver linjen Saarburg--Saarbrücken in i tyska Lothringen, dels i nordlig riktning öfver linjen Metz--Verdun och vidare genom Luxemburg in i Rhenprovinsen eller ock in i Belgien för att slå de tyska hufvudkrafterna, om dessa skulle rycka fram genom detta land, i hvilket fall man påräknade samverkan med belgiska armén och engelska expeditionskåren. 5 arméer skulle bildas. Af dessa skulle 2 samlas mellan Rhen och Mosel för att framgå genom tyska Lothringen och nedre Elsass och 1 uppmarschera mellan Verdun och Mézières för att framrycka genom Luxemburg. En mindre armé, med uppgift att bevara sambandet mellan dessa båda stora grupper, skulle samlas mellan Toul och Verdun. Denna senare armé torde äfven ha haft till uppgift att eventuellt belägra Metz. Slutligen skulle en armé samlas ö. om Châlons-sur-Marne för att efter omständigheterna insättas på högra eller vänstra flygeln. Krigsplanen byggde på den förutsättningen, att tyskarna icke skulle omedelbart använda sina reservformationer, hvilket dock visade sig vara ett misstag, som kom att få betänkliga följder (se nedan). -- Den österrikiska krigsplanen afsåg förutom Serbiens betvingande dels offensiv in i Polen, dels defensiv i Galizien (se vidare under ”Östfronten”) och den ryska planen offensiv såväl i Ostpreussen som i Galizien (se vidare under ”Östfronten”). 1914. Västfronten. Inmarschen i Belgien och den strategiska uppmarschen. Med ändamål att genom öfverraskning bemäktiga sig Liège -- nyckeln till den belgiska Maas-linjen -- samlades i trakten af Aachen tyska Maas-armén, bestående af 6 blandade inf.-brigader (på fredsfot), 3 kav.-fördelningar, sammanslagna till en kav.-kår (von der Marwitz), samt tungt artilleri, tillsammans omkr. 40,000 man under befäl af general von Emmich. Armén öfverskred gränsen natten mellan 3 och 4 aug. och stod den 5 framför Liège, som genast började beskjutas med tungt artilleri. Under frammarschen blefvo trupperna gång på gång utsatta för beskjutning af de i byggnader, bakom häckar, i skogsdungar o. s. v. dolde invånarna, hvilket gaf anledning till repressalier från tyskarnas sida. Sålunda började det s. k. folkkriget i Belgien, som ådrog befolkningen svåra lidanden, utan att nämnvärt fördröja tyskarnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free