fältmarskalk French med general Murray som generalstabschef. Expeditionskåren blef ej fulltalig förr än i sept. -- Redan innan de allierades uppmarsch var afslutad, hade Joffre igångsatt offensiven med franska härens högra flygel. Sålunda hade Elsassarmén, under befäl af general Pau, 19 aug. intagit Mülhausen. På grund af motgångarna vid öfriga arméer gick dock Pau snart tillbaka mot Belfort, och Gaedes härafdelning återtog staden 25 aug., hvarefter gränslinjen mellan de båda arméerna åter blef linjen Gebweiler--Altkirch--Pfirt. -- Slaget i Lothringen (20--22 aug.). 1:a och 2:a arméerna, bildande en armégrupp under general de Castelnau, ryckte med sina hufvudkrafter 20 aug. fram mot linjen Saarburg--Delm i tyska Lothringen, hvilken ock nåddes utan starkare motstånd, men ett vidare framträngande mot tyskarnas starka ställning i linjen höjderna n. om Saarburg--Finstingen--Mörchingen strandade, och när tyskarna (6:e armén och delar af den 7:e) 21 och 22 aug. framgingo till motanfall, blefvo fransmännen i grund slagna och tvungna att gå tillbaka ända till den befästa ”Nancy-positionen” ö. om Nancy, framför hvilken tyskarna, efter att ha tagit Lunéville, 25 aug. hejdades. -- Slaget i mellersta Vogeserna (20--27 aug.). Samtidigt med nu nämnda offensiv in i tyska Lothringen gick armégruppens högra flygel (hufvuddelen af 1:a armén under Dubail) fram i riktning mot Strassburg öfver Donon och Schirmeck, men anfallet tillbakaslogs af 7:e tyska armén (v. Heeringen) 20--22 aug., som framgick till motanfall och satte sig i besittning af Vogesernas höjdkam mellan Donon och Col du Bonhomme (s. v. om Markirch) samt (den 27) S:t-Dié vid Meurthe. Fransmännen veko tillbaka öfver sistnämnda flod och intogo en försvarsställning med högra flygeln stödd mot Épinal och den vänstra (i förbindelse med 2:a armén) mot Nancy-positionen. Sedan tyskarnas försök att genombryta denna ställning misslyckats, intogo 6:e och 7:e arméerna en befäst linje midt emot den franska, sålunda inledande det ”ställningskrig”, som kom att trycka sin prägel på hela Världskriget. -- Slaget vid Longwy (22--26 aug.). 3:e franska armén (Ruffey) framgick 21 aug. från Woëvre-slätten (ö. om Verdun) mot Luxemburg, men möttes den 22 af den på ömse sidor om Longwy framryckande 5:e tyska armén (tyske kronprinsen) och tvangs efter 3 dagars häftiga strider till återtåg mot Verdun, framför hvilken fästning tyskarnas förföljning afstannade. Longwy föll 26 och Montmédy 29 aug. i tyskarnas händer. Kronprinsens armé intog linjen Montmédy--Conflans, i hvilken den tills vidare förblef. -- Slaget vid Neufchâteau (22--23 aug.). Till vänster om 3:e franska armén framryckte 4:e armén (de Langle) från linjen Montmédy--Sedan öfver belgiska gränsen och Sémois-floden, men stötte den 22 på 4:e tyska armén (hertigen af Württemberg), som befann sig i framryckning genom Ardennerna på ömse sidor om Neufchâteau, blef omfattad i vänstra flanken öfver Gedinne (n. ö. om Charleville) och på hela fronten kastad tillbaka öfver Maas, där armén den 24 intog linjen Stenay--Mézières. Tyska armén stannade tills vidare på flodens högra strand midt emot den franska. -- Slaget vid Dinant (23--24 aug.). 5:e franska armén (Lanrezac) delades i två grupper. Af dessa intog högra flygelgruppen 22 aug. en stark ställning utefter Maas i linjen Givet--Dinant--Yvoir (s. om Namur) med ändamål att trygga vänstra flygelgruppens högra flank under denna grupps framryckning (i samband med engelska armén) genom Belgien öfver Charleroi--Mons. Nämnda ställning anfölls 23 aug. af 3:e tyska armén (v. Hausen), som här vann en fullständig seger. Fransmännen återtågade västerut öfver Beaumont till förening med arméns återstående del, häftigt förföljda af tyskarna. Endast det kraftiga ingripandet i sista stund af brigaden Pétain från Charleroi räddade ifrågavarande flygelgrupp från en katastrof. -- Slaget vid Charleroi (23--24 aug.). 5:e franska arméns vänstra flygelgrupp, som vid Charleroi intagit en försvarsställning emot den anryckande 2:a tyska armén (v. Bülow), blef af denna 23 aug. anfallen och, sedan engelska armén vid Mons nödgats gå tillbaka (se nedan) och vänstra flanken följaktligen mist sitt stöd samt tyskarna genombrutit arméns front mellan Namur och Charleroi, tvungen att anträda återtåget (den 24). Detta ställdes öfver Beaumont och Maubeuge, i hvilken fästning en del af armén tog sin tillflykt, mot Oise, som nåddes den 25. -- Slaget vid Mons (23--24 aug.). Engelska armén (French) afbröt sin framryckning genom Belgien i linjen Binche--Mons--Condé och intog där med stöd af Condé--Mons-kanalen en försvarsställning gentemot den betydligt öfverlägsna 1:a tyska armén (v. Kluck). Sedan denna senare med en del af styrkan kringgått ställningens vänstra flank öfver Condé--S:t Amand, måste engelsmännen, som i det längsta hållit stånd i fronten, gå tillbaka, häftigt förföljda af tyskarna. Återtåget ställdes mot linjen Le Cateau--Cambrai, som nåddes den 25. -- Genom de allierades nederlag hade planen på en i stor stil anlagd fransk offensiv måst uppges. Hufvudsakliga anledningen till franska krigsplanens misslyckande torde vara att söka i styrkeförhållandena. Genom att de franske reservisterna icke -- i olikhet med de tyske -- användes vid de första operationerna, kunde fransmännen på den afgörande fronten från Metz till Liège icke uppställa mera än 600,000 man mot tyskarnas 920,000. För att återvinna initiativet beslöt nu Joffre att med härens högra flygel fasthålla Maas-linjen (Toul--Verdun) och med en nyskapad armé förstärka vänstra flygeln, så att denna skulle bli i stånd att framgå och omfatta tyska härens högra flygel under denna härs fortsatta offensiv, hvilken borde uppehållas så länge som möjligt. Den nya (6:e) armén, bildad af delar af Elsass-armén, reservfördelningar och trupper från Afrika, sammandrogs 26 aug.--2 sept. vid Amiens. Dess styrka utgjorde 90,000 man. Befälhafvare blef general Maunoury. Förhållandena föranledde emellertid, att man öfvergaf nämnda plan så till vida, att Joffre under intrycket af tyskarnas fortsatta segerrika framträngande 26 aug. utfärdade order om allmänt återtåg så långt söderut, att erforderliga omgrupperingar för en ny offensiv skulle kunna, ostörda af fienden, företagas. Franska härens återtåg till Marne. 3:e och 4:e arméerna, som efter nederlagen vid Longwy och Neufchâteau gått tillbaka öfver Maas och på denna flods vänstra strand mellan Verdun och Sedan