ånyo gjort front mot de förföljande tyska 5:e och 4:e arméerna, anföllos 24 aug.--1 sept. af dessa senare och nödgades oaktadt lokala framgångar -- särskildt 27 aug., då delar af tyska 4:e armén, som tillkämpat sig öfvergången öfver Maas, blefvo kastade tillbaka öfver floden -- efter hand utrymma sina ställningar och gå tillbaka till linjen Verdun-Marne (i höjd med Vitry-le-François). - Den mot Oise återtågande 5:e armén blef 28 aug. anfallen i sin upptagsställning, Guise-S:t-Quentin, af 2:a tyska armén och den 30 nödgad gå tillbaka öfver Soissons och Chåteau-Thierry (vid Marne). -- Engelska armén blef 25 aug. upphunnen vid Le Cateau. Trots erhållna förstärkningar tillfogades densamma ett nytt nederlag af 1:a tyska armén, hvarpå den förra fortsatte återtåget öfver Oise och Marne v. om Meaux. Ett försök af den ännu ej samlade 6:e franska armén att genom en framstöt från Amiens mot 1:a tyska arméns högra flank hejda denna armés framryckning ledde 29 aug. till slaget vid Combles, som slöt med ett nederlag för fransmännen. Maunoury gick efter hand tillbaka till det befästa lägret vid Paris, och 6:e armén ställdes under dettas befälhafvare. general Gallieni. Slaget vid Marne (5--12 sept.). Under de första dagarna af sept. intog fransk-engelska hären följande gruppering (fullbordad 6 sept.) mellan Paris och Verdun. 6:e armén n. ö. om Paris i linjen Meaux--Dammartin; engelska armén närmast ö om Paris s. v. om Coulommiers (vid Grand-Morin); 5:e armén (Franchet d’Espérey, som efterträdt Lanrezac) vid och s. v. om Sézanne, skild från engelska armén genom en betydlig, dock af 2:a kav.-kåren i viss mån utfylld, lucka; 9:e armén (Foch) -- nybildad, omkr. 130,000 man -- s. om Fère-Champenoise i anslutning till 5:e armén; 4:e armén tvärs öfver Marne s. om Vitry-le-François, med högra flygeln vid Sermaize, samt ytterst på högra flygeln 3:e armén (Sarrail, som efterträdt Ruffey) i linjen Revigny-Souilly (16 km. s. s. v. om Verdun) i förbindelse med Verduns försvarskrafter. Franska hären hade sålunda intagit en anfallsberedskapsställning för att, då tillfället syntes lägligt, gripa till offensiven. -- Enligt den tyska 28 aug. utfärdade högkvartersordern, som reglerade arméernas frammarsch efter öfverskridandet af franska gränsen, skulle 1:a armén v. om Oise gå mot nedre Seine (nedanför Paris), 2:a armén öfver La Fère-Laon mot Paris och 3:e armén till vänster om och i förbindelse med den 2:a framgå öfver Aisne och vidare öfver Marne. Efter slaget vid S:t-Quentin (30 aug.) ändrades dock planen, så att den ytterst på högra flygeln framgående 1:a armén fick böja af i sydlig riktning och öfvergå Oise mellan Creil (n. n. ö. om Paris) och Compiègne. Motsvarande direktionsförändring skulle ega rum vid 2:a armén. Marschen på Paris blef följaktligen uppgifven. Anledningen till detta viktiga beslut torde ha varit tyska krigsledningens farhåga att, särskildt sedan hären försvagats genom afsändandet af två armékårer till östfronten, högra flygeln, bakom hvilken ingen reservarmé följde, vore för svag att under en fortsatt offensiv mot och v. om Paris besegra såväl franska 6:e som den alltmera förstärkta engelska armén och samtidigt hålla nämnda stora lägerfästning i schack. Härtill kom nödvändigheten af att i linjen Lille--Rouen hejda eventuella anfall af på kusten af Kanalen landsatta trupper. En koncentrering af arméerna på en mindre utbredd front, så att de vid behof lättare skulle kunna understödja hvarandra, vore därför att föredraga. 1:a, 2:a och 3:e arméernas marsch fortsattes följaktligen efter 30 aug. i sydlig riktning öfver Oise och Aisne. Enligt en högkvartersorder af 3 sept. var tyska härledningens afsikt numera att tränga franska hären i sydöstlig riktning från Paris. Härvid skulle 1:a armén öfvertaga skyddet af härens högra flank och för detta ändamål följa echelonerad utanför och bakom 2:a arméns högra flygel, öfriga arméer på denna del af fronten skulle fortsätta framryckningen mot s. 5 sept. var läget följande: 1:a armén (v. Kluck) med 1 kår n. om Marne vid Meaux med front mot Paris och med hufvuddelen s. om Marne utefter Grand-Morin v. om Sézanne, med front mot s., 2:a armén (v. Bülow) i anslutning till den förra med vänstra flygeln vid Vertus (n. om Fère-Champenoise); 3:e armén (v. Hausen) mellan Vertus och Châlons-sur-Marne; 4:e armén (hertigen af Württemberg) från Marson (s. ö. om Châlons) till Sommeilles (n. om Revigny) samt ytterst till vänster 5:e armén (tyske kronprinsen) i linjen Sommeilles--Fleury (22 km. s. v. om Verdun)--Verdun. Emellertid hade de på tyska härens högra flygel framryckande arméernas förändrade marschriktning kommit till general Gallienis kännedom. Denne hemställde till härledningen att med umbärliga delar af Paris’ försvarskrafter och den under hans befäl ställda 6:e armén (Maunoury) få framgå till ett flankanfall mot tyska härens högra flygel, hvilken hemställan bifölls af Joffre, som, i samråd med French, befallde allmän offensiv den 6. Härvid skulle 6:e armén framrycka i östlig riktning mot Chåteau-Thierry, engelska armén i nordöstlig riktning mot Montmirail samt 5:e, 9:e och 4:e arméerna i nordlig riktning, medan 3:e armén skulle, stödjande sin högra flank mot Verdun, framgå västerut ”mot tyske kronprinsens vänstra flank”. -- Med anledning af den till tyska härledningens kännedom komna sammandragningen af starka truppmassor vid Paris, hvilken kunde innebära ett farligt hot mot tyska härens högra flank, om framryckningen fortsattes enligt plan, utfärdades 4 sept. en högkvartersorder, som dock ankom först den 5, då 1:a arméns hufvudkrafter redan gått öfver Marne, att 1:a och 2:a arméerna skulle stanna och göra front mot Paris, den förra mellan Oise och Marne, den senare mellan Marne och Seine, medan 3:e armén skulle fortsätta sin marsch i sydlig riktning mot Troyes. På grund af denna order verkställde 1:a armén 6 sept. en återgående rörelse (en ”högerafmarsch”) öfver Grand-Morin och Marne mot Ourcq och ändrade samtidigt frontriktningen från sydlig till västlig. Äfven 2:a armén inledde den 6 en frontförändring åt v. genom att framdraga sin vänstra flygel, öfriga tyska arméer fortsatte under den 6 sin framryckning till linjen Fère-Champenoise--Vitry-le-François--Revigny--Verduns försvarsområde. En sammanstötning mellan de båda hufvudhärarna 6 sept. blef sålunda oundviklig. Det slag, som under sistnämnda dag och därpå följande dagar, ända till 12