(omkr. 40,000 man) till en landtvärnskår under general von Woyrsch. Redan 2 aug. öfverskredo kosackpatruller gränsen till Ostpreussen n. om Osovets, och den 4 ryckte tyskt kavalleri in i Ryssland ö. om Eydtkuhnen. I enlighet med den österrikiska krigsplanen, som afsåg att med en stark armégrupp inbryta i Polen mellan Weichsel och Bug för att slå därvarande stridskrafter, innan de hunnit samlas, allt under det en svagare grupp i trakten af Lemberg skyddade Galizien, bildades följande arméer, som 8--14 aug. samlades på nedanstående platser, nämligen 1:a armén (Dankl), 140,000 man, vid nedre San; 4:e armén (von Auffenberg), 140,000 man, vid mellersta San (omkr. Jaroslav); 3:e armén (von Brudermann), 150,000 man, vid Lemberg med kavalleriet (3--4 kav.-fördelningar) framskjutet till Brody; von Kövess' arméafdelning, afsedd att ingå i 2:a armén, 100,000 man, framför Karpaterpassen i linjen Stryj--Stanislau samt landtvärns- och landstormsafdelningar på yttersta högra flygeln vid Horodenka (n. ö. om Kolomea) och Czernowitz (i Bukovina). Vänstra flygeln tryggades dels af kåren von Kummer, 15,000 man, vid Krakau, dels af den förenämnda landtvärnskåren Woyrsch, som från Schlesien ryckt in i Polen v. om Kielce. I operationsplanen ingick äfven en offensiv mot Serbien, hvilken skulle utföras af 2:a, 5:e och 6:e arméerna, tillsammans 280,000 man, hvilka sammandrogos på gränsen mot nämnda land (se nedan sp. 180). Högste befälhafvare blef ärkehertig Fredrik med general Conrad von Hötzendorff som generalstabschef (och verklig ledare af operationerna). Ryska hären bildade i öfverensstämmelse med krigsplanen tre armégrupper, af hvilka den på högra flygeln skulle infalla i Ostpreussen och de båda öfriga i Galizien. Armégrupperna, hvilkas uppmarsch var fullbordad omkr. 17 aug., hade följande sammansättning, och arméerna samlades på nedanstående platser. Högra gruppen (under befäl af general Skilinsky): 1:a armén (von Rennenkampf), äfven kallad "Njemenarmén", 225,000 man, inom området Vilna--Kovno--Grodno och 2:a armén (Samsonov), äfven kallad "Narevarmén", 225,000 man, inom området Łomza--Warschau--Lublin. Mellersta gruppen, 500,000 man: 4:e armén (Ewerth), omkring Lublin och 5:e armén (Pleve) omkring Cholm--Kovel. Vänstra gruppen (Ivanov), 450,000 man: 3:e armén (Ruzskij), omkring Luck--Dubno, och 8:e armén (Brusilov) omkring Proskurov. Som strategisk reserv kunde påräknas 6:e armén vid Finska viken och 7:e armén i Odessadistriktet (eventuellt afsedd mot Rumänien). Högste befälhafvare var storfurst Nikolaus Nikolajevitj med general Janusjkevitj som generalstabschef. Operationerna i Ostpreussen. Slaget vid Gumbinnen (19 och 20 aug.). Den öfver Eydtkuhnen 17 aug. i Ostpreussen infallande Njemenarmén kastade efter en hård strid tillbaka den till Stallupönen framskjutna tyska 1:a armékåren och framryckte vidare mot Gumbinnen. Där möttes den af större delen af 8:e armén, och ett slag utspann sig, som slutade med, att v. Prittwitz 20 aug. -- hufvudsakligen på grund af Narevarméns hot mot 8:e arméns återtågsväg -- gick tillbaka öfver Angerapp och vidare västerut. Då tyska högsta krigsledningen icke gillade arméchefens beslut att utrymma landet intill Weichsel, entledigades han den 22 från befälet, och i stället utnämndes general von Hindenburg (afgången ur aktiv tjänst som armékårchef 1911) till generalöfverste och chef för 8.e armén med general Ludendorff (öfverkvartermästare vid 2:a armén) som stabschef. -- Slaget vid Tannenberg (23--31 aug.). Hindenburgs plan gick ut på att slå de ryska arméerna hvar för sig. För detta ändamål koncentrerade han hela 8:e armén mot Narevarmén, som 24 aug. gått öfver gränsen mellan Willenberg och Mława. Mot Njemenarmén, som efter slaget vid Gumbinnen hejdat sin frammarsch i linjen Tilsit--Insterburg--Angerburg, kvarlämnades endast besättnings- och landstormstrupper. När Narevarmén under sin fortsatta framryckning mot linjen Allenstein--Osterode "fördjupat sig" tillräckligt långt in i det med sjöar, kärr och skogar betäckta landet, framgick Hindenburg den 26 från linjen Bischofsburg --Allenstein--Tannenberg--Lautenburg till ett dubbelt omfattande anfall mot densamma. Efter flera dagars strider blef ryska armén slutligen fullständigt omringad och måste ge sig fången (se Tannenberg). -- Slaget vid Masuriska sjöarna (5--15 sept.). Emellertid hade Njemenarmén i st. f. att skynda Narevarmén till hjälp intagit en ställning i linjen Kurisches haff--Wehlau--Angerburg -- småsjöarna s. om Lötzen. Där ämnade general Rennenkampf utkämpa en försvarsstrid, medan den vid Grodno sammandragna reservarmén (omkr. 80,000 man) skulle öfver Lyck och Biała framgå offensivt mot Hindenburgs högra flank under det väntade anfallet af dennes armé. Sedan denna senare vid månadsskiftet erhållit förstärkningar (från västfronten), gick Hindenburg med 8:e arméns hufvudkrafter 5 sept. till anfall mot Njemenarméns ställning, medan svagare krafter med stöd af fästet Boyen (vid Lötzen) afdelades mot ryska reservarmén. Hufvudanfallet riktades mot Njemenarméns vänstra flygelgrupp s. ö. om Angerburg, hvilken blef fullständigt upprifven. Då således arméns återtågsväg hotades, anträdde Rennenkampf den 10 återtåget mot Kovno. Tre dagar senare gick äfven reservarmén, som förgäfves sökt fullfölja sitt flankanfall, tillbaka (mot Osovets och Suvalki). De ryska förlusterna hade sedan 5 sept. uppgått till sammanlagdt omkr. 100,000 man. Närmaste följden af tyskarnas seger vid Masuriska sjöarna var Ostpreussens fullständiga utrymning af de ryska arméerna, som slutligen samlades bakom Njemen. Operationerna i södra Polen och Galizien. Slaget vid Krasnik (23--25 aug.). österrikiska 1:a armén började 18 aug. den planlagda offensiven med att infalla i södra Polen. Den 23 gick armén till anfall mot 4:e ryska arméns s. v. om Krasnik framskjutna kårer, hvilka blefvo slagna och gingo tillbaka mot Ivangorod, medan Dankl fortsatte sin framryckning mot Lublin. -- Slaget vid Zamość-- Komarow (26 aug.--1 sept.). Till skydd för 4:e österrikiska arméns högra flank under denna armés offensiv in i Polen bildades af delar af 3:e armén en särskild arméafdelning om 4 fördelningar (under ärkehertig Josef Ferdinand), som skulle åtfölja förstnämnda armés högra flygel. Anfallsrörelsen började 26 aug. Redan s. d. möttes 4:e armén i trakten af Zamość af 5:e ryska armén, som