strider särskildt i Priester wald (Bois de Prêtre), utan att läget förändrades. -- Striderna i tyska Lothringen och i Elsass. Ställningskriget på denna mera sekundära krigsskådeplats pågick under hela året. De franska stridskrafterna i Elsass förstärktes i början af året med den nyuppsatta 7:e armén (de Maud'huy, sedan de Villaret). Särskildt blefvo bergstopparna Hartmannsweilerkopf och Morkenhain i södra Vogeserna föremål för förbittrade strider. De stannade slutligen i tyskarnas händer, och fransmännens försök att genom Vogeserpassen nå Kolmar och Mülhausen afvisades. -- Höstslaget i Champagne (22 sept.--3 nov.). På hösten 1915 ansåg franska härledningen (med hänsyn till förhållandena på östfronten) tidpunkten lämplig för ett genombrottsförsök i stor skala, hvilket skulle utföras samtidigt i Champagne och i Artois. 2:a franska armén (Pétain, som aflöst Castelnau) transporterades från Somme (där den ersattes af den nyuppsatta 3:e engelska armén) till Champagne och bildade med 4:e armén en armégrupp under Castelnau. De båda arméerna (tills. 23 fördelningar) skulle här utföra genombrottet å sträckan Auberive--Servon (n. v. om Suippes), besatt af delar af 3:e tyska armén och 1 reservkår af den 5:e (till en början sammanlagdt 6 fördelningar). Efter föregången mycket kraftig artilleriförberedelse tog själfva anfallet sin början 25 sept. och fortsattes sedan utan afbrott till 7 okt. Den tyska frontlinjens högra flygel hade då trängts tillbaka 3--4,5 km. till Butte de Tahure--Navarin, och den viktiga höjden n. om Massiges hade gått förlorad, men fronten förblef dock obruten. Efter erhållna förstärkningar gick general v. Einem 30 okt. öfver till motanfall och återtog höjdpartiet vid Butte de Tahure, utan att dock kunna framtränga längre. I början af nov. afstannade striderna å ömse sidor, och härmed var det stora slaget till ända. Förlusterna, särskildt för de anfallande fransmännen, hade varit högst betydande (enligt uppgift 65,000 man). -- Höstslaget vid La Bassée och Arras (25 sept.--13 okt.). De allierades offensiv i Artois utfördes af 10:e franska armén (17 fördelningar), som gick till anfall mot delen Écurie--Souchez--östra delen af Lorettohöjden (n. om Arras), och 1:a engelska armén (5, slutligen 11 fördelningar), som anföll delen Grenay--Auchy (s. v. om La Bassée) af tyska fronten mellan Arras och La Bassée, försvarad af högra flygelgruppen (omkr. 9 fördelningar) af 6:e tyska armén (kronprinsen af Bajern). Anfallet, som leddes af general Foch i samråd med fältmarskalken French, igångsattes efter 50 timmars trumeld 25 sept. och fortsattes under följande dagar med det resultat, att i början af okt. fransmännen trängt tyskarna tillbaka omkr. 2 km. till Givenchy en Gohelle och engelsmännen pressat motstående frontdel bakåt högst 4 km. till höjdpartiet ö. om Loos. Det afsedda genombrottet af den tyska fronten kunde dock ej utföras, och de viktiga orterna Lens och La Bassée förblefvo fortfarande i tysk ego. -- Efter dessa kraftansträngningar, som varit förbundna med mycket betydliga förluster (enligt engelsk uppgift omkr. 180,000 man för de allierade), inträdde ett relativt lugn på västfronten under återstoden af året. -- Förändringar i högsta ledningen å ententesidan. 3 dec. 1915 utnämndes general Joffre till högste befälhafvare för de franska arméerna på samtliga krigsskådeplatser i Europa (således äfven på Balkanhalfön) och förordnades general de Castelnau till generalstabschef (i stora högkvarteret). Den senare efterträddes i sin ordning som armégruppschef af general de Langle de Cary, och som chef för 4:e armén förordnades general Gouraud. -- 18 dec. förordnades general Haig till öfverbefälhafvare för de engelska arméerna i Frankrike i st. f. fältmarskalken French, som blef chef för de engelska trupperna i hemlandet. Befälet öfver 1:a armén öfvertogs af general Munro. I samband härmed afgick general Murray som generalstabschef och efterträddes af general Robertson. Östfronten. Vinterslaget i Masuren (4--22 febr.). Operationernas ledning i och för den planlagda offensiven mot Ryssland var så fördelad, att Hindenburg (sedan nov. 1914 generalfältmarskalk) förde befälet på den del af fronten, som befann sig n. om Pilicafloden, och ärkehertig Fredrik på den söder därom varande frontdelen. Sedan de tyska stridskrafterna i Ostpreussen förstärkts med den nyuppsatta 10:e armén (von Eichhorn), omkr. 140,000 man, som insattes på 8:e arméns vänstra flygel ö. om Tilsit, grep Hindenburg med de båda arméerna (tills. omkr. 240,000 man) 4 febr. till offensiven. Den motstående ryska 10:e armén (v. Siewers) blef i en följd af strider tillbakakastad öfver gränsen. Dess hufvuddel trängdes slutligen, omfattad i båda flankerna, mot skogstrakten mellan Augustow, Suvalki och Lipsk (v. om Grodno) i nordöstra Polen, där den blef så godt som fullständigt omringad och (21 febr.) nödgad att ge sig fången. Ryssarnas nederlag var fullständigt. Förlusterna hade uppgått till 165,000 man, hvaraf 100,100 fångar. Ostpreussen var än en gång befriadt. Spillrorna af den ryska armén samlades bakom Bobrlinjen (Osovets--Grodno). De tyska arméernas hufvudkrafter stannade, på grund af svårigheterna att under rådande väderleksförhållanden (djup snö) upprätthålla förbindelserna, i linjen Augustow--Suvalki-- Kalwarija--Pilvitzski (s. v. om Kovno). -- Redan under det slaget i Masuren pågick, hade en del af 8:e tyska armén under general von Scholtz måst afdelas för att afvisa ett ryskt anfall från Łomža mot nämnda armés högra flank. 22 febr. igångsatte general Ruzskij ett allmänt anfall med (den nybildade) 12:e armén (Pleve) ö. om Przasnysz och 1:a armén (Litvinov) v. om denna stad mot delen Johannisburg--Mława af tyska fronten, försvarad af arméafdelningen Gallwitz (nybildad af delar af 9:e armén och gränsskyddstrupper) samt v. Scholtz' trupper. Tyskarna grepo å sin sida äfven till offensiven och intogo Przasnysz, men måste åter (27 febr.) släppa staden och gå tillbaka mot gränsen. Sedan de erhållit förstärkningar (af 10:e armén), kunde de dock hejda ryssarnas vidare framträngande. Ett ställningskrig, som varade till fram på sommaren, vidtog nu på denna del af fronten. Ruzskij aflöstes i april som befälhafvare på ryska nordvästfronten af general Alexejev. Längst i n. intogo ryssarna 18 mars Memel, som plundrades, men de fördrefvos åter efter några dagar. -- Karpaterslaget (22 jan.--22 april). För att vinna ett gynnsamt utgångsläge för en af general Ivanovs armégrupp (3:e, 8:e och 11:e arméerna)