utförd offensiv mot Ungern lät storfurst Nikolaus i början af jan. den på högra flygeln varande 3:e armén (Dimitriev) framrycka öfver Dunajec mot Krakau samt något senare äfven öfver Gorlice mot Nowy-Sacz (Neu-Sandez). Anfallen tillbakaslogos dock af 4:e österrikiska armén (ärkehertig Josef Ferdinand). Däremot lyckades 8:e ryska armén (Brusilov) att under första hälften af jan. tränga genom de mellersta Karpaterpassen och besätta en del af nordöstra Ungern (intill Homonna--Huszt). Österrikiska hären hade emellertid förstärkts med den nyuppsatta, af tyska och österrikiska trupper bildade Sydarmén (tills. 6 fördelningar) under tyske generalen von Linsingen. Denna armé, som samlats i Ungern, insattes i luckan mellan 7:e österrikiska armén (v. Pflanzer-Baltin) på högra flygeln i Bukovina och 2:a armén (v. Böhm-Ermolli) till vänster om denna. 22 jan. igångsatte de allierade en motoffensiv med syfte att drifva ryssarna ut ur Ungern och återtaga Karpaternas höjdkam. Sydarmén i förening med 2:a armén kastade i en följd af strider ryssarna tillbaka och besatte höjdkammen mellan Wyszkow och Dukla. Äfven på högra flygeln blefvo ryssarna tillbakaträngda. Kolomea besattes 17 och Czernowitz 19 febr. af Pflanzer-Baltin. På den västligaste Karpaterfronten gjorde ryssarna stora ansträngningar att tränga genom passen, men 3:e österrikiska armén (v. Boroevic) lyckades dock hålla dessa. Den stränga vintern försvårade alltmer och omöjliggjorde slutligen alldeles några operationer i Karpaterna. Äfven här vidtog ett långvarigt och för trupperna ytterst pröfvande ställningskrig. -- Sedan genom Přzemyśls kapitulation (på grund af proviantbrist, efter 4 1/2 månads belägring, hvarvid öfver 40,000 osårade fångar föllo i ryssarnas händer) 22 mars 11:e ryska armén (omkr. 100,000 man) blifvit disponibel, insattes denna mot Dukla-, Lupkow- och Uzsokpassen af Karpaterfronten. Ungefär samtidigt gick den nu ansenligt förstärkta 3:e armén till anfall mot den västligaste delen af denna front. Österrikarna kastades ur sina ställningar, men det afsedda genombrottet kom dock ej till stånd tack vare skyndsamt tillförda förstärkningar, främst den tyska s. k. Beskidkåren (3 fördelningar) under general v. d. Marwitz, som 2 april insattes till motfall mellan Lupkow och Dukla och som lyckades hejda ryssarna. En förnyad kraftig offensiv af 8:e ryska armén i slutet af april misslyckades, och därefter inträdde ändtligen ett visst lugn på Karpaterfronten. -- Genombrottet vid Gorlice-Tarnow (1--3 maj) och Galiziens återeröfring. Med ändamål att åstadkomma ett genombrott af ryska fronten och återtaga Galizien bildades i slutet af april i västra Galizien en af 8 tyska och 2 österrikiska inf.-fördelningar samt 1 österrikisk kav.-fördelning (tills. omkr. 150,000 man) sammansatt ny armé, benämnd 11:e armén, under generalöfverste v. Mackensens befäl. 2 maj framgick denna armé till anfall mot delen Malastow (10 km. s. ö. om Gorlice)--Gorlice--Tarnow af 3:e ryska arméns front. Samtidigt angrep Josef Ferdinands armé denna senares högra flygel mellan Tarnow och Weichsel, medan 3:e österrikiska armén till höger om 11:e armén äfven grep till offensiven (mot Brusilov). Genombrottet, som förbereddes af en ytterst kraftig artillerield, i hvilken äfven de gröfsta kastpjäserna (till hvilka ryssarna saknade motstycke) deltogo, lyckades fullständigt, och ryssarna, hvilka öfverraskats i sina ställningar, gingo i oordning tillbaka bakom San, som nåddes den 9. Ryska 3:e armén, hvars styrka under slaget uppskattats till omkr. 280,000 man, förlorade enbart i fångar 140,000 man, och Dimitriev blef urståndsatt till vidare motstånd. Nämnda armés nederlag hade till följd, att äfven 8:e armén anträdde återtåget, hårdt påträngd af de allierade, som nu på hela fronten grepo till offensiven. 15 maj hade de åter satt sig i besittning af Karpaterpassen och trängt ned på den galiziska slätten. Brusilovs armé fortsatte återtåget, tills den hunnit den befästa linjen Stryj--Sambor--Přzemyśl, i hvilken den stannade. I denna ställning angreps arméns vänstra flygel vid Stryj den 18 af Sydarmén (Linsingen), men höll dock tills vidare stånd. -- De allierades nästa mål blef det af ryssarna åter nödtorftigt iståndsatta Přzemyśls intagande. För detta ändamål afsågs hufvudsakligen Mackensens armé, som 15 maj intagit Jaroslau och den 24 satte sig i besittning af det 20 km. n. om Přzemyśl belägna Radymno, hvarefter San öfvergicks och fästningens norra front omslöts. Emellertid hade den ryska härledningen transporterat betydande krafter från Polen till Galizien för att hejda de allierades framryckning. Dessa krafter, som förstärkte den hårdt medtagna 3:e armén, insattes 27 maj på linjen Lubaczow--Jaworow n. ö. om Přzemyśl och gingo omedelbart vid Sieniawa (vid San) till anfall mot 4:e österrikiska arméns högra och 11:e tyska arméns anslutande vänstra flygel. Sieniawa återtogs, och de förbundne trängdes tillbaka dels öfver San mot Leg, dels öfver Lubaczowa mot Přzemyśl. Endast med möda lyckades man slutligen (29 maj) afvärja det ryska anfallet. Sedan Přzemyśl omslutits på västra sidan af en mindre del af 3:e österrikiska armén (hvars hufvudkrafter förts till italienska fronten) och i s. och s. ö. af 2:a armén, demolerades forten å fästningens norra front medelst en våldsam artillerield 30 maj och 1 juni, hvarefter desamma stormades af trupper tillhörande Mackensens armé. 2 juni kapitulerade fästningen, hvarvid 32,000 fångar föllo i tyskarnas händer. 3:e ryska arméns hufvudkrafter drogo sig tillbaka till den starkt befästa Wisznia-linjen (omkr. 30 km. ö. om Přzemyśl). -- På den ryska härens yttersta vänstra flygel hade under tiden insatts en nyskapad armé, den 9:e (under general Letjitskij), bestående af 8 fördelningar. Denna armé, förut (eventuellt) afsedd mot Rumänien, framgick 2 juni mot Pflanzer-Baltins armé, som då öfvergått Dnjestr, och tvingade densamma tillbaka öfver Pruth. I general Ivanovs plan ingick ett forcerande af Karpaterpassen s. om Pruth, men detta förekoms genom Linsingens motåtgärder. Denne senares armé, som 31 maj ändtligen lyckats bryta 8:e ryska arméns motstånd vid Stryj, angrep nu 9:e armén i dess högra flank, slog densamma 6--8 juni vid Kalusz och tvingade i förening med Pflanzer-Baltin ryssarna tillbaka öfver Dnjestr 9--15 juni. Visserligen nödgade ett af storfursten anordnadt motanfall mot Sydarméns vänstra flygel de allierade att åter gå tillbaka öfver Dnjestr, mellan Halicz och Mikolajov (70 km. n. v. om Halicz), men en fortsatt rysk offensiv hejdades av