205 Världskriget (Krigshändelserna 1916. östfronten. Brusilovs offensiv) 206 beträffar icke minst genom Förenta staternas till- hjälp), hvilka dessutom nu nödgades afstå från den betydelsefulla faktorn för segern, som ligger i initiativet. På öfriga delar af västfronten pågingo ställ- ningsstriderna med kortare eller längre afbrott under hela året, utan att dock läget på någon af fronterna undergick någon förändring. Lifligast voro dessa strider i Flandern och Artois, där engelsmännen, särskildt på våren, genom uppre- pade anfall sökte skjuta fram sin front. - För- ändringar inom den högsta franska krigsledningen. I samband med general Lyauteys öfvertagande af krigsministerportföljen (efter general Rocques) i dec. entledigades Joffre, hvars krigföring icke ansågs ha ledt till något positivt resultat, såsom befälhafvare för de franska stridskrafterna i Europa. Han blef i stället ett slags teknisk rådgifvare åt regeringen, men af ven denna befattning lämnade han inom kort, hvarvid han utnämndes till mar- skalk af Frankrike. General Nivelle förordnades till befälhafvare öfver de "norra och nordöstra arméerna" i Frankrike och general de Castel- nau, hvilken af gick som generalstabschef, till befäl- hafvare öfver östra armégruppen efter Dubail, som blef militärguvernör i Paris. General Foch afgick som chef för norra armégruppen och efterträddes af Franchet d'Espérey. östfronten. Läget vid årets början. Ryska operationsplanen. De båda motståndarnas med hvar- andra jämnlöpande fronter voro vid årsskiftet 1915 -16 uppdelade sålunda. Tyska fronten, från vänstra flygeln till den högra: Armégruppen Hin- denburg - 8:e armén (0. v. Below), härafdelnin- gen Scholtz, 10:e armén (v. Eichhorn) och 12 :e armén (v. Fabeck) - från Rigaviken v. om Riga till Njemen; armégruppen prins Leopold af Bajern - 9:e armén (annégruppschefen) och härafdelningen Woyrsch - från Njemen till Rokitnoträsken n. om Pinsk; armégruppen Linsingen, under österrikiska härledningen - Bugarmén (armégruppschefen) och österrikiska 4:e armén (ärkehertig Josef Ferdi- nand) - från trakten n. om Pinsk till n. om Dubno; armégruppen Böhm-Ermolli - l:a armén (v. Puhallo) och 2:a armén (armégruppschefen) - fr. o. m. Dubno till trakten n. v. om Tarnopol samt direkt under österrikiska härledningen syd- armén (v. Bothmer) och 7:e armén (v. Pflanzer-Bal- tin) vidare söderut till rumänska gränsen. Ryska fronten var uppdelad på tre armégrupper, näm- ligen: norra fronten (Pleve) - 12 :e armén (Gor- batovski, senare Dmitriev), 5:e armén (Gurko) och l:a armén (Litvinov) - från Rigabukten till Disna; västra fronten (Ewerth) - 2:a armén (Smirnov), 10 :e armén (Radkievitj), 4:e armén (Rogoza) och 3:e armén (Lesch) - från Disna till Pripet (Ro- kitnoträsken) samt sydvästra fronten (Ivanov, i april aflöst af Brusilov) - 8:e armén (Brusilov, sedan Kaledin), 11 :e armén (Sacharov), 7:e armén (Tjerbatjev) och 9:e armén (Letjitskij) - från Pripet till rumänska gränsen. Styrkeförhållandena ha vid de egentliga operationernas början angetts till (i runda tal) för de allierade n. om Rokitno- träsken 600,000 man (tyskar) och s. om träsken 500,000 man (hvaraf 30,000 tyskar) samt för ryssarna n. om träsken 1,600,000 man och s. om träsken 800,000 man. De senare förfogade följ- aktligen öfver en mer än dubbel öfverlägsenhet och, så som läget utvecklat sig, kunde den af Hin- denburg åsyftade omfattningen icke komma till utförande. Centralmakterna voro följaktligen hän- visade till defensiven på ifrågavarande front. I ententemakternas operationsplan ingick däremot en under våren 1916 med hela ryska hären utförd offensiv i ändamål att i första hand lätta trycket på Verdun, men äfven att förmå Rumänien att ingripa i kriget på ententens sida. Hänsynen till Italien gjorde, att till hufvudanfallsfront valdes den del af de allierades front, som befann sig s. om Rokitnoträsken, medan deras stridskrafter n. om dessa skulle bindas genom kraftiga demon- strationer. Utförandet uppdrogs följaktligen åt de på den sydvästra fronten stående arméerna, under befäl af general Brusilov, som i april efterträdt general Ivanov som armégruppschef. Så- som mål för de olika arméernas operationer upp- sattes: för 8:e och 11 :e arméerna Brest-Litovski och Lublin, för 7:e armén Lemberg och för 9:e armén besättandet af Bukovina. - Brusilovs första offensiv. Nödvändigheten af att dels reorga- nisera den genom föregående års synnerligen för- lustrika strider hårdt medtagna ryska hären, dels ersätta den förbrukade materielen (särskildt ammu- nitionen) gjorde, att offensiven ej kunde igång- sättas förr än på försommaren 1916. Efter flera dagars artilleriförberedelser framryckte 4 juni 8:e armén från Rovno mot Luck, slog fullständigt den motstående 4:e österrikiska armén och besatte Luck (den 6), sålunda genombrytande de allierades front på en sträcka af 50 km. Till vänster om 8:e armén framgick den ll:e mot l:a österrikiska armén, trängde den tillbaka i sydvästlig riktning, intog Dubno (den 9) och framryckte därpå mot gali- ziska gränsen. I Galizien tvingade 7:e ryska armén, som framryckte n. om Dnjestr, först 2:a öster- rikiska armén och därpå Sydarmén tillbaka öfver Strypa (omkr. den 15). På yttersta vänstra flygeln tillfogade 9:e ryska armén den motstående 7:e österrikiska armén s. om Dnjestr, s. om Okna (s. v. om Chotin) och vid Zaleszyki ett afgörande neder- lag (10-11 juni), sprängde den i tre delar och in- ryckte på nytt i Bukovina. - För att hejda 8:e ryska arméns fortsatta framryckning framgick 16- 17 juni den nu med trupper från västfronten och Tyrolen förstärkta armégruppen Linsingen från linjen Kovel-Vladimir Volynskij, tillkämpade sig öfvergången öfver Stochod och trängde slutligen (den 20) ryssarna tillbaka öfver Styr. Äfven l:a österrikiska armén erhöll i juni förstärkningar, som satte den i stånd att s. v. om Dubno hejda 11 :e ryska armén. I Galizien gjorde 7:e ryska armén fåfänga ansträngningar att bryta den i starka ställ- ningar vid Strypa stående Sydarméns motstånd. Däremot lyckades 9:e armén efter hand bemäktiga sig hela Bukovina med Czernowitz, som besattes 18 juni, hvarefter Letjitskijs ansträngningar gingo ut på att forcera de närgränsande Karpaterpassen, besatta af delar af Pflanzer-Baltins armé. Den 23 föll Kimpolung vid foten af Karpaterna nära Rumäniens gräns och den 28 Kolomea. Härmed var Brusilovs första offensiv till ända. Den hade med- fört ryska frontens f ramflyttning 40-50 km. i riktning mot Kovel och omkr. 20 km. i riktning