203 Världskriget (Krigshändelserna 1916. Västfronten. Slagen vid Verdun och Somme) 204 Mihiel till trakten ö. om Toul, härafdelningen Lorraine (Gérard) i Lothringen och 7:e armén (de Villaret) i Elsass. 2:a armén (Pétain) utgjorde strategisk reserv bakom midtgruppen. I april till- kommo 2 ryska inf.-brigader, som från Sibirien transporterats till Marseille och tilldelades 5:e armén. Slaget vid Verdun (21 febr.-slutet af dec.). Med undantag af ett ganska intensivt luftkrig, hvarunder bl. a. Paris bombarderades (29-31 jan.), föreföll intet af särskild vikt på västfronten ända till i midten af febr. 1916. Under tiden för- stärktes tyske kronprinsens armé framför Yerdun, så att dess styrka uppgick till omkr. 15 fördelnin- gar med ett mycket talrikt och kraftigt beläg- ringsartilleri. Af sikten härmed var att, innan Englands nya millionarmé var färdig, utföra ett anfall i stor skala mot Verdun, för att om möj- ligt sätta sig i besittning af den strategiskt vik- tiga fästningen. Anfallet igångsattes 21 febr. Härmed inleddes en följd af synnerligen hårda och förlustrika strider, hvilka nära nog utan af brott fortforo större delen af året och hvarunder insattes betydliga förstärkningar på ömse sidor. Sålunda insattes efter hand på tyska sidan omkr. 27 för- delningar. Från slutet af juni måste tyskarna dock använda alla krafter, som möjligen kunde undvaras på andra håll, för att möta den "aflast- ningsoffensiv", som de förbundne då igångsatte vid Somme, hvarför 5:e arméns styrka småningom minskades. På franska sidan insattes successivt omkr. 30 fördelningar, tillhörande bl. a. den strategiska reserven (2:a armén). Befälet öfvertogs 25 febr. af general Pétain och på grund af dennes utnämning till chef för midtarmégruppen l maj af general Nivelle, då chef för 2:a armén. I stort sedt kröntes tyskarnas anfall med framgång ända till i slutet af okt., då deras linje framflyttats ända till 5 km. från kärnfästningen och staden, men därefter öfvergingo fransmännen till möt- anfall och återtogo en stor del af den förlorade terrängen (se vidare Verdun). Kampen om Verdun hade följaktligen icke haft annat inflytande på det strategiska läget å västfronten än att binda högst betydliga stridskrafter å ömse sidor, hvarförutom de stora förlusterna - uppgående under hela slaget till (enligt fransk uppgift) för fransmännen omkr. 400,000 man och för tyskarna omkr. 500,000 man - omedelbart i hög grad för- svagade de i fält stående styrkorna. För entente- makterna, hvilka, i den mån trupperna hunno utbildas, kunde påräkna betydliga förstärkningar - särskildt från England och Italien - betydde detta mindre än för Tyskland, som, då ryssarna i början af juni igångsatte en kraftig offensiv på östfronten, icke kunde draga några trupper där- ifrån för att förstärka den i Frankrike stående hären. Slaget vid Somme (24 juni-26 nov.). I entente- makternas krigsplan ingick en allmän offensiv på såväl väst- som östfronten, hvilken skulle igångsättas på våren 1916. Åtskilliga omständig- heter, särskildt tyskarnas anfall på Verdun, gjorde dock, att offensiven på västfronten, hvilken skulle ega rum i Picardie med ändamål att genom- bryta den tyska Sommefronten, uppsköts till in i juni. Anfallsföretagets utförande uppdrogs dels åt en engelsk under Haigs befäl stående armé- grupp, bestående af den nyanlända 4:e armén (Rawlinson) med 11 fördelningar, 3:e arméns högra flygelkår med 2 fördelningar samt l:a reservarmén, som ännu var under samling bakom fronten, dels af en fransk armégrupp, under Foch, bestående af 6:e armén (Fayolle) och, i reserv, 10:e armén (Micheler, som aflösts framför Ärras af engelska 3:e armén) med tills. omkr. 26 fördelningar, de senares styrka dock endast omkr. 8/s af de engel- ska fördelningarnas. Den engelska armégruppen, på anfallsfrontens vänstra flygel, skulle insättas på frontdelen Gommecourt (15 km. n. om Albert) -Maricourt, hvarvid själfva hufvudanfallet skulle utföras af 4:e armén på ömse sidor om Ancre från Serre till Maricourt. Den franska armégruppen skulle insättas på södra delen af den närmare 40 km. långa Sommefronten på ömse sidor om Somme från Maricourt till Chilly s. om Chaulnes. Grän- sen mellan det engelska och det franska anfalls- området gick strax n. om linjen Maricourt-Com- bles-Sailly-Saillisel (n. ö. om Combles). - På tyska sidan förde general F. v. Below befälet öfver på nämnda front varande försvarskrafter, bestående af den till 13 fördelningar förstärkta 2:a armén. Tyskarnas försvarsställningar voro starkt befästa och anordnade i flera linjer bakom hvarandra på höjdsträckningarnas krön, hvarjämte de talrika, till försvar inrättade byarna bildade starka stödje- punkter. - Slaget tog sin början 24 juni med en ytterst kraftig, mot hela tyska fronten riktad artillerield, hvilken pågick till l juli, då infanteri- anfallet med hufvudriktning för engelska armén mot Bapaume och för den franska mot Péronne tog sin början. Härmed inleddes en rad af strider - tillsammans kallade slaget vid Somme, dit- tills "det största i världshistorien" -, hvilka nära nog oafbrutet pågingo under återstående delen af året samt en del af påföljande vinter och i hvilka efter hand insattes (enligt tysk uppgift) icke mindre än 53 engelska och 51 franska samt 99 tyska fördelningar, omkr. halfva antalet af de franska samt flertalet af de tyska fördelningarna dock med endast 3 inf.-regementen pr fördelning. En stor del af nämnda fördelningar hade i slutet af nov., när slaget varat i 5 månader och strids- verksamheten i det närmaste afstannat, insatts två och t. o. m. flera gånger. - Under juli öfver- tog general v. Gallwitz öfverbefälet på tyska slag- fronten - hvarvid 2:a armén delades, så att norra hälften bildade en särskild armé (den l:a) under Below -, och i slutet af aug. öfvergick detta till kronprinsen af Bajern, som sålunda erhöll be- fäl öfver en armégrupp bestående af utom de båda nämnda arméerna äfven 6:e armén (v. Falken- hausen). Om slagets förlopp se Somme, sp. 385 -386. Förlusterna skulle ha uppgått till för en- gelsmännen (omkr.) 400,000, för fransmännen 330,000 och för tyskarna 600,000 man, hvaraf 80,000 fångar. Något större positivt resultat hade de allierade icke vunnit, ty en intryckning af den tyska fronten af högst 14 km. (på en kortare sträcka) hade ingen egentlig betydelse, och de tre stödjepunkterna Bapaume, Péronne och Chaulnes voro fortfarande i tysk ego, men ententemakterna hade, såsom ofvan antydts, lättare att ersätta de