229 Världskriget (Krigshändelserna 1917. Sydfronten. Offensiv mot Italien. Salonikifronten) let fördes där i mera demonstrativt syfte -, men n. om Görz lyckades 2:a italienska armén tränga tillbaka österrikarnas front ända till linjen Madoni-v. om Kal (omkr. 7 km. ö. om Isonzo) och sätta sig i besittning af Monte Santo. Alla under ett par veckor upprepade försök att storma det s. om nämnda höjdparti belägna, behärskande Monte San Gabriele misslyckades dock, likaså för- söken att framrycka längre åt ö. öfver Chiapovano- dalen (omkr. 15 km. från Isonzo) för att sedermera rulla upp södra delen af österrikiska fronten. 20 sept. kan slaget betraktas som afslutadt. Äfven detta Isonzoslag var utomordentligt förlustrikt. Italienarna skulle sålunda ha förlorat 155,000 man (hvaraf 10,000 fångar), enligt österrikisk uppgift 230,000 man (hvaraf 20,000 fångar), och öster- rikarna 135,000 man (hvaraf 35,000 fångar). - Centralmakternas offensiv på Isonzo jr ont en. 12:e Isonzoslag et. Då ersättningsmanskapet, som skulle fylla de genom förlusterna förorsakade stora luc- korna i italienska härens numerär, ännu ej var tillräckligt utbildadt, åtnöjde sig Cadorna med att tills vidare förhålla sig defensivt på hela fronten. Å andra sidan hade österrikiska härens läge så försämrats genom de betydliga förluster (icke minst i fångar och öfverlöpare), som densamma lidit, hvilka förluster endast ofullständigt kunde ersättas från ryska fronten, samt genom en allt sämre anda hos truppen, så att härledningen gjorde hemställan hos den tyske bundsförvanten om för- stärkning af tyska trupper. I annat fall vore armén, som höll Isonzofronten, ej i stånd att kunna motstå ett nytt anfall. Det vore äfven tvifvelaktigt, om dubbelmonarkien skulle kunna utan hjälp uthärda ännu en krigsvinter. Med anledning af denna hemställan beslöt tyska krigs- ledningen att ställa 6-7 fördelningar till för- fogande för att i förening med på italienska fronten redan befintliga trupper genom en öfver- raskande offensiv på delen Flitsch-Tolmein af norra Isonzofronten åstadkomma ett genombrott, som skulle sätta Boroevics armé i stånd att framtränga till Tagliamento och sålunda åstad- komma en förbättring af det strategiska läget och på samma gång höja moralen inom öster- rikiska hären. För ändamålet nybildades 14:e armén, bestående af tyska alpkåren samt 6 tyska och 7 österrikiska fördelningar (under befäl af general O. v. Below), hvilken i sept. samman- drogs vid Krainburg och i slutet af okt. framfördes bakom fronten Flitsch-Tolmein. Vidare ombilda- des 5:e österrikiska armén till "armégruppen Boroevic", på cmkr. 30 fördelningar, bestående af l:a Isonzoarmén (v. Henriques) mellan Tol- mein och Monte San Gabriele och 2:a Isonzoarmén (v. Wurm) fr. o. m. sistnämnda bergsparti till hafvet samt gruppen Krauss (4 fördelningar) ö. om Elitsch. öfverbefälet öfver de allierade armé- erna fördes af kejsar Karl med general v. Arz som generalstabschef. Offensiven tog sin början 24 okt. med ett öfverraskande anfall med gas- projektiler, som här synas ha spelat en nära nog af görande roll, och redan första dagen genombröt Below de italienska linjerna mellan Monte Canin (n. v. om Flitsch) och Canale vid Caporetto samt tog 10,000 fångar. Medan nämnda armé fort- satte sin f ramryckning, lyckades äfven Borce- vics armégrupp småningom vinna terräng. 29 okt, hade de allierade nått linjen Gemona-Udine -Lavariano på italienska slätten omkr. 70 km. v. om Isonzofronten. Italienarna återtågade i oordning bakom Tagliamento, efterlämnande oer- hörda förråd af krigsmateriel m. m., som föllo i segrarnas händer. 3:e italienska arméns högra flygel - 3 armékårer med tills. 60,000 man - blef afskuren mellan Lavariano och hafvet samt tvungen att sträcka vapen. 30 okt. nådde Belows och Boroevics arméer Tagliamento, bakom hvilken flod de båda italienska arméerna återsamlades. Denna försvarslinje kunde dock ej hållas, när 10:e österrikiska arméns vänstra flygelgrupp i samband med gruppen Krauss i Kärnten bröt fram genom de Kariska alperna, trängde tillbaka den mot- stående 4:e italienska armén (Robilant) och ryckte fram mot öfre Tagliamento och Piave, sålunda hotande italienska hufvudhärens återtågsväg mot Piave. Cadorna kvarlämnade starka arriärgarden vid Tagliamento och gick (7 nov.) med sina huf- vudkrafter, som sammanslogos till en armé (den 3:e), tillbaka öfver Piave, på hvars högra strand ställning togs (10 nov.). 4:e armén anslöt på den 3:es vänstra flygel förlängande fronten från Montello mot Quero. De allierade följde efter och besatte Piaves motliggande (vänstra) strand. - Emellertid hade armégruppen Conrads högra flygel - 11 :e armén (v. Scheuchenstuel) -, som hållit Tyrolerfronten på ömse sidor om Brenta besatt, äfven satt sig i rörelse söderut för att komma italienska hufvudhären vid Piave i ryggen, men den l:a italienska armén (Pecori-Giraldo) hej- dade denna rörelse i linjen Monte Tomba-Per- tica-Asolone, framför den behärskande stödje- punkten Monte Grappa. Under nov. och dec. egde häftiga strider rum på denna front, utan att läget i stort sedt förändrades. - De italienska mot- gångarna på Isonzofronten hade emellertid för- anledt öfverläggningar mellan ententeregeringarnas representanter i Paris, hvarvid beslöts att förstärka italienska armén med en fransk armé och (minst) en engelsk armékår för att sätta den i stånd att bjuda de förföljande spetsen. Dessa trupper - 10: e franska armén (Duchesne, under Foch som öfverbefälhafvare, 6 fördelningar) och 14:e engel- ska armékåren (Plumerj 3 fördelningar) - sam- lades i början af nov. vid Vicenza bakom den italienska fronten och insattes efter hand vid Piave. I samband med ett ententekrigsråd i Rapallo 5 nov. entledigades general Cadorna från sitt befäl (han utnämndes till Italiens 'representant i det nyinrättade krigsrådet i Versailles) och ersattes med general Diaz. I nov. sökte Boroevic förgäf- ves öfvergå Piave, och ett ställningskrig började där, som fortfor flera månader. Därunder lycka- des österrikarna i dec. vinna fast fot på nedre Piaves högra strand. - Resultatet af centralmak- ternas offensiv, som mot slutet af året af stannat, öfverträffade förväntningarna. Antalet fångar upp- gick till 275,000 och antalet eröfrade artilleri- pjäser till 2,500. Dessutom hade kriget flyttats öfver på italienskt område. Salonikifronten. I en öfverenskommelse mellan ententemakterna i jan. 1917 uti Rom beslöts bl. a., att förhållandet till Grekland - där sedan