227 Världskriget (Krigshändelserna 1917. Östfronten. Stillestånd. Sydfronten. 10 :e-12 relsonzoslugen) 228 sion mot Petersburg för att förmå Ryssland att sluta separat fred. Ett villkor för, att en dylik rörelse skulle ha af sedd effekt, var dock intagan- det af den starka operationsbas för ryska flottan, som anordnats i Rigaviken med de vid inloppen till denna belägna öarna ösel, Dagö, Moon m. fl. För nämnda ändamål hopsamlades under aug. 1917 i Hamburg och Bremerhafen en transportflotta om 17 större ångare m. fl. fartyg, som under eskort fördes till Libau, där landstigningstrupperna mötte. Dessa senare utgjordes af l inf.-fördelning, l fältart.- reg:te, något tungt artilleri, några hjulryttar- (velociped-)bataljoner m. fl. trupper under befäl af general von Kathen. Efter omsorgsfulla förberedel- ser, såsom flygrekognoscering, bombardering från luften af befästningsanläggningar och flygstationer, minsvepning af inloppen till Rigaviken o. s. v., afgick transportflottan 11 okt., eskorterad af en örlogsflotta om 10 slagskepp, 13 kryssare m. m. of ver befäl et till sjöss fördes af amiral Schmidt. Försvarsanordningarna utgjordes af de ryska sjö- stridskrafterna i Rigaviken - bestående af 2 äldre slagskepp, 4 kryssare, ett antal jagare, kanon- och undervattensbåtar m. fl. fartyg - permanenta befästningar (talrika kustbatterier be- styckade med ända till 30,5 cm. moderna kanoner), minlinjer o. s. v. samt utom verkens besättningar 13,000 man infanteri, l f altart.-reg :te och något kavalleri. Hufvuddelen af trupperna, under befäl af generallöjtnant Ivanov, befann sig på ösel med Arensburg (på sydöstra kusten) som operations- bas. Sedan farvattnet rensats från minor och kust batterierna tystats af de tyska slagskeppen, ankrade transportflottans hufvuddel 12 okt. i Taggaviken på ösels nordvästra kust, hvarefter landstigningstrupperna utan allvarligt motstånd landsattes. De ryska trupperna, som voro spridda på flera håll, drefvos efter hand tillbaka mot örissar på öns nordöstkust, där de måste ge sig, och den 15 var hela ön besatt utan starkare mot- stånd från ryssarnas sida. 18 aug. besattes på samma sätt Moon och den 20 Dagö samt små- öarna. Antalet fångar uppgick till 20,000. - Under tiden hade tyska slagskeppseskadern under amiral Behncke tystat kustbatterierna å halfön Sworbe vid södra inloppet till Rigabukten, ingått i denna och den 17 besegrat ryska eskaderns huf- vuddel s. om Moonsundet, hvarvid ryska slagskep- pet "Slava" sänktes, hvarpå de i behåll varande ryska sjöstridskrafterna fullständigt utrymde Riga- viken och gingo tillbaka till Sveaborg. - Vapen- stillestånd. 7 nov. störtades ryska regeringen, i hvilken Kerenskij sedan 20 juli varit konselj- president (med bibehållande af krigsminister- posten) och efterträddes af "rådsregeringen" Lenin-Trotzkij, hvarmed bolsjevismen kom att härska i Ryssland. Detta medförde inom kort inställandet af fientligheterna på alla fronter och, trots de tyska militära myndigheternas förbud, efter hand en allmän "förbrödring" mellan trup- perna i främsta linjen, hvilken i sin ordning lade grunden till den anarki, som kom till utbrott hos de tyska trupperna vid etappväsendet på väst- fronten och i hemorten på hösten 1918 och som i väsentlig mån bidrog till det slutliga nederlaget. 22 nov. utnämnde rådsregeringen en f. d. fänrik Krylenko till öfverbefälhafvare, och denne inledde efter få dagar underhandlingar med tyska rege- ringen, hvilka 5 dec. ledde till af slutandet af ett vapenstillestånd. Under detsamma togo freds- förhandlingarna sin början i Brest-Litovski, äfven omfattande de öfriga centralmakterna. Det strate- giska läget hade härigenom i hög grad förbättrats för de senare, äfven om någon borttransportering i större skala af trupperna för användning på annat håll ej kunde ske, förr än fred blifvit sluten. Sydfronten. Italienska fronten. 10:e och 11 :e Isonzoslagen. Enligt öfverenskommelsen i Chantilly skulle italienska armén gripa till offen- siven samtidigt med de öfriga ententemakternas arméer på våren 1917, men först i maj ansåg Cadorna lämpligt att igångsätta densamma. Den italienska armén på Isonzofronten hade då för- stärkts, så att den räknade icke mindre än 65 fördelningar, hvaraf 30 nyuppsatta. Enligt pla- nen för anfallet, som ledde till 10:e Isonzo- slaget, skulle 2:a armén (Capello) börja anfal- let på frontdelen Görz-Canale, hvarefter 3:e armén (hertigen af Aosta) skulle utföra hufvud- anfallet mot Karstplatån. Tillsammans skulle 40 fördelningar disponeras på den 45 km. långa anfallsfronten. På österrikiska sidan hade under vintern omsorgsfulla förberedelser träffats för att möta den väntade förnyade offensiven. Sålunda förstärktes den nya försvarsfronten (den förra 2:a reservställningen), så att densamma fick samma styrka som den ursprungliga. Italienarnas anfall började 12 maj, och efter en veckas strider hade 2:a armén intagit motståndarens ställningar på Monte Kuk och Monte Vodice ö. och s. ö. om Plava vid Isonzo. österrikarna höllo dock fortfarande de viktiga höjdpartierna Monte Santo och Monte San Gabriele. 23 maj igångsattes efter en grundlig artilleriförberedelse l:a arméns anfall. Detta hade till en början framgång, i det att österrikiska fronten närmast hafvet trängdes tillbaka, men ett 3 juni igångsatt motanfall återställde efter 3 dagars ytterst häftiga strider i det närmaste läget, och härmed var det långvariga och synnerligen blodiga slaget till ända. Italienarnas förluster redan under maj uppskattas till 130,000 man och österrikarnas förluster under samma tid till omkr. 100,000 man. Antalet fångar utgjorde 25,000 å ömse sidor. - Efter detta slag vidtog ett par månaders lugn på ifrågavarande front, hvarunder Cadorna vidtog förberedelser (särskildt genom att ansenligt förstärka sitt tunga artilleri) för nästa fältslag, genom hvilket han hoppades ändtligen kunna bryta österrikarnas motstånd och bana sig väg till Trieste. Efter 4 dagars artilleriförbere- delse, utförd af icke mindre än 6,800 artilleri- pjäser, började infanterianfallet 18 aug. Det- samma, i hvilket 48 fördelningar lära ha deltagit, riktades mot delen hafvet-Auzza (n. ö. om Canale) af Isonzofronten och utfördes samtidigt af 3:e armén mot Doberdoplatån och 2:a armén mot norra delen af fronten. Emot Cadornas armé- grupp kunde Boroevic nu uppställa 30 fördel- ningar i goda ställningar, som under sommaren hade ytterligare utbyggts och förstärkts, med ett talrikt och kraftigt artilleri. Slaget, kal- ladt 11 :e Isonzoslaget, blef långvarigt och blo- digt. På södra delen af fronten gjorde italie-