delen af V. Det dröjde in på 1870-talet, innan landskapets rika skogstillgångar började rationellt utnyttjas. Sedan dess ha skogsafverkning och sågverksrörelse kraftigt uppblomstrat, och en mängd sågverk samt sulfitfabriker har uppstått vid eller intill landskapets kust. Litt.: E. G. Huss, "Undersökning öfver folkmängd, åkerbruk och boskapsskötsel i landskapet V. åren 1540--1570" (1902), E. W. B[ergman], "V. och ryssarna 1714--21" (i "Hist. tidskr.", 1892), F. Læstadius, "Krigsminnen från V." (1915) samt i art. Västerbottensexpeditionen omnämnd litteratur. Ett betydande arbete om norra delen af V. är "Norrbotten. Av skilda författare. Utg. af Norrbottens läns jubileumsutställnings bestyrelse" (2 bd, 1921). E. A-t. Västerbotten, hertig af, titel, som sedan 1906 bäres af kronprins Gustaf Adolfs äldste son, arffursten Gustaf Adolf. Västerbottensexpeditionen, vanlig benämning på det krigsföretag i förening med landstigning, som under öfveramiralen friherre J. Pukes öfverbefäl i aug. 1809 företogs med ändamål att afskära återtågsvägen för den i södra Västerbotten stående ryska armén (omkr. 9,000 man) under Kamenskij (se d. o. 2) och sålunda tvinga denna till kapitulation. Svenska regeringen afsåg härmed att vid ett blifvande fredsfördrag vinna drägligare villkor än dem ryske kejsaren uppställt. Den i Roslagen stående kustarmén, öfver hvilken generalen grefve G. Wachtmeister förde befälet, skulle, förstärkt till omkr. 7,500 man stridande, med 16 fältpjäser, utgöra landstigningskåren. 8 aug. afseglade transportflottan med denna ombord till Härnösand, dit ankomsten skedde 13 s. m. Här hade då redan inträffat Puke, Wachtmeister samt befälhafvaren för den vid Öre älf stående s. k. norra armén (urspr. omkr. 4,200 man) general Wrede och befälhafvaren för den ena af denna armés båda fördelningar, som befann sig i anmarsch från Jämtland, general von Döbeln. Efter hållet krigsråd beslöt Puke, på Döbelns inrådan, att Wachtmeisters armé skulle landsättas vid Ratan, 50 km. n. om Umeå. 15 aug. afseglade örlogsflottan (2 linjeskepp och 1 fregatt), skärgårdsflottan och transportflottan, tillsammans 95 fartyg, till Ratan, dit ankomsten trots osäkra sjökort och tjocka skedde redan följande dag på e. m. (nära 400 km. på 37 timmar). På grund af tjockan kunde landstigningen ej ske förrän under loppet af den 17. S. d. på f. m. ryckte öfverste Lagerbring med förtruppen fram till passet vid Djäkneboda (med begagnande af en genväg genom skogen) 6 km. v. om Ratan. Han öfverraskade och fördref därvarande öfverlägsna ryska styrka, hvarefter vägen söderut låg öppen för svenska armén. Med anledning af (den oriktiga och senare dementerade) underrättelsen, att en rysk styrka om 2,000 man vore i anmarsch norrifrån, detacherade Wachtmeister omkr. 800 man och 2 kanoner till Bygdeå för att betäcka arméns rygg. Arméns hufvudkrafter -- omkr. 5,000 stridande och 10 kanoner (4 haubitser hade af brist på anspann måst kvarlämnas vid Ratan) -- satte sig successivt i marsch mot Umeå, och borde detta marschmål enligt öfverbefälhafvarens order uppnås snarast möjligt. 18 aug. på morgonen hade armén hunnit Säfvar, 20,2 km. från Umeå. På grund af "säkra och tillförlitliga underrättelser", att Kamenskij hunnit sammandraga alla sina trupper på vänstra stranden af Ume älf (hvilket alls icke var förhållandet), afsände Wachtmeister Lagerbring till Ratan för att af Puke inhämta nya order och kvarlåg med armén overksam vid Säfvar hela dagen, afvaktande Lagerbrings återkomst. Emellertid hade Kamenskij kvarlämnat närmare 3,000 man mot