kredit-a.-b:s afdelningskontor, saluhall (1911), det vackra post- och telegrafhuset (1914; fig. 3), varmbadhuset (1910), stadshotellet (1844) och Cederflychtska försörjningsinrättningen (fr. 1700-talet, nyligen betydligt tillökad). Under de sista åren ha inom de gamla stadsdelarna också uppförts åtskilliga större affärs- och bostadshus och i förstäderna en mängd mindre, i allmänhet snygga hus; rätt många små träbyggnader från äldre tider stå ännu kvar (fig. 4). Flera öppna, planterade platser finnas, bland hvilka må nämnas stadsparken och framför allt Slottsholmsparken, från hvilken man har en synnerligen tilltalande utsikt både uppåt Gamlebyviken och öfver inloppet till staden; på Slottsholmen ligger Stegeholms slotts ruin (fig. 5). Magistraten består af 1 borgmästare och 3 rådmän. Under densamma sortera stadsfiskal och stadsfogde. Bland öfriga tjänstemän må nämnas stadsingenjören samt förste och andre stadsläkaren. Vid länslasarettet finnas 1 öfver- och 1 underläkare och vid hospitalet 1 öfver- och 4 underläkare. Kommunalstyrelsen utgöres af 32 stadsfullmäktige. Folkskoleväsendet är lagdt under dessa och handhas af en särskild folkskolestyrelse. Stadens hufvudnäringar äro nu handel, handtverk och framför allt industri. 1915 funnos 269 handlande med 162 betjänte och en uppskattad inkomst af handelsrörelsen af omkr. 575,800 kr. och 68 handtverkare med 111 arbetare och en uppskattad inkomst af handtverksdriften af omkr. 125,800 kr. I fråga om fabriksindustrien må nämnas, att arbetsställenas antal 1917 uppgick till 34 med 1,788 arbetare och ett tillverkningsvärde af 12,982,782 kr. Bland (1920) i gång varande fabriker må nämnas V:s tändsticksfabrik, Stegeholms snickerifabrik, Tannins fabrik, som i stor skala tillverkar garfextrakt, Slipmaterial, som bl. a. tillverkar kvarnstenar, en spikfabrik, äfven tillverkande takpapp, en läderfabrik, en fabrik (Vesta) för rökning och konservering af fisk, 3 mekaniska verkstäder, Kling och Lamms tekniska fabrik samt stenhuggerierna: a.-b. Flinks granitstenhuggeri och a.-b. Bröderna Styrenius' stenhuggeri. Skeppsbyggeriet, stadens gamla industri, som blomstrade ännu i midten af 1800-talet, men sedan aftagit, torde åter gå bättre tider till mötes, sedan ett nytt skeppsvarf anlagts 1917. Antalet in- och utgående fartyg utgjorde 1919 3,156 om tillhopa 287,295 nettoton, hvilka i hamnafgifter erlade 20.853 kr.; stadens egna fartyg voro 8 ång- och motor- samt 18 segelfartyg om sammanlagdt 2,063 reg.-ton. På sjömanshuset voro under 1919 inskrifna 774 sjömän, bland hvilka voro 80 befälhafvare. Genom fördjupning af farleden in till staden (i Blockholmssundet) och utvidgning af kajutrymmet vid hamnen har man under senare år sökt bereda möjligheter för en ökad utveckling af sjöfartsnäringen. Genom Norsholm--V:s och Hultsfred--V:s smalspåriga järnvägar står staden i förbindelse med Sveriges öfriga järnvägsnät. Penningförmedlingen ombesörja afdelningskontor af Skandinaviska kredit-a.-b., A.-b. Svenska handelsbanken, Smålands enskilda bank och A.-b. Göteborgs bank samt Västerviks sparbank. Staden eger sedan 1906 vatten- och afloppsledningar, hvilka sedermera utdragits till förstäderna. Den förra utdrogs 1919 till sjön Hjorten, från hvilken staden nu fyller sitt vattenbehof. Elektrisk belysning samt elektrisk energi för industrien tillhandahållas af ett a.-b. Vattenlednings- och elektricitetsverken drifvas hufvudsakligen med vattenkraft från Tofvehult i Västrums socken. Ett gasverk finnes äfven, anlagdt af A.-b. Svenska gasverk. Bland läroanstalter märkas ett högre allmänt läroverk, fullständigt på reallinjen, en åttaklassig flickskola, 2 slöjdskolor, den ena för gossar och den andra för flickor, samt teknisk yrkesskola. Bland välgörenhetsanstalter må nämnas ett barnhem och den s. k. Lönnbergska stiftelsen för äldre fruntimmer. I staden finnas äfven en föreläsningsanstalt samt läsestuga och folkbibliotek. Från tryckerier i staden utges "Västerviks tidning" (konservativ) och "Västerviksposten" (liberal), hvardera 4 ggr i veckan, "Kalmar läns missionstidning", 1 gång i veckan, samt "Östra Smålands missionsblad", 1 gång i månaden. I kyrkligt afseende utgör V. (numera skildt från Törnsfall) ett regalt pastorat i Linköpings stift, Södra Tjusts kontrakt. V:s vapen är ett seglande, tremastadt skepp. V. omtalas som stad redan 1275, men låg då vid den innersta ändan af Gamlebyviken på det ställe, där Gamleby köping nu ligger. Konung Erik af Pommern lät 1433 flytta staden till dess nuv. plats i närheten af Stegeholms fäste (se d. o.). Det nya läget var visserligen gynnsammare för handeln än det gamla, men staden har haft ondt af grannskapet till Stegeholm. Många olyckor ha under äldre tider träffat densamma. Den uppbrändes af danskarna 1452 och 1517, då en stor mängd af invånarna omkom. De kvarlefvande begärde därefter af Gustaf Vasa att få flytta tillbaka till Gamleby, och detta beviljades dem äfven 1523, men flyttningen blef icke af. 1612 uppbrändes V. åter af danskarna, och 1665 lades det till stor del i aska genom en eldsvåda. Till försvar af inloppet till V. iståndsattes 1675 tidigare byggda skansar vid Spårö- och Idösunden (se Spårösunds skans och Idö skans) samt nyanlades en skans på Marsholmen (se Marsholmens skans). Dessa försvarsanstalter kunde dock ej hindra danska flottan att 1677 framtränga till och åter förstöra V., denna gång så grundligt, att endast kyrkan och skolhuset stodo kvar. 1717 anlades på stadens bekostnad befästningar på Lindholmen (mellan V. och Spårösund; se Lindholms skans) och på en vidliggande mindre holme. Skeppsbyggen, trävaruexport och sjöfart ha förr varit stadens förnämsta näringskällor. Dess handel ökades betydligt under Gustaf Vasas regering, och den erhöll då äfven en viktig industri därigenom, att kronan där anlade ett skeppsvarf, som var i verksamhet 1548--78 och 1592--1634. 1646 inrättades V:s skeppskompani, som utsände fartyg ända till Portugal och som utgjorde en viktig inkomstkälla under 1600-talet. Under frihetstiden upprättades flera fabriker, ett nytt skeppsvarf kom till stånd (1745), och sjöfarten utvidgades. 1737 afgick det första skeppet till Medelhafvet. På senare tider har industrien blifvit stadens viktigaste näringskälla. -- Staden hörde 1562--1618 till ätten Stures och 1651--81 till ätten Königsmarcks grefskap. Litt.: H. J. Sivers, "V:s stads historia och beskrifning" (3 dlr, 1758; omtryckt 1905), L. G. T.