stenar inhuggna inskrifter (fig. 7). Själfva marken inköptes och donerades i och för parkanläggningen till hufvudsaklig del af A. T. Sundin. Staden har nu öfvertagit parkens underhåll. Västerås stad reste 1899 på berget en 4 m. hög sten i rödaktig granit med inskrift: "Sam Lidman, Djäknebergets omskapare" (se L. V. Ahlm, "Djäkneberget vid V.",1900). Domkyrkan (se Västerås domkyrka) är stadens äldsta och förnämsta byggnad. Om slottet se Västerås slott. Rådhuset (uppf. på 1850-talet af P. J. Ekman i renässansstil) är beläget vid Fiskartorgets södra sida. Polis- och brandstationen (enl. E. Hahrs ritning) är en tvåvåningsbyggnad med midtparti och gaflar, utförd i tegel och sandsten. Stadshuset (fig. 3; konstrueradt af E. Hahr), upptagande norra sidan af Stora torgets östra del, består af olika, till en grupp sammanförda och för skilda ändamål afsedda byggnader, behärskade af ett mäktigt, fyrkantigt torn å borggårdens nordöstra hörn. Vid den från Stora torget utmynnande Kyrkogatan ligga Domprosthuset, en herrgårdsliknande byggnad från 1783, Riksbanks-, post- och telegrafhuset (efter ritningar af E. Lallerstedt uppf. 1908--09) med hög takkonstruktion och en liten takryttare, samt biskopshuset, hvars östra flygels nedre våning, en rad låga rum med tjocka stenväggar och en hvälfd sal (möjligen refektorium för kanikerna, som bebodde densamma, tills biskopen 1442 dit inflyttade), härstammar från medeltiden. Det fick 1733 sitt nuv. utseende med två våningar och hög takresning och restaurerades 1902. Vid domkyrkoplanens norra sida ligger konsistoriehuset (fig. 4), en gråputsad tvåvåningsbyggnad med brutet tegeltak (ombyggd 1775--77, restaurerad 1908--09 af Hahr), hvars södra sida är en påbyggnad af och i den medeltida kyrkogårdsmuren och hvari äfven norra och halfva östra väggen i nedre våningen äro medeltida. Domkapitlet inflyttade i början af 1700-talet. S. om domkyrkan ligger den gamla "Proban", fängelset för djäknarna. N. om domkyrkan finns Högre allm. läroverkets hus (fig. 5; uppf. i början af 1850-talet af P. J. Ekman) i två våningar med framspringande flygelpartier. Ö. därom står en 1901--04 uppförd annexbyggnad samt s. ö. vid planen ännu ett annex (uppf. 1912--15). Vid skolplanen ligger vidare läroverkets ("Gymnasii- och stiftsbiblioteket") biblioteksbyggnad (uppf. 1907 efter ritningar af Hahr), med 20,000 à 25,000 bd (förutom den stora samlingen dissertationer och diverse småtryck), hvaribland en mängd äldre, dyrbara böcker, t. ex. 135 inkunabler (se Collijn, "Katalog öfver V:s läroverks inkunabler", 1904), och betydande handskriftssamlingar, bl. a. Abr. Hülphers (se denne), en gravyrsamling (omkr. 11,000 porträtt, samlade af Fr. Silverstolpe, d. 1812). Biblioteket (se J. H. Schröder, "Historiola bibliothecæ regii gymnasii Arosiensis", 1811--16), härstammande från domkyrkans medeltida librarium, utvidgades under 1600- och 1700-talen genom gåfvor af J. Rudbeckius m. fl. och genom sin stora andel af de under 30-åriga kriget tagna bokskatterna (se Walde, "Storhetstidens litterära krigsbyten") samt senare, då därmed införlifvades biskop Fr. Muhrbecks och biskop L. Benzelstiernas bibliotek. Öfriga märkliga byggnader äro Elementarläroverket för flickor (uppf. 1902 efter Hahrs ritningar), Tekniska skolans byggnad, inrymmande stadens lärlings- och yrkesskolor samt statens elektrotekniska fackskola (uppf. 1919 på bekostnad af apotekaren och bruksegaren A. Zimmermans donation, som från urspr. 100,000 kr. vid uppförandet vuxit till inemot 500,000 kr.), och Teaterbyggnaden (enligt ritningar af Hahr). Af stadens folkskolor märkas Djäknebergsskolan (uppf. 1891 efter ritning af V. Adler), Herrgärdsskolan och Korsängsskolan (uppf. resp. 1902 och 1916 efter ritningar af E. Hahr). Folk- o. småskolan omfattar nu (1921) 4,468 skolpliktiga barn, däraf inskrifna 3,613, under 148 lärare. Högre folkskolan räknar 69 lärjungar under 3 ord. lärare. Något utanför staden, vid Viksäng, lades 1904 grunden till K. Västmanlands regementes kaserner, i hvilka regementet inflyttade 1906. Staden har elektricitetsverk (uppf. 1909--10), som erhåller kraft från Älfkarleö, gasverk (anlagdt 1860--61) och vattenverk, jämte vatten- och afloppsledningar uppfördt 1905--06 å kronodomänen Hesslös egor på östra sidan af Badelundaåsen. (Ett äldre, uppf. 1886--88 slopades 1906.) Naturligt grundvatten erhålles ur berörda ås. Afloppsledningarna (sammanlagdt 36,500 m.) utmynna i Mälaren. Staden har fast yrkesbrandkår med fullständig automobilisering. Statens ångkraftstation i V., vid Mälaren, 1 km. ö. om staden, byggdes 1915--21 som reserv till Älfkarleby kraftverk, Älfkarleö, för att i samarbete med detta tillgodose kraftbehofvet vid låg vattenföring i Dalälfven. Samtidigt tjänstgör kraftstationen äfven som transformatorstation för V. med omnejd. Den är försedd med spåranslutning till Stockholm--Västerås-- Bergslagens järnväg såväl som till egen lastbrygga vid sjösidan. I hufvudsak eldas stenkol och bränntorf (från Ramnäs och Trummelsberg). Maskinutrustningen består af 2 ångturbiner om maximalt 7,000 kw. och 2 st. d:o om maximalt 14,000 kw. med tillhörande hjälpmaskiner. Med ångkraftstationen äro äfven förenade en centralverkstad och ett centralförråd för Vattenfallsstyrelsens kraftverksrörelse. Mot slutet af 1921 sammanbands staden medelst en kraftledning för 120,000 volt med Trollhätte kraftverk. Därigenom kan under lågvattentiden en del vattenkraft tas till V:s kraftverk för att minska bränsleåtgången. Samtidigt skall denna linje tjänstgöra för kraftleverans till den under elektrifiering varande stambanelinjen Stockholm-- Göteborg. V. är en betydande industristad. För V:s fabriksindustri voro 1919 antalet arbetsställen 56 och antalet arbetare 3,980 (däraf i fabriker för elektriska maskiner 1,778, metallmanufaktur 782, järn- o. stålmanufakt. 250, mekan. verkstadsdrift 271), använd kraft för omedelbar drift af maskiner 23,140 hkr, bevillningstaxerad inkomst af 1918 års rörelse 11,514,694 kr. och salutillverkningsvärde 102,639,306 kr. Stadens största industriella anläggningar äro Allmänna svenska elektriska aktiebolaget (se d. o.; äfven i Suppl.) och A.-b. Svenska metallverken (se d. o.; äfven i Suppl.); A.-b. Järnförädling (bildadt 1918), Nordens största aduceringsverk, samt skeppsvarf och slip (sedan 1919) vid den blifvande djuphamnen. Antalet handtverkare 1915 utgjorde 162 med 589 arbetare och för bevillning uppskattad inkomst 362,435 kr. Antalet handlande s. å. 220 med 479 biträden och en uppskattad inkomst af rörelsen