Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västerås revir ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
409
Västgötaupproret-Västindien
410
några smärre ändringar 1894. Kegementets chefs-
station var Sköfde, dess mötesplats Axevalla hed.
Genom 1901 års härordning flyttades regementet till
Västgötadals regementes förra område med värn-
pliktigt manskap från Skaraborgs och Älfsborgs län
(med Dalsland) samt förlades 1916 till Vänersborg.
Se W. Planting-Gyllenbåga, "Anteckningar om
Västgöta regemente i Sveriges krig 1520-1814"
(1904), och H. Mailing, "Kungl. Västgöta rege-
mentes äreminnen" (1919). C. O. N.
Västgötaupproret (Västgötaherrarnas upp-
ror) kallas den resning mot konung Gustaf I, som
började i april 1529 i norra och västra Småland i
syfte att afsätta konungen och hindra den luther-
ska reformationens genomförande. Dess förnämsta
anstiftare voro hofmästaren Ture Jönsson och bisko-
pen i Skara Magnus Haraldsson; till resningen
anslöto sig några af rikets råd (Måns Bryntesson,
Ture Eriksson Bielke, Värmlandslagmannen Nils
Olofsson Vinge, Tord Bonde, Axel Posse) och läns-
innehafvare i Västergötland (t. ex. Harald Knutsson
Eibbing och Mats Kafle). Då de missnöjde her-
rarna icke mötte något understöd på det möte af
frälsemän, köpstadsmän och menige allmoge, som
de till 20 april 1529 sammankallat på Larfs hed
i Laske härad, flydde Ture Jönsson och biskopen
till Danmark och därifrån till konung Kristian II.
Inom mindre än fyra veckor var konungen full-
ständigt herre öfver ställningen, hvilken i början
förefallit honom ganska hotande. På riksdagen i
Strängnäs i juni s. å. ställdes de tre rådsherrar,
som vägrat mottaga amnesti och ge konungen
försäkringsbref, inför en särskild domstol: Måns
Bryntesson (Lilliehöök) och Nils Olofsson dömdes
från lifvet och af rättades, Ture Eriksson fick på
sin moders förbön nåd. Västgötafrälset aflade en
ny och bindande trohetsförpliktelse. De upprori-
ske i Småland, där resningen först utbrutit, fingo
tillgift. Jfr J. G. Ahlqvist, "Om oroligheterna i
Småland och Västergötland år 1529" (akad. afh.,
1863). ^ A. B. B.»
Västgöte, invånare i Västergötland; gårdfari-
handlare, "knalle" ; "västgötaknalle", "skålknalle"
(se Gårdfarihandel).
Västgöte, Arvid Gustafsson, krigare, tjä-
nade först i den skara, som riksrådet Knut Sparre
till Ängsö uppbådat mot Gustaf Vasa, men han
of ver gick snart till det fosterländska partiet. Han
sändes i början af sommaren 1521 till Östergötland,
förmådde östgötastäderna att erkänna Gustaf Vasa
såsom höfvitsman och började i juni belägra Stege-
borg samt tillbakaslog ett undsättningsförsök af
Sören Norby. Kort därefter inneslöt han äfven
Stegeholm. Inom årets slut måste Stegeborg ge
sig. Arvid V. användes sedan vid belägringen af
Stockholm, bidrog att eröfra Finland och började
1522 inneslutningen af Kalmar stad, som öppnade
sina portar 27 maj 1523, hvarefter slottet gaf sig
7 juli s. å. Då Gustaf efter Berend von Melens
förräderi i juli 1525 återtagit Kalmar slott, lämna-
des det jämte Kalmar län i händerna på Arvid V.
I jan. 1527 var Arvid V. beiallningsman i Dalarna,
hvilken befattning han ännu 1530 innehade. 1537
omtalas han som fogde öfver de indragna kyrko-
godsen på Öland, i Kalmar samt norra och södra
Möre. Såsom en konungens tjänsteman var han ett
särskildt föremål för Nils Dackes hat samt blef
af denne 1542 öfverfallen i Våxfcorps socken, bun-
den vid ett träd och ihjälskjuten med lod och
pilar. A. B. B.*
Västgöthyttefors, vattenfall, med 6,s m. fall-
höjd, i Svartälfven ofvanför Karlsdalssjön (147,4
m. ö. h.), på gränsen mellan Grythytte socken och
Nora bergsförsamling, har 2,200 kvkm. neder-
bördsområde med en afrinning af 15 sekundliter
pr kvkm., en vattenföring af 114 kbm. pr sekund
vid högvatten och 15 vid lågvatten, allt medeltal.
Fallet är sedan 1897, med tillbyggnader 1905 och
1908, monteradt för 1,280 elektr. hkr, 10,000 volt,
50 perioder, men till följd af ogynnsamma för-
hållanden är maximala effekten endast 960 hkr.
Den årliga kraftproduktionen utgör 2,6 mill. kilo-
watt-timmar (1919). Från kraftstationen utgår en
ledning till Dalkarlsbergs gruffält och en till Stri-
bergs gruffält, där en ångreservstation om 500
hkr finns och hvarifrån ledningen fortsätter till
Kläcka och Lerbergs, Haggrufvans och Timansbergs
gruffält med anslutning till de små kraftstationerna
Petersfors (500 hkr) och Kopparhyttan (250 hkr), i
Rastälfven inom Järnboås socken. Hela kraftnätet
har en längd af 46 km., totala kraftproduktionen
utgör 3,58 mill. kilowatt-timmar (1919). Samtliga
kraftverk egas af Nora Bergslags elektriska a.-b.
Vid V. pågår sedan 1920 anläggning af ny kraft-
station för 2,500 hkr med en linjespänning af
33,000 volt.
Väst-hindi, språk. Se Hindi.
Västindien kallas den mellan Amerikas båda
kontinenthälfter belägna arkipelag, som i en stor,
från s. ö. till n. v. riktad båge mot ö. af gränsar
det centralamerikanska inhafvet (Karibiska hafvet
och Mexikanska viken). Arkipelagen (se kartorna
till art. Amerika öfver Nord- och
Syd-Amerika) sträcker sig mellan 10° och 27° n. br. samt
59° och 85° v. lgd fr. Gr. eller från Syd-Amerikas
fastland vid Orinocos mynning till halföarna Florida
och Yucatan. På några ställen finnas bredare
passager i ökedjan: sålunda öppnar sig mellan Tobago
och Grenada en lucka om 120 km., mellan Dog
island och Anegada en dylik om 110 km.; lika stort
är afståndet mellan Puerto Rico och Haiti;
sistnämnda ö skiljes däremot från Cuba genom ett endast 75
km. bredt farvatten. På så sätt kan man
särskilja flera ögrupper, nämligen Bahamaöarna
(se d. o.) i n. samt Stora och Små
Antillerna (se d. o.). Sammanlagda arealen utgör
238,387 kvkm. med omkr. 9,875,000 inv.
(hufvudsakligen efter folkmängdsberäkning 1919).
De västindiska öarna upptäcktes 1492 af
Columbus, som i dem trodde sig ha funnit utposterna
till det af den medeltida resanden Marco Polo
i så glänsande färger utmålade, rika Cathay,
dessa den yttersta Österns länder, som i det
allmänna medvetandet lefde under namnet Indien.
Ehuru man snart fick klarhet om, att det här
rörde sig om en helt ny världsdel, kom namnet
under formen Västindien att fortfarande användas
och ställdes i motsats till Ostindien. Spanjorerna
hade urspr. – genom påflig sanktion – erhållit
ensamrätt till utnyttjandet af de västindiska
länderna, men de gjorde mycket ringa bruk af denna
sin rätt; deras kolonisationsföretag sträckte sig
aldrig till andra områden än de fyra Stora
Antillerna. Under sådana förhållanden är det för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>