Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västerås revir ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
börjades åter västgoternas kamp mot Romerska
riket, hvilken ledde till Roms intagande (se
Alarik) och besittningstagandet under Ataulf
(se d. o.), Wallia (415–418) och Teoderik
I (418–451) af södra Gallien ("Tolosanska riket"),
hvarvid västgoterna dock vanligen uppträdde som
romerska "foederati" (så mot vandalerna; se d. o.,
sp. 584). I denna egenskap bidrogo de kraftigt
till Aëtius’ seger öfver Attila på Katalauniska
fälten (451), en bragd, som kostade deras konung,
Teoderik, lifvet, men hvarigenom de togo hämnd
på sina gamla fiender hunnerna och gjorde hela
den europeiska civilisationen en oskattbar tjänst.
Under förvirringarna vid Västromerska rikets fall
(476) frigjorde de sig under Teoderik I:s son
konung Eurik (se denne; 466–484) fullständigt
från beroendet af Rom, konsoliderade sitt välde i
södra Gallien och eröfrade större delen af Spanien,
men hans son Alarik II (484–507) besegrades
507 af frankernas konung, Klodvig I (se d. o.),
hvarefter västgotaväldet hufvudsakligen blef ett
spanskt rike ("riket Toledo"). Om dettas följande
öden samt slutliga undergång (genom araberna)
under sin konung Roderik II (710–711) se
Spanien, sp. 505–506.
Efter bosättningen i Gallien och Spanien erhöllo
västgoterna två tredjedelar af jorden där och
förblefvo länge en från den romanska befolkningen
afskild ras, i det att giftermålsförbindelser mellan dem
och romanerna voro i lag förbjudna. Hvardera folket
lefde också efter egna lagar: romanerna efter ett af
konung Alarik II (506) föranstaltadt sammandrag
af den romerska rätten (Breviarium Alarici),
västgoterna efter västgotiska rättssedvänjor, hvilka
(sannolikt under Reccared I, 586–601)
kodifierades under namn af Antiqua, och de dömdes i
första instans af särskilda kungliga domare; den
högre domsrätten utöfvades däremot af
gemensamma sådana, hertigar (duces) i provinserna och
under dem grefvar (comites) i grefskapen
("civitates"). I olikhet med förhållandet i Östgotariket
(se Teoderik) var den romanska befolkningen
i Västgotariket underkastad krigstjänstskyldighet.
Detta blef det första medlet att sammansmälta de
båda raserna. Hos västgoterna hade urspr. funnits
en bördsadel, men denna försvann efter
eröfringarna, och i stället uppkom en kunglig
tjänstadel, i hvilken på grund af den gemensamma
krigstjänstskyldigheten både västgoter och romare
ingingo. I sammanhang därmed försiggick en
genomgripande social ombildning. Liksom hos
andra germanfolk hade hos västgoterna folkets
hufvudmassa utgjorts af "folkfria", och vid
bosättningen hade dessa erhållit egen jord, men i
Gallien och Spanien hade under romartiden jorden
till största delen varit uppdelad i stora possessioner
tillhöriga adliga (senatoriska) släkter och med en
talrik ofri befolkning. De inträngande västgoterna
bibehöllo till stor del dessa jordförhållanden, och
den nya tjänstadeln, vare sig af romanskt eller
västgotiskt ursprung, blef innehafvare af de gamla
stora possessionerna eller af nya sådana, som
bildades genom skänker af kronogods. Vid sidan
af dessa kunde de små fria jordegendomarna ej
bestå, och under det de mäktigare västgotiska
släkterna sammansmälte med de gamla romerska
adelssläkterna till en härskande adel,
sammansmälte sålunda massan af de folkfrie västgoterna
med den "höriga" romerska befolkningen till en
af de store (andlige eller världslige) possessorerna
beroende tjänstskyldig eller rent af ofri klass. Huru
fruktansvärdt de folkfries antal minskats, visar
konung Vambas (672–680) påbud, att 9/10 af
trälarna skulle vara krigstjänstskyldiga. Denna
utveckling, som i Frankiska riket gaf upphofvet
till feodalismen, försiggick tidigare i
Västgotariket, men ledde ej till dettas fullständiga
feodalisering, emedan de stora possessionerna ej där
antogo karaktären af län. Af den aristokratiska
utvecklingen berodde emellertid det västgotiska
konungadömets svaghet. Den genom de sociala
förändringarna började sammansmältningen mellan
de båda raserna fullbordades, sedan västgoterna
under Reccared öfvergått från arianismen till
katolicismen, och till följd däraf kunde konungarna
Chindasvind l. Kindasvind (641–652)
och hans son Reccesvind (652–672)
åvägabringa en för båda gemensam lag (lex visigothorum)
och den senare upphäfva förbudet mot blandade
äktenskap. Vid sammansmältningen segrade den
högre och af ett större flertal uppburna romerska
kulturen öfver den västgotiska: "lex visigothorum"
var i hufvudsak grundad på romerska rätten, och
västgöterna utbytte sitt germanska språk mot det
af den romerska befolkningen talade vulgärlatinet,
hvarvid dock detta modifierades (se Spanska
språket). Ehuru sålunda romaniseradt, behöll
dock riket till sitt fall officiellt namnet "Goternas
rike" (lat. Regnum gothorum). Västgoternas äldre
historia är skildrad af Jordanes (se denne). Jfr F.
Dahn, "Westgothische studien" (1874), "Die
könige der germanen" (1861–1902), och
"Urgeschichte der germanischen und romanischen
völker" (1881–90), samt L. Schmidt, "Allgemeine
geschichte der germanischen völker" (1909). –
Om västgoternas språk och litteratur se Gotiska
språk.
S. B.
Västgotiska. Se Gotiska språk, sp. 13.
Västgötadals regemente (n:r 16) var roteradt
med 900 nummer i Älfsborgs län (däraf ungefär
två tredjedelar i Dalsland) och 300 i Skaraborgs
län, frånsedt en mindre ändring 1894. Dess
knektekontrakt voro af 1683 och 1684. Dess chefs-
station var Vänersborg och mötesplats Grunnebo
hed, vid järnvägen Vänersborg-Uddevalla. Genom
1901 års härordning flyttades regementet till
Halland och fick sitt namn ändradt till Hallands
regemente (se d. o.). -. Se A. Noreen,
"Anteckningar om K. Hallands regemente (f. d.
Västgötadals) åren 1625-1910" (1911). C. O. N.
Västgöta kavalleriregemente. Se Västgöta
regemente.
Västgötaklimax. Se Gradation, sp. 67.
Västgötalagen. Se Landskapslagar, sp.
1018.
Västgöta lejon, fäste. Se G ö t a l e j o n.
Västgötaost. Se Ost, sp. 1043.
Västgöta regemente (n:r 6) härstammar från
Västgöta kavalleriregemente, hvars
indelningsverk fastställdes 1695 och hvilket 1811
förändrades till infanteri. Det uppsattes fortfa-
rande af rusthåll (10 nummer hade dock öfver-
gått till rotehåll), med 791 nummer i Skaraborgs,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
