Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vätersholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under densamma; denna höjd är också den största
relativa i hela södra Sverige. Förkastningens totala
språnghöjd torde emellertid vara betydligt större
än 360 m., då V:s botten antagligen täckes af
mäktiga Visingsöaflagringar (se nedan).
Synnerligen markerad är också förkastningsbranten vid
Omberg, hvilken framstår som en horst i
förhållande till den genom förkastningar afskilda
omgifningen. Den västra förkastningslinjen framstår ej
med så markerade branter som den östra, men är
dock i topografien klart framträdande som den
betydande sluttningen ned från Hökensås. I s., där
förkastningarna stöta samman, är också sluttningen
ned från omgifningen till V:s yta betydande och har
gett upphof till Huskvarnaåns fall med dess
industriella verk. V. är på grund af sitt tektoniska
ursprung relativt djup, och dess
bottenkonfiguration skiljer sig väsentligt från Vänerns. Från södra
delen af sjön vid Jönköping framgår en djupränna
utmed östra sidan af V. Maximidjupet, 120 m.,
möter ungefär midt emellan Visingsö och Jönköping;
utanför Omberg är lodadt 100 m. Därefter aftar
djupet mot n. I V:s norra del möter ett nytt
litet djupområde med 67 m. maximum. Den
grunda Motala-viken, som når ett maximidjup af
48 m., utgör tydligen en fortsättning på
Östgötaslätten. I samband med V:s tektoniska
ursprung stå vattnets sällsynta klarhet och låga
temperatur. Sannolikt är V:s vatten till största
delen källvatten. De branta stränderna och
omgifningarnas lutningsförhållande göra, att
yt-tillflödena äro fåtaliga. De förnämsta äro
Huskvarnaån från s. ö., Röttle ström från ö., Skyllbergsån
från n. ö. samt från v. afloppet för Bottensjön,
Unden, Viken och Örlen, Svedån, Knipån, Höksån
och Dummeån. Någon stor samlingsbassäng för
omgifningens dräneringssystem (som Vänern) är
sålunda icke V. Utloppet, Motala ström, för ej
heller mycket vatten i förhållande till V:s
betydande storlek. Förkastningarnas aftagande skärpa
mot n. och nivåförändringarna sedan inlandsisens
afsmältning, som "stjälpt ut" V. mot s., ha
förlänat södra stranden den hela, obrutna formen,
under det att den norra är splittrad, oregelbunden
och fylld af små öar. I denna Askersunds
"skärgård" märkas holmarna Stora och Lilla Aspen samt
Stora och Lilla Röken. Något längre åt s. träffas
de enstaka klipporna Fjuk och Jungfrun och i sjöns
södra hälft den relativt stora Visingsö (se d. o.).
Inom V. har bevarats en sedimentär lagerserie, den
s. k. Visingsöformationen (se d. o.), yngre än
urberget, men utan nämnvärda fossil; enligt senaste
undersökningar (af S. Rosén) är
Visingsöformationen prekambrisk.
V. står i trafiksamband med Vänern genom Göta
kanal vid fästningen Karlsborg och stationen
Rödesund samt med Östersjön genom den del af samma
kanal, som vid Motala går in i Östergötland. På
grund häraf och på grund af Jönköpings,
Huskvarnas och Motalas industrier är sjöfarten på V.
ganska liflig. Utom nu nämnda städer ligga vid V.
städerna Askersund, Vadstena, Grenna och Hjo.
Ett förslag till V:s reglering för kraftändamål
föreligger, utarbetadt 1908 af A.-b.
Vattenbyggnadsbyrån på uppdrag af Järnvägsstyrelsen, men någon
ansökan om reglerings utförande har ej ännu gjorts.
– Jfr D. Tiselius, "Uthförlig beskrifning öfwer
den stora Svea och Giötha sjön Wätter" (1723)
och "Ytterligare försök och siöprofwer uthi
Wättern" (1730), J. Bohman, "Wetterns och dess
kuster" (1834–40), G. Nerman, "Om V:s
hydrografi" (i "Ymer", 1898), och S. Ekman,
"Sedimentering, omsedimentering och vattenströmningar
i Vättern" ("Ymer" 1914).
H. A-nn.
Vätternsrödingen, zool. Se Laxsläktet,
sp. 1453.
Vätteros, löt. SeLathræa squamaria
och V ä 11 a r.
Vättersbprg. Se Vadstena slott.
Vättersnipa, SJÖ-D. Se Snipa med fig.
Vättersö (Vettersö), bebodd, skogklädd
klippö vid stora farleden
Söderarm–Furusund–Stockholm, Ljusterö socken, mellan öarna Yxlan i
n. samt Siarö och Norra Ljusterö i s. Ytinnehåll
något öfver 1 kvkm.
G. Brgrn.
Vättle, Ale och Kullings domsaga, i Älfsborgs
län, omfattar tre härad, Vättle, Ale och Kullings,
hvilka hvardera utgöra ett tingslag, samt
motsvarar Kullings fögderi. 1,650 kvkm. 39,883 inv.
(1920).
Vättle härad (Vettle härad), i Älfsborgs
län, ingår i Vättle, Ale och Kullings domsaga
och i Kullings fögderi samt omfattar socknarna
Stora Lundby, Skallsjö, Lerum, Angered, Bergum.
36,663 har. 9,282 inv. (1920). Se S. Johansson
Ström, "Beskrifning öfver Wädtle härad" (1897).
Vättlösa, socken i Skaraborgs län, Kinne härad.
3,358 har. 751 inv. (1920). Annex till Götene,
Skara stift, Kinna kontrakt.
Vätö. 1. Större, ganska tätt bebyggd ö n. ö.
om Norrtälje i V. socken, Stockholms län. V.
begränsas i n. af Bagghusfjärden, i ö. af Björkö-
och Lidöfjärdarna, i s. af Norrtäljeviken samt
skiljes i v. från fastlandet af det vackra,
300–400 m. breda Vätö sund, öfver hvilket
permanent färjförbindelse finnes v. om Vätö kyrka.
Ön, som har triangulär form, är ungefär 10 km.
lång i n. och s. samt har en största bredd (i
söder) på omkr. 7 km.; ytinnehållet uppgår till
33,84 kvkm., jämte kringliggande småöar 35,72
kvkm. 1,268 inv. på hela ögruppen, 35 på 1
kvkm. (1910). Hufvuddelen af den uppodlade,
mycket fruktbara marken förefinnes å öns
mellersta och södra delar. Kustområdena äro mestadels
skogbevuxna samt uppfyllda af bergshöjder och
kärr. Detta gäller särskildt öns västkust, som
stiger brant upp ur Vätö sund till en höjd af
20–30 m. och som nästan fullständigt saknar
vikar. Östkusten däremot är sönderskuren af ett
par större och ett flertal mindre vikar samt är i
allmänhet lägre än västkusten. Flera mindre
insjöar finnas på ön. Under medeltiden (Væte
l. Väta) hade franciskanerna där en tomt med
hus, v. om nuv. kyrkan, nära Vätösund, som
tjänade till fristad för till Finland resande
munkar. – 2. Socken i Stockholms län (Roslagen),
Bro och Vätö skeppslag, omfattande dels ett stycke
fastland, dels större och mindre öar och skär, af
hvilka likväl flertalet afskilts 1914 till egen
församling och 1917 till egen kommun och
jordebokssocken under namn af Björkö-Arholma.
6,267 har. 1,500 inv. (1920). V. bildar med
Björkö-Arholma ett pastorat i Uppsala stift,
Lyhundra kontrakt. – Om dialekten se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
