- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
445-446

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växelkontor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

445 Växelkontor 446 svenska specieriksdalern (officiellt beräknad till 3 dal. smt = 9 dal. kmt = 36 mark kint) mot- svarade enligt silfvervärde och författningar i det närmaste den i Sveriges utrikeshandel betydelse- fulla Hamburger-banko-riksdalern, som vid pari- kurs noterades något under 36 mark kmt i svenska pengar. Då nu det inhemska sedelmyntet föll i värde i förhållande till silfvermyntet, fick man na- turligtvis äfven vid köp af växlar på utlandet betala prisskillnaden. 1747 i dec. var medelpriset på den hamburgska bankoriksdalern vid växelköp omkr. 47 mark i svenska sedlar, hvilka således sjunkit nära till tre fjärdedelar af namnvärdet. De ledande statsmännen ansågo orsaken förnämligast ligga i en för riket oförmånlig handelsbalans, som, då skulderna till utlandet öfverstego fordringarna, måste föranleda utströmmandet ur riket af ädla metaller och därigenom stegra priset på dessa i förhållande till pappersmyntet. Det gällde därför att minska undervikten i handeln; men då detta först småningom skulle kunna uppnås genom skärpta importförbud, ökad utförsel m. m., beslöt man att genom konstlade medel försöka i hast åstadkomma en bättre betalningsbalans med ut- landet och sänka priset på utländska växlar för att därigenom äfven höja det inhemska pappers- myntets värde. Detta skulle ske därigenom, att kro- nan och de förnämste handlandena förenade sina krafter att "fälla" växelkursen. Sekreta utskot- tets deputerade afslöto 12 dec. 1747 i detta syfte kontrakt med det "första växelkontoret", hvars främsta medlemmar voro presidenten Erland Bro- man och köpmännen T. Plomgren, G. Kierman, J. Lefebure och, från 1750, Klas Grill. De asso- cierade, hvilkas namn enligt tidens tro på nöd- vändigheten af sekretess i statshushållningen hem- lighöllos t. o. m. för sekreta utskottets medlem- mar, förbundo sig att 1748 sälja växlar på ut- landet till 42 mark per riksdaler holländsk cou- rant*, under 1749 till 41 mark och 1750 samt följande år till 40 mark eller mindre, emot det att de fingo uteslutande rätt att köpa kronans alla växlar på de inflytande franska subsidierna och öfriga penningtillgångar utomlands till det pris, räknadt för hvarje rdr hamb. banko, hvartill de åtagit sig hålla kursen per rdr höll. cour., vidare att de fingo öppen kredit i banken intill 300,000 dal. smt för räntefria lån på kortare tid vid trängande behof samt som ersättning för möjliga förluster och oundvikliga kostnader, särskildt in- tressen på de utländska lån, som de på egen kredit måste anskaffa, 150,000 dal. smt årligen på vinst och förlust. De associerade lyckades i det hela relativt väl uppfylla sin förbindelse; trots sedel- stockens fortgående tillväxt höll sig hamburger- kursen under åren 1752-55 mestadels mellan 37 och 39 mark och föll t. o. m. stundom ännu mera. Till detta gynnsamma resultat medverkade otvifvelaktigt flera förhållanden. Först och främst är att märka, att ökningen i sedelstocken till vida öfvervägande del föll på de smärre sedelvalörerna. * l rdr höll. cour. gällde i svenska sedlar denna tid ungefär 5 proc. lägre än l rdr hamb. banko, så att en kurs af 38 mark per rdr höll. cour. i det närmaste mot- svarade en kurs af 40 mark per rdr hamb. banko; dock fluktuerade ständigt värdeförhållandet, och från april 1757 till juni 1760 stod l rdr höll. cour. högre i pris än rdr hamb. banko. Man torde ega rätt att antaga, att denna ökning i stor utsträckning kompenserades af kopparplå- tarnas undanträngande ur den allmänna rörelsen och att totalcirkulationen därför höll sig relativt konstant. Denna omständighet underlättade säker- ligen i mycket hög grad kontorets arbete. En annan gynnsam faktor var de lyckliga utländska handelsförhållanden, som rådde under förra delen af 1750-talet. Betydelsen af denna senare omstän- dighet var ej heller alldeles fördold för samtiden, men det låg i alla händelser nära till hands att of verskatta växelkontorets förtjänster om den sven- ska valutan. Yid kontraktstidens utgång förnyade också regeringen 8 juli 1754 kontraktet för 3 år med samma associerade, "det andra växelkonto- ret". 1755 skakades emellertid den internationella penningmarknaden af det utbrytande kriget mellan England och Frankrike och Lissabons fullständiga ödeläggelse. Den minskade krediten i Hamburg, London och Amsterdam återverkade på de svenska affärsförhållandena, och från dec. 1755 började växelkursen ånyo stiga, trots nya förskott af ban- ken och andra förmåner till växelkontoret. Det är från denna tid, som å ena sidan insikten bör- jade klarna, att växelkontoren voro allenast ett palliativ att möta en tillfällig växelbrist och att verkliga hufvudorsaken till sedelmyntets fall var den alltför stora sedelstocken. Trots gynnsam han- delsbalans enligt de officiella uppgifterna sjönk sedelvärdet oupphörligt under Pommerska kriget (1757-62), för hvars finansiering svenska rege- ringen i stor utsträckning anlitade banken, hvilket ledde till utsläppandet af nya sedelmassor. Å andra sidan begynna de förtviflade och fåfänga försöken att genom nya finansoperationer hindra den naturliga utvecklingen. De medförde oerhörda förluster för kronan, förorsakade af kortsynthet, enskild egennytta och partiintriger. Sekreta ut- skottet afslöt 13 okt. 1756 ett nytt kontrakt för 4 år och med 3 månaders uppsägningstid med de förra växelassocierade, "det tredje växelkontoret", på för kronan mer betungande villkor, då utom alla de föregående förmånerna kronan äfven lof- vade betala den årliga räntan på ett lån af 600,000 rdr hamb. banko, som de associerade skulle upptaga utomlands. Redan 30 okt. s. å. uppsade kontoret sitt kontrakt, då regeringen be- gärde att till det stadgade priset få köpa ett an- senligt belopp växlar för import af utländsk spann- mål till en tillfällig hungersnöds förekommande. Regeringen pröfvade då en ny utväg och ingick med andra bolagsmän, köpmannen H. König m. fl., det fjärde eller "Königska växelkontoret", ett kontrakt på nya och för kronan mycket oförmånliga grunder, hvarvid de associerade dessutom endast gåfvo ett obestämdt löfte om kursens nedfällande småningom. Efter ett år begärde bolaget 7 nov. 1757 befrielse från sitt kontrakt, som det ej kunde uppfylla och som kostade kronan betydliga sum- mor. Regeringen beslöt då att lämna kursen fri. På våren 1758 steg den emellertid öfver 55 mark per l rdr hamb. banko, och trots insikten om gagnlösheten af liknande företag afslöt regeringen 14 juni med de gamla växelassocierade, Kierman och bolagsmän, ett kontrakt på 3 år efter de gamla principerna, men med än mer betungande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free