- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
449-450

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växelmäklare - Växelnot - Växel- och signalsäkerhetsanläggningar - Växelplog - Växelprocess - Växelprotest - Växelrytteri - Växelrätt - Växelrörelse - Växelslut - Växelspärrskenor - Växelstation - Växelström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slut ingår som beståndsdel i mäklarbefattningen i allmänhet. Annorlunda är förhållandet i Danmark (i Köpenhamn och köpstäder, som på anhållan fått kungl. stadfästelse på särskilda "mæglerartikler", annars icke), där vederbörande uttryckligen förordnas till växel-, varu-, skepps- eller assuransmäklare. I Norge funnos förut äfven särskilda växelmäklare i vissa städer; men genom lag af 5 juni 1869 är mäklarnäringen där frigifven. -- Om mäklares skyldighet att uppgöra hufvudkurs på växlar se Kurs och Växelkurs. I. Hkr.* Växelnot (it. nota cambiata), mus., en ackordtons stora eller lilla öfver- eller undersekund, hvilken i ackordtonens ställe införes i ackord som genomgångsnot (se Genomgående noter) eller kvarligger däri från den föregående harmonien (se Förhållning). Växel- och signalsäkerhetsanläggningar, järnv., ha till ändamål att trygga järnvägstågens gång genom att göra hufvudsignaler, som beröra en viss tågväg eller viss bansträcka, beroende såväl af hvarandra som ock af i tågvägen befintliga växlar, äfvensom af förekommande skyddsväxlar, spårspärrar och rörliga broar m. m. på sådant sätt, att "körsignal" för tågs framförande på viss tågväg icke kan ges från hufvudsignal, med mindre än att nämnda växlar, spårspärrar och rörliga broar m. m. äro förreglade i riktiga lägen, samt att körsignal för tågs framsläppande samtidigt på olika tågvägar icke kan ges, så vida icke tågvägarna utgöra en fortsättning af eller äro oberoende af hvarandra. Se vidare Signal (C.) och Ställverk 2. H. O. Växelplog, landtbr. Se Plog, sp. 1080 och fig. 11. Växelprocess. Se Växel och Växelrätt. Växelprotest (se Växel) är dels den offentliga förklaringen, att växel blifvit "nödlidande" på grund af brist på skydd från växelbetalarens sida eller att annan oregelbundenhet förekommit i fråga om förloppet vid växeltransaktionen, dels äfven den urkund, hvarigenom detta förhållande styrkes. Enligt svensk rätt måste protest upptas antingen af notarius publicus (se d. o.) eller i stad af magistratsperson och på landet af landsfogde, landsfiskal eller magistratsperson från närmaste stad eller af annan person, som af K. M:ts befallningshafvande . i länet blifvit därtill förordnad. Om verkställd protest skall anteckning göras på den företedda växeln. I Norge och Danmark kan protest utom af notarius publicus eller vederbörande notarialämbetsman äfven i nödfall, men blott tills vidare ("forelöbig protest"), upptas af två vittnen under iakttagande af vissa före- skrifter. I. Hkr. (Ä. W:son M.) Växelrytteri. Se Växel. Växelrätt är inbegreppet af de särskilda rätts- regler, som gälla för växelomsättningen (se Växel). Urspr. ha dessa regler uppkommit genom handels- bruk; men jämförelsevis tidigt kodifierades denna sedvanerätt i växellagar för mindre eller större områden, och senare tiders sträfvanden ha riktats på att utjämna ännu kvarstående nationella olikheter inom växelrätten. Särskildt efter sekelskiftet började dessa sträfvanden göra sig allt kraftigare gällande, och på konferenserna i Haag 1910 och 1912 upprättades ett definitivt förslag till en enhetlig internationell växellag. Visserligen ställde sig England och Nord-Amerikas förenta stater afvisande, men ombuden för en mängd stater, däribland Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Frankrike, Holland, Belgien, Italien, undertecknade 1912 en konvention, hvarigenom dessa länders regeringar förbundo sig att för sina resp. lagstiftande församlingar framlägga förslag i enlighet med det af nämnda konferenser upprättade. Världskriget har emellertid tills vidare undanskjutit frågan. De viktigaste nu bestående grupperna inom växelrätten äro: 1) Engelsk-amerikansk växelrätt, i England för första gången kodifierad genom lag af 18 aug. 1882. 2) Fransk växelrätt, grundad på "Gode de commerce" af 1807 och gällande med afvikelser inom Frankrike, Nederländerna, Belgien, Spanien, Argentina m. fl. länder. 3) Tysk växelrätt, numera kodifierad genom "Allgemeine deutsche wechselordnung" af 1848, som efter hand blifvit införd i hela Tyska riket och det forna Österrikes tyska provinser. Närmast efter dess förebild ha följande länder ordnat sina växel- lagar: Finland (1858), Ungern (1876), de tre skandinaviska länderna (1880), Schweiz (1881), Italien (1882), Portugal (1888) m. fl. Den äldsta nordiska växellagen är Sveriges växelstadga af 10 mars 1671. Danmark och Norge fingo sin första växellag i en förordning af 1681, i sina väsentliga delar upptagen i Kristian V:s lagbok (1683 och 1687). Sveriges, Norges och Danmarks nu gällande växellagar äro den första och mognaste frukten af den gemensamma skandinaviska lagstiftningsverksamheten. De underskrefvos alla 7 maj 1880 och äro så godt som alldeles likalydande, hvilket däremot icke är fallet med föreskrifterna om växelprocessen. Ang. denna har hvart och ett af de nordiska länderna bibehållit sina egna regler (svensk lag af 7 maj 1880, norsk af 17 juni s. å., dansk af 28 maj s. å.). -- I inskränktare mening betecknar växelrätt innehållet af växelinnehafvarens befogenhet emot växelbetalaren och öfriga växelgäldenärer. -- Se bl. a. för nordisk växelrätt, med notiser om tysk, engelsk och fransk, V. Löfstrand, "Växel- och check- lära" (2:a uppl. 1919); för främmande länder i öfrigt t. ex. O. Swoboda, "Die arbitrage" etc. (14:e uppl. 1913). I.Hkr. (Å. W:son M.) Växelrörelse. Se Bank, sp. 856 och 859. Växelslut, hand. Se Växelmäklare. Växelspärrskenor, järnv., anordnas för att för- hindra omställning af växlar, under det att järn- vägsfordon framgår genom desamma. Spärrskenan utgöres vanligen af ett Z- eller vinkeljärn anbragt omedelbart utanför växelspetsen på yttre sidan af ena rälssträngen och anslutes genom utväxlingar, så att den påverkas af växelns läge. Se vidare Växel- och signalsäkerhetsanläggningar. H. O. Växelstation, tekn. Se Telefon, sp. 705. Växelström, fys. och elektrot., en elektrisk ström (se d. o. och Elektriska maskiner, sp. 280), som periodiskt växlar riktning. Den benämnes ren, om lika stora elektricitetsmängder passera i de båda strömriktningarna; i annat fall är den pulserande. De i elektrotekniken an- vända växelströmmarna äro rena växelströmmar, som variera praktiskt taget sinusformadt, hvarför de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free