- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
451-452

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växelström - Växelströmsgenerator (Alternator) - Växelströmslikriktare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

451 Växelströmsgenerator-Vaxelströmslikriktare ofta benämnas sinusströmmar eller harmo- niskt varierande. Den tid, som förflyter mellan två med hänsyn till storlek, riktning och föränd- ring lika strömvärden, kallas period. Periodta- let anger antalet perioder per sek. Under det att inom starkströmstekniken lågfrekventa växelström- mar användas med ett periodtal af 15-60, använ- das inom svagströmstekniken (se Telefon, sp. 709, och T elegraf, sp. 743) högfrekventa ström- mar med ända till 3 mill. per./sek. Elektrisk energi- distribuering för ljus- och kraftändamål sker i Sve- rige hufvudsakligen med 25 och 50 perioders växel- strömmar. För belysningsändamål måste periodta- let vara minst 25, men 50-periodtalet är i detta fall att föredraga. Som orientering kan anföras, att tiden för en period vid en 50 perioders växelström enligt definitionen af periodtalet är 1/50 sek. Tiden för en half period är således endast 1/100 sek., hvilket med andra ord innebär, att en tid af 1/100 sek. förflyter mellan två maximivärden eller noll- värden. En sinusström är fullt bestämd genom maximivärdet och periodtalet. Af praktiska skäl anges ej växelströmmens storlek genom maximivär- det, utan genom det kvadratiska medelvärdet, effektivvärdet. Detta värde motsvarar storleken af den likström, som med hänsyn till värmeutvecklin- gen i ett visst motstånd (se Joules lag i art. Galvanisk strö m) är ekvivalent med ifråga- varande växelström. Vid en sinusström är maxi- mivärdet V2, d. v. s. l, 41 gånger större än effek- tivvärdet. Hvarje växelströmsampèremeter anger effektiv värdet. Fasförskjutningen, fasskillnaden mellan två växelströmmar anges genom den tid, som förflyter mellan två likvärdiga värden hos de båda strömmarna. Denna fasförskjutning anges antingen i delar af en period eller, vid sinusström- mar, i grader. En period motsvarar 360°, en half period 180° o. s. v. Vid exempelvis V* period eller 90° fasförskjutna strömmar inträffar den ena ström- mens maximivärde samtidigt med den andras noll- värde. Vid 0° och 180° fasskillnad inträffa såväl noll- som maximivärdena samtidigt, men ström- marna äro i det förra fallet riktade åt samma håll och i det senare fallet åt motsatta håll. En enkel växelström, s. k. enfasström, karakteriseras däraf, att för ledningskretsen erfordras två ledare, som föra lika stora sinsemellan 180° fasförskjutna strömmar. Vid flerfasström användas flera än två ledare, som genomgås af sinsemellan fas- förskjutna lika strömmar. Af denna strömart har trefasströmmen mest kommit till använd- ning på grund af sin öfverlägsenhet för motordrift. Den karakteriseras däraf, att tre ledare användas, som genomgås af växelströmmar, hvilka äro sins- emellan fasförskjutna 120° eller 1/3 period. Vid exempelvis en 50 per. trefasström följas momentan- värdena åt med en tidsskillnad af 1/3 period, d. v. s. 1/150 sek. Om en växelström med effektivvärdet 7 ampere passerar genom ett motstånd på r ohm, utvecklas enligt Joules lag en effekt af r x I2 watt. Mellan motståndets poler erhålles en växelspänning uttryckt i effektiv värdet, E = r x I volt. Vid ett ohmskt motstånd är således effekten lika med pro- dukten af ström och spänning. Vid ett induktivt motstånd (se Elektriskt motstånd), hvars ohmska motstånd kan försummas, är effekten lika med noll, trots det att polspänniugen är E volt och strömmen / ampere. I det förra fallet benämnes strömmen w a 11 s t r ö m, i det senare fallet wattlös ström. För en växelströmskrets gäller, att effekten P = E x 7 x cos q). Cos (f benämnes effektfaktor, qp utgör fasförskjutningen mellan ström och spänning. Om växelströmmen I uppdelas i två komposanter, en i fas med E och en 90° efter E, blir uttrycket för wattströmmen I x cos q> och för den wattlösa strömmen I x sin cp. Tack vare växelströmmen ha kraftöfverföringspro- blemet och den elektriska energidistribueringen på ett ekonomiskt sätt kunnat lösas. Detta beror huf- vudsakligen därpå, att växelströmmen genom enkla stationära apparater, s. k. transformatorer, kan omformas från en spänning till en annan. Vid likström måste roterande apparater, s. k. motorgeneratorer, användas. Dessa ha en betyd- ligt lägre verkningsgrad än transformatorerna samt erfordra mera tillsyn och skötsel. Då likströmmen ej kan erhållas med högre spänning än omkr. 3,000 volt och då de stora kraftöfverf öringarna erfordra mycket höga spänningar (hvarpå som exempel kunna anföras Trollhättan 50,000 volt, Älfkarleby 70,000 volt och Untra 100,000 volt), måste växelströmmen här uteslutande komma till användning, då den lätt kan upptransformeras till önskad spänning. K. Ll. Växelströmsgenerator (Al tern ät or), elektrot., maskin för alstring af elektrisk växelström. Se Elektriska maskiner, sp. 280. Växelströmslikriktare, elektrot. Med l i k r i k- t a r e förstås, till skillnad från roterande o m- formare (se Elektriska maskiner, sp. 290), som delvis fylla samma uppgift, apparater för växelströms ofverföring till likström, hvilka ej Fig. 1. äro att betrakta som elektriska maskiner i egentlig mening. För smärre ändamål samt för mycket höga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free