- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
473-474

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas sömn - Växtetiologi - Växtfett, Växttalg - Växtfibrer - Växtfibrin - Växtformation - Växtfysiologi - Växtfysiologisk försöksanstalt - Växtföljd (Cirkulation, Omlopp, Rotation) - Växtförädling - Växtgeografi, Geobotanik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Växternas sömn (lat. somnus plantarum), bot., benämnde Linné det fenomenet hos åtskilliga växter, att de med sina blad eller blommor inta en annan ställning under natten än under dagen. Fenomenet och dess orsaker äro närmare behandlade i art. Nyktitropisk och Rörelsefenomen hos växterna, sp. 208. Djurens vintersömn och sommarsömn motsvaras af växternas hvilperiod (se Hvilstadium) under vintern eller torrtiden. G. L-m. Växtetiologi, bot. SeYäxtpatologi. Växtf ett, V ä x 11 a l g, från växtriket härstam- mande f ettarter, som vid rumstemperatur ha fast form. De viktigaste växtfetten erhållas af palm- frukter, såsom kokosolja (kokossmör) af kokospalmen och palmolja (palmfett, palmsmör) och palmkärn- olja af oljepalmen (se Elæis). Andra växtfett äro kakaosmör (se Kakao), dikaf ett (se I r v i n- g i a), karapafett (se M e l i a c e æ), illipeolja (se d. o.), virolafett (se V i ro la), vateriafett 1. ma- labartalg (se Vateria), sheabutter 1. shismör (se Butyrospermum Parkii) och kinesisk växttalg (se S a p i u m). G- L-m. VäxtfJbrer är ett af allmänheten begagnadt, men tämligen obestämdt uttryck af samma bemär- kelse som växttrådar, eller trådliknande bildnin- gar, erhållna af växter, t. ex. af deras bast eller af kärlsträngar ur vissa blad (Agave, Phormium m. fl.). Jfr Fiber. O. T. S.* Växtfibrin, kem. Se F ib r i n, sp. 146. Växtformation. Se Växtgeograf i, sp. 477. Växtfysiologi, bot., läran om växternas lifsytt- ringar, näring, växande och fortplantning. Växtfysiologisk försöksanstalt. Se Använd botanik, sp. 1189-90. Växtföljd (Cirkulation, Omlopp, Rotation), landtbr., den ordning, hvari olika grödor följa hvarandra på åkern. Vid fortsatt odling af samma växtart på samma åker aftar vanligen skördeafkastningen (jfr Trötthet 2). Därför och för att ernå lämplig fördelning af åkerarbetena och gödslingen brukar man omväxla med grödorna, hvarvid dessa få komma i viss följd, hvilket medför större säkerhet och jämnhet i arbetsanordning, gödsling, ogräsets motarbetande och tillgång på foder. Motsatsen: fritt jordbruk, som kan ge större tillfälle att begagna tillfälliga konjunkturer för lönande afsättning af vissa skördealster, används med fördel blott där, hvarest tillfällig arbetskraft och möjlighet att skaffa behöflig gödselmängd samt tillika lätt afsättning af produkterna finnas, såsom intill städer. Äldsta och primitivaste växtföljder äro de numera föga brukade sädesbruken (se Ensädesbruk, Tvåskiftesbruk, Treskiftesbruk och Fyrskiftesbruk), vid hvilka säd följer på säd omedelbart eller utan annat afbrott än för trädning. Från dessa brukningssätt har man vanligen öfvergått till att mellan sädesgrödorna inskjuta foderodling på fleråriga vallar, sädes-vallbruk (se d. o.), koppelbruk (se d. o.), hvarigenom vunnits dels en vid ängarnas fortgående uppodling behöflig tillgång på hö och bete och därmed på gödsel, dels arbetsbesparing. Då de fleråriga vallarna äro jämförelsevis litet gifvande, öfvergår man vid införande af större intensitet i odlingen till kortvariga och slutligen endast ettåriga fodervallar samt införande af rotfrukter och handelsväxter i växtföljden, hvarvid samma eller likartade växter aldrig böra följa flera år å rad, utan årlig omväxling bör ega rum, hvilket betecknas som växelbruk (se d. o.). För växtföljds rationella anordning böra gälla följande regler: Hvarje växtslag bör följa efter lämplig föregående växtslag, "förfrukt", och tröttande växter (se Trötthet 2) blott med flera års mellantid. Skiften, som motverka ogräsens utveckling eller som kunna rensas, inskjutas mellan de ogrässamlande, och grödorna ordnas så, att grundlig bearbetning och gödsling kunna ske med regelbundna mellantider. Hänsyn tas till behofvet af en jämn arbetsfördelning, så att jordbearbetning, sådd och skörd jämnt fördelas på arbetsåret. Jorden bör hållas så jämnt bevuxen som möjligt, hvarför mellangrödor, såsom stubbrofvor eller grönfoderväxter, inskjutas efter tidigt mognande gröda före bearbetningen för nästa års sådd. Växtföljdens sammansättning och längd, d. v. s. antalet af dess skiften, rättas efter jordens och klimatets beskaffenhet, behofvet af och afsättningsmöjligheten för olika grödor, tillgång på arbetskraft m. m. H. J. Dft. Växtförädling, planmässigt frambringande af nya växtsorter, som i ett eller annat afseende öfverträffa de förut odlade, har i Sverige föga förekommit, förrän Sydsvenska utsädesföreningen (senare kallad Allmänna svenska utsädesföreningen och nu Sveriges utsädesförening) 1886 upptog denna verksamhet på Svalöf och där inrättat en storartad anstalt för växtförädling, med en stab af framstående vetenskapsmän och enastående materiell utrustning (se Sveriges utsädesförening). Senare har W. Weibulls utsädesfirma börjat renodla vissa växtsorter och slutligen på egendomen Weibullsholm (se d. o.) inrättat en på vetenskapliga grunder arbetande växtförädlingsanstalt. Jfr Sädesförädling. H. J. Dft. Växtgeografi, Geobotanik, bot., sammanfattningen af grenar af den botaniska vetenskapen, hvilka företrädesvis studera växterna i deras naturliga omgifning, icke isolerade i trädgårdar, växthus, laboratorier eller museer. Någon naturligt afgränsad vetenskapsgren är växtgeografien sålunda icke, blott en rent praktisk sammanfattning af vissa till arbetsmetoder och arbetsmål högst olika grenar af botaniken. Under senare år har man också allt allmännare börjat öfverge denna konstlade gruppering och behandla de som växtgeografi sammanfattade vetenskapsgrenarna hvar för sig som naturliga enheter. Den moderna botaniken består af två naturliga hufvudgrenar, 1) vetenskapen om de enskilda växtindividerna (idiobotaniken) och 2) vetenskapen om de naturliga växtsamhällena (växtsociologien). Den senare faller i sin helhet inom det gamla begreppet växtgeografi, af den förra däremot blott de grenar, som behandla växtarternas nuv. utbredning och fördelning på jordytan (autokorologien), deras lefnadsbetingelser (autekologien) och deras forna utbredning och förändringarna i denna (autokronologien). Bibehåller man det sammanfattande begreppet växtgeografi, brukar man sammanfatta de tre sistnämnda grenarna som floristisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free