- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
487-488

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växthus - Växthuslafvar - Växthusvårtbitaren - Växthygien - Växthår - Växtkasein - Växtkemi (Fytokemi) - Växtkolesteriner - Växtkult - Växtkännedom - Växtlim - Växtlöss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett orangeri i Kungsträdgården i Stockholm. Ett och annat orangeri uppfördes vid större svenska gods i slutet af 1600-talet och ännu fler under loppet af 1700-talet. Under 1800-talets förra hälft byggdes åtskilliga växthus i de större städerna, och herrgårdsträdgårdarna på landet utrustades också efter hand med växthus af ena eller andra slaget. Först sedan tekniska framsteg möjliggjort uppförandet af ändamålsenliga odlingslokaler för jämförelsevis billigt pris, d. v. s. i slutet af 1800-talet, började växthus uppföras mera allmänt, och drifningen af växter blef en tämligen viktig inkomstkälla för handelsträdgårdarna. -- Litt.: O. Schnurbusch, "Die praktischen kultureinrichtungen der neuzeit" (III, 1904), samt G. Lind och R. Abrahamson, "Moderna växthus" (1916). C. G. D. Växthuslafvar, trädg. Se L af ve, sp. 805. Växthusvärtbitaren, zooL Se Vårtbit are. Växthygièn, bot. Se Växtpatologi. Växthár, bot. Se H å r 2. Växtkasein, dels äldre namn på legumin (se d. o.), dels detsamma som glutenkasein (se Gluten). Växtkemi (F y t o k e m i), den del af kemien, som behandlar växternas kemiska beståndsdelar och växtlifvets kemiska fenomen. Litt.: H. v. Euler, "Växtkemi, dess grunder och resultat" (I-III, 1907-08; tysk uppl. 1908-09; ny tysk upplaga under utarbetning). (K. A. V-g.) Växtkolesteriner, kem. Se Steriner, sp. 1303. Växtkult. Se Trädkult. Vaxtkännedom. Se Botanik. Växtlim, bot., detsamma som gluten (se d. o.) eller genom jäsning däraf beredt appreturmedel. Med växtlim förstås äfven olika slag af dextrin- eller stärkelsehaltiga klister och appreturmedel. G. L-m. VäxtlÖSS, Phytophthires 1. Sternorrhyncha, zool., grupp af ordningen Homoptera bland de halfvingade insekterna (Hemiptera), hvars repre- sentanter utmärkas af sin långt gående specialise- ring för ett lif som sugande parasiter på växterna. Den anses vanligen omfatta familjerna Psyllidæ (bladloppor), Aleurodido(mjöllöss), Aphidido(blad- löss) och Coccidæ (sköldlöss). Tvifvel om dessa familjers samhörighet har emellertid framkommit från åtskilliga håll, och A. Handlirsch (Wien) före- slår senast att upphöja dem till underordningar. I själfva verket visa de skilda familjerna så stora inbördes olikheter, att upprätthållandet af gruppen knappast är berättigadt. 1. Bladlopporna (se d. o.) äro små in- sekter, som i hvila bära sina två vingpar taklikt lagda öfver bakkroppen. De ha hoppfötter och ut- vecklas ur platta, vägglössliknande larver, som röra sig fritt på växterna. Någon fortplantning utan föregående befruktning förekommer ej och ej heller någon generationsväxling. Ett par arter äro be- kanta såsom trädgårdsskadedjur, särskildt äppel- bladloppan (Psylla mali Schmid.), som gör rätt stora skador på sina håll. 2. Mjöllössen (Aleurodido) utgöra en liten familj med endast få representanter, som liksom bladlopporna ha två par i hvila taklagda vin- gar, men däremot sakna hoppförmåga och utveck- las ur larver, som i äldre stadium föra ett fast- sittande lif, påminnande om sköldlössens. Som ut- vecklade insekter äro de täckta af ett hvitt mjöl- artadt puder, som föranledt namnet mjöllöss. Lar- verna äro täckta af hvita vaxtrådar, som ge dem ett fantastiskt utseende. Fortplantningen är lik- som hos bladlopporna alltid föregången af be- fruktning. Den lilla Aleurodes vaporariorum West w. är vanlig i varm växthus och kan stundom göra skada. Bladloppor och mjöllöss kunna sammanfattas till en grupp, Psyllina, jämställd med en grupp Aplii- dina, omfattande de två senare växtlössfamiljerna bladlöss och sköldlöss. Dessa senare familjer kunna betraktas som växtlöss i inskränkt bemärkelse och ha ett gemensamt kännetecken i den i stor utsträck- ning förekommande partenogenetiska fortplantnin- gen. Blad- och sköldlössen skiljas åt enligt följande schema: a) Tarserna 1-ledade med en klo. Hannarna af normalt insektutseende med ett par flygvingar. Det bakre paret hai ombildats till svängkolfvar. Mundelar saknas. Honorna alltid ovingade, sällan insektlika, med rikliga vaxafsöndringar. Utveck- lingen utan generationsväxling. Sköld löss (Coccidæ). b) Tarserna oftast 2-ledade med två klor. Såväl hannar som honor ofta bevingade med två par vingar. Utvecklingen komplicerad generationsväx- ling. B l a d l ö s s (Aphidido). 3. Sköldlöss (Coccidæ ; se Sköldlöss med fig.). . 4. Bladlöss (Aphidido; se B la d l oss med fig.) är den största af de omnämnda familjerna och omfattar en mängd allmänt bekanta former, hvaraf många i motsats till hvad namnet antyder lefva på andra delar af växterna än bladen, exempelvis på stammen eller på rötterna under jordytan. Deras särmärke är framför allt den komplicerade genera- tionsväxlingen, som hos ingen annan insektgrupp nått en motsvarande grad af utveckling. En blad- luskoloni anlägges vanligen på våren af en vingad eller o vingad hona, kallad stammoder (junda- trix), som öfvervintrat eller kläckts ur öfvervint- rande ägg. Partenogenetiskt, d. v. s. utan befrukt- ning, frambringar hon vid början af vegetations- perioden vingade eller ovingade kullar af honor, kallade virgines, som likaledes utan befrukt- ning fortplanta sig vidare och sprida arten. På eftersommaren frambringa virgines en särskild ge- neration honor, kallade sexupara, som i sin ord- ning på samma väg alstra en tvåkönad generation (sexuales), bestående af honor och hannar. Efter befruktning lägga dess honor ägg, som öfvervintra och ge upphof till nya stammödrar. Denna penta- morfa utvecklingscykel med 5 slag af genera- tioner, stammödrar, vingade och ovingade virgines, sexupara och sexuales är typisk för löss, som lefva och utvecklas på en värdväxt. I många fall kan emellertid ett eller flera af dessa stadier öfverhoppas och den pentamorfa utveck- lingscykeln utbytas mot en trimorf därigenom, att stammödrarna direkt frambringa den sexupara ge- nerationen eller slutligen en dimorf därigenom, att stammödrarna själfva frambringa den tvåkönade generationen. Vidare kunna sidolinjer bildas af öfvervintrande virgines, som år efter år fram- bringa nya virgines och endast undantagsvis pro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free