- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
489-490

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtlöss - Växtmargarin - Växtmorfologi - Växtmotiv - Växtmärg - Växtnomenklatur - Växtorganografi - Växtornamentik - Växtpaleontologi - Växtpapper - Växtpatogeni - Växtpatografi - Växtpatologi - Växtpress - Växtregioner (Vegetationsregioner) - Växtrikets system - Växtsamhällen - Växtsamling - Växtsilke - Växtsjukdomar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

489 Växtmargarin-Växtsjukdomar 490 rationen. Detta fall står vanligen i förbindelse med ombyte af näringsväxt eller flyttning från en del af växten till en annan, t. ex. från de gröna delarna till rötterna. Därvid kunna vissa virgines särskildt anpassa sig för utvandringen till den nya växten eller den nya delen af värd- växten och bilda generationer af emigranter, som skilja sig från de virgines, som lefva kvar, där stammodern grundat kolonien. Familjen Aphidido omfattar underfamiljerna Aphidino (äkta blad- löss), Lachninæ (trädlöss), Pemphiginæ (gall- löss), Chermesinæ (barrlöss) och Phylloxerino (vinlöss). Till underfamiljen Aphidino höra åt- skilliga af våra vanligare bladlöss, exempelvis hägglusen (Aphis padi L.), som i äggstadiet öfver- vintrar på häggen och där äfven har sina första partenogenetiska generationer. I juni utvandra bevingade virgines till vilda grässlag och hafre för att på hösten som sexupara återvända till häggen och där fullborda sin utvecklingscykel genom att frambringa en tvåkönad generation, som lägger vinterägg. På hafren gör den vid mass- förekomst stor skada. Yidare hör till denna un- derfamilj de bekanta äppel-, plommon-, vinbärs- och rosenlössen. Till Lachninæ (trädlössen) höra de stora mörka löss, som äro vanliga på tall och gran, exempelvis Lachnus tomentosus DG. på tall. Underfamiljen Pemphiginæ (gall-löss; se d. o.) omfattar former, som ofta bilda gallor på blad eller andra växtdelar, exempelvis släktena Tetra- neura och Schizoneura. Barrlössen (Chermesinæ) bilda kottelika gallor på kvistar af barrträd. En af de allmännaste är granbarrlusen (se d. o.; Cher- mes abietis L.). Till underfamiljen Phylloxerinæ (vinlöss), som i många hänseenden står isolerad, hör slutligen en del på löfträd lefvande for- mer, af hvilka vinlusen (se d. o. med fig.) är den mest bekanta. N. A. K. Växtmargarin, bot. Se Kokospalm, sp. 505, och Margarin, sp. 910. Växtmorfologi, bot. Se Botanik, sp. 1302, och Morfologi 1. Växtmotiv. Se Ornament. Växtmärg, bot. Se C u c ur bi t a. Växtnomenklatör, bot. Se Växter, sp. 468. Växtorganografi, bot. Se Bot anik, sp. 1302. Växtornamentik. Se Ornament. Växtpaleontologi. Se Paleontologi 2. Växtpapper, detsamma som gråpapper (se d. o. och Press 2). Växtpatogeni, bot. Se Växtpatologi. Växtpatografi, bot. Se Växtpatologi. Växtpatologi (se Patologi), bot.f läran om växternas sjukdomar och deras bekämpande. Växt- patologien omfattar växtpatografien (af grek. grafféin, skrifva), som behandlar växtsjuk- domarnas symtom, växtpatogenien (af grek. gefnéin, uppkomma) 1. växtetiologien (se E t i o l o g i), läran om ,växtsjukdomarnas orsaker, växtterapien (se Terapi), läran om växt- sjukdomarnas botande, och växthygienen (se Hygien), läran om växtsjukdomarnas förebyg- gande. Se vidare Växtsjukdomar. G.L-m. Växtpress, bot. Se Press 2. Växtregioner (Vegetationsregioner) benämnas inom växtgeografien de mer eller mindre väl afgränsade större områden med likartad vegetation, till hvilka växtsamhällena (se därom Växtgeografi) gruppera sig i naturen. Skarpast utbildade bli vanligen dylika regioner i bergstrakter, där de olika regionerna följa öfver hvarandra, t. ex. barrskogsregionen (regio silvatica), björkskogsregionen (regio subalpina) och fjällregionen (regio alpina) i de skandinaviska fjällen, likaså vid hafskusterna, där vegetationen såväl under som öfver vattenytan ordnar sig i skarpt markerade höjdregioner. Men äfven i samma plan kan man urskilja mer eller mindre tydliga regioner, t. ex. ek- och bokregionerna i södra Sverige. -- Jfr Zon 2. G. E. D. R. Växtrikets system. Se Växter. Växtsamhällen. Se V ä x t g e o g r a f i, sp. 477. Växtsamling. Se Herbarium. Växtsilke, detsamma som vegetabiliskt silke (se Beklädnadsväxter, sp. 1237). Jfr A s- clepias-ull och Stoppningsmaterial. Växtsjukdomar benämnas vissa rubbningar i växters normala lifsfunktion och utveckling. De kunna framträda på hela växten eller endast på enskilda organ af densamma. Vanligen äro de förbundna med missbildningar af de sjuka delarna. Sjukdomarna framkallas al ogynnsamma jordmåns- eller väderleksförhållanden eller af parasiter ur växtvärlden, företrädesvis parasitsvampar och bak- terier. Läran om växtsjukdomarna benämnes fy- topatologi. Dit räknas stundom ock skador, framkallade af parasiter ur djurvärlden, företrä- desvis insekter (se Skadeinsekter), eller ge- nom högre stående djurs åverkan. Sjukdomarnas antal växer betänkligt med hvarje årtionde, som går, och de förluster, som de åstadkomma, äro ofta mycket betydande, att räkna i 10-tals, ja stundom i 100-tals mill. kr. årligen. Bland sjukdomar må här nämnas s ä d e s r o s t (se d. o.), s o t (b r a n d) på säd (se Sot), potatissjuka (bladmö- gel s j u k a) på potatis (se P o t a t i s s j u k a), vinmjöldagg (se Erycibaceæ) och v i n- mögel (se d. o.) på vinplantan, krusbärs- mjöldagg (se d. o.) på krusbär, blom- och grentorka på kärn- och stenfruktträd (se Fruktmögel), klumprotsjuka på kål- arter (se Plasmodiophora), blåsrost på weymouthtall m. fl. Alltsedan 1890 (vid Der Internationale land- und forstwirthschaftliche congress zu Wien) har man bemödat sig att få till stånd en sammanslut- ning mellan de olika länderna för att bekämpa de mest förstörande växtsjukdomarna. Frågan har varit före vid en mängd sedan dess hållna kon- gresser: 1900 i Paris, 1903 i Kom, 1905 i Kom, 1907 i Wien, 1908 i Montpellier och i Kom, 1909 i Kom, 1912 i Paris samt 1913, 1914 och 1920 i Kom. Vid den i Kom 1914 hållna Internatio- nella fytopatologiska konferensen, hvarest voro representerade 31 stater, däraf 20 från Europa och 11 från andra delar af världen, afslöts en Internationell fytopatologisk konvention, som inne- håller program för införande af inspektion öfver odlingar samt kontroll öfver in- och utförda växter och växtdelar, äfvensom formulär till certifikat. Se J. Eriksson, "L'état sanitaire des plantes cul- tivées" (1913) och "International phytopatological collaboration [phytopathology]" (1915) samt "Actes de la Conférence Internationale de phytopathologie,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free