- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
495-496

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wöhler, Friedrich - Wöhlerit - Wölfflin, 1. Eduard - Wölfl, Joseph - Völkersahm, H. von - Völkerschaft - Völklingen - Wöllner (Woellner), Johann Christoph von - Völmerstod - Völsung, Völsungasagan - Völter, Daniel Erhard Johannes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arbeten finns offentliggjordt i de af Liebig sedan 1831 utgifna "Annalen der chemie und pharmacie", för hvilken tidskrift W. efter 1838 till sin död var en af redaktörerna. Tills, med Liebig och Poggendorff utgaf han den stora encyklopedien "Handwörterbuch der reinen und angewandten chemie". Bland öfriga arbeten af W. må nämnas Grundriss der unorganischen chemie (1831; 15:e uppl. 1873), Grundriss der organischen chemie (1840; 13:e uppl. 1882) samt det anonymt utgifna arbetet Beispiele zur übung in analytischer chemie (1849). Hans tre nu nämnda läroböcker i kemi äro öfv. till franska m. fl. språk och i sammandrag äfven på svenska. W. var led. af sv. Vet. akad. (1834). - Se Hofmann, "Zur erinnerung an Fr. W." (i "Berichte der deutschen chemischen gesellschaft", 1882, sid. 3127, samt 1890, sid. 833), och "Aus J. Liebigs und W:s briefwechsel" (2 bd, 1888). P. T. C. Wöhlerit, miner., ett sällsynt siliko-niobat af zirkonjord och kalk med gulaktig till brun färg. Wöhleriten förekommer på Langesundsfjordens öar i Norge. Benämningen är gifven af Scheerer efter den tyske kemisten Wöhler. Ant. Sj. Wölfflin. 1. Eduard W., schweizisk filolog, f. 1831 i Basel, d. där 1908, kallades som elementarlärare till professor i Zurich 1870, i Erlangen 1875 och i München 1880-1904. Han utgaf upplagor bl. a. af Polyainos (1860) och Publius Syrus' sentenser (1869) och författade bl. a. Livianische kritik und livianischer sprachgebrauch (1864), Lateinische und romanische komparation (1879), Die allitterierenden verbindungen der lateinischen sprache (1881) och Benedicti regula monachorum (1895). W. utgaf sedan 1884 "Archiv fur lateinische lexikographie und grammatik". Han var en af organisatörerna af arbetet på "Thesaurus linguæ latinæ" (se Thesauros). 2. Heinrich W., den föregåendes son, konstforskare, f. 21 juni 1864 i Wintherthur, tog filos. doktorsgraden i München 1886, blef ord. professor i Basel 1893, i Berlin 1901 (efter Hermann Griman) och i München 1911. W. började sitt konsthistoriska författarskap med den förträffliga studien Renaissance und barock (1888, flera uppl.). Därefter följde Salomon Geszner (1889), Die jugendwerke des Michelangelo (1891), Die klassische kunst (1898, flera uppl.), Die kunst Albrecht Dürers (1905; - Dürers handteckningar utgåfvos af W. 1914), Das problem der stilentwickelung in der neueren kunst (1915) och Kunstgeschichtliche grundbegriffe (1916). W:s författarskap uppbäres af originalitet, skarpsinne och rikedom på synpunkter. Han fäster sig först och sist vid konstens formala element. Hans skrifter om renässanskonstens formutveckling och om barockens utveckling ur renässansen innebära betydande uppslag, som visat nya vägar. Som lärare har W. varit uppryckande och eldande. 1. J. C. 2. G-g N. Wölfl, Joseph, österrikisk pianist och tonsättare, f. 1772 i Salzburg, d. 1812 i London, elev af Leopold Mozart och Michael Haydn, var 1792-94 kapellmästare i Warschau och väckte 1795-98 ofantligt uppseende i Wien genom sitt glänsande pianospel, särskildt i fria improvisationer, hvari han ansågs väl komma upp emot Mozart och Beethoven. Efter en konsertresa genom Tyskland firade han 1801-05 triumfer i Paris, äfven som sällskapskarl, och bodde därefter i London. Hans passion för kortspel o. d. bragte honom på moraliska afvägar, och han dog i fattigdom. W. komponerade- med stor lätthet och formsäkerhet i sin tids gängse stil. Han skref utom operor och baletter 7 pianokonserter, 60 pianosonater, en mängd andra pianostycken, 33 violinsonater, 21 trior, många flöjtsonater och 15 stråkkvartetter. E. F-t. Völkersahm [folk-], H. von. Se Fölkersahm. Völkerschaft [fö'lk-], ty. Se Gau. Völklingen ,[fö'lk-], by i det af ententen besatta Saarområdet vid floden Saar, 6 km. v. om Saarbrücken. 15,075 inv. (1910). I V., som har järnvägsförbindelse åt 4 håll, finnas stenkolsgrufvor, masugn, glasbruk, kemisk fabrik, konststensfabrik, kalkbruk m. fl. industrianläggningar. E. A-t. Wöllner (Woellner), Johann Christoph von, preussisk ämbetsman, f. 19 maj 1732 i Döberitz vid Spandau, d. 10 sept. 1800 på sitt gods Grossbietz vid Beeskow, var informa- tor hos general von Itzenplitz, som 1754 kallade honom till kyrkoherde i Gross-Behnitz invid Berlin, men W. öfvergaf 1760 prästkallet, skaffade sig anseende som framstående jordbrukare, gifte sig 1766 (trots motstånd från Fredrik II) med Itzenplitz' dotter och var 1770-86 prins Henriks kammarråd. Genom ordensväsendet (särskildt rosenkreutzarnas orden) kom han i nära beröring med tronföljaren Fredrik Vilhelm, åt hvilken han gaf goda råd i regeringsangelägenheter och som efter sin tronbestigning (1786) adlade honom och utnämnde honom till geheime öfverfinansråd och (1788) till geheime stats- och justitieminister. Som sådan förmådde han konungen att utfärda det mot "upplysningen" riktade, intoleranta s. k. Wöllnerska religionsediktet af 9 juli 1788, hvilket med afsättning och borgerliga straff hotade hvarje afvikelse af protestantiska präster eller lärare från de symboliska böckernas läror. Därpå följde censurediktet af 19 dec. s. å. och upprättandet (maj 1791) af Geistliche (immediat-) examinationskommission, som skulle öfvervaka prästerskapet och bringa religionsediktet till verkställighet. Så snart Fredrik Vilhelm III uppstigit på tronen (nov. 1797), upphäfde han religionsediktet (27 dec.) och upplöste kommissionen. Kort därefter fick W. afsked utan pension (mars 1798). (V. S-g.) Völmerstod [fölmerståt], berg. Se Teutoburgerwald. Völsung, Völsungasagan. Se Volsung. Völter [fö'l-], Daniel Erhard Johannes, tysk-holländsk teolog, f. 1855 i Esslingen, sedan 1885 professor i nytestamentlig exeges vid universitetet i Amsterdam, har bl. a. egnat sig åt Uppenbarelsebokens tydning. Han har författat Die entstehung der Apokalypse (2:a uppl. 1885), Der ursprung des donatismus (1883), Die ignatianischen briefe, aus ihrem ursprung untersucht (1892). Därjämte har han skrifvit om de paulinska brefvens komposition, om Gamla testamentets beroende af egyptisk åskådning (Ägypten und die bibel, 5:e uppl. 1907) m. m. V. tillhör den religionshistoriska skolan och hyllar en strängt kritisk uppfattning af bibelns böcker. Alla de paulinska brefven äro enligt honom bearbetningar af apostelns grundtankar. (E. S-e.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free