Yellowstone river, som skiljes från Big Hornfloden
i ö. genom de vilda Absaroka-bergen (M:t Schurz
3,322 m.; M:t Crittenden 3,106 m.) och från
Gallatin-floden i v. genom Gallatin-kedjan (M:t
Holmes 3,210 m.; Electric peak 3,402 m.).
Ungefär i områdets midt, mellan Yellowstone-floden och
dess biflod Tower creek, resa sig hästskoformigt
Washburn mountains med M:t Washburn (3,153
m.). Kort efter sitt inträde inom parkens gränser
genomflyter Yellowstone-floden den 363 kvkm. stora
(större än Siljan)
Yellowstone-sjön, 2,357
m. ö. h., af oregelbunden form, med rätt
enformiga, flacka stränder, som knappast motsvara sitt
stora rykte för naturskönhet. Några km. nedanför
sjön bildar floden två fall, det öfre 34 m., det
nedre 91 m. högt, båda lodräta, och flyter sedan
genom en 200--300 m. djup dalgång, den s. k.
Fig. 1. Grand cañon.
Grand cañon (bredd 400--1,200 m.; fig. 1), som väl
ej i formernas storslagenhet kan mäta sig med de
likartade bildningarna i Colorados flodsystem, men
dock, hvad beträffar färgsammansättning, sannolikt
saknar motstycke på jorden. Cañons väggar, som
bestå af rhyolit i olika grader af vittring,
genomlöpa hela färgskalan från svafvel- och ockragult
till rödt och rödbrunt, beroende på olika
oxidation af det järn, som ingår i rhyoliten, och
dessa färger bryta med stor effekt af mot
skogens mörka grönska på platån samt det
hvitskummande vattnet på afgrundens botten. I nordvästra
delen af området flyter Madison, som i likhet
med de förut nämnda Yellowstone- och
Gallatin-floderna hör till Missouris system; i s. rinner på
en kortare sträcka Snake river, Columbias biflod.
Parken eger alltså kontinentens hufvudvattendelare,
som skiljer Atlantens och Stilla hafvets
tillflöden åt.
Hvad som ger parkområdet dess platåform, är
det vidsträckta täcke af vulkaniska massor, som
under tertiär tid flutit ut öfver ett område af mer
än 25,000 kvkm. och utfyllt mellanrummet mellan
bergskedjorna. Stundom ha de vulkaniska
rhyoliterna och basalterna tornats upp till väldiga
kupolberg, såsom i M:t Sheridan (3,165 m.), s. om
Yellowstone-sjön. Som en ännu talande påminnelse
om den vulkaniska kraft, som danat landet, äro de
heta källor att räkna, hvilka till ett antal af omkr.
3,600 äro strödda öfver området. Härtill kommer
närmare ett hundratal verksamma springkällor,
geysirer. Dessa äro knutna till lägre delar af
området, hvilka göra intryck af att vara yngre
instörtningsställen i rhyolittäcket och kallas
geysirbäcken. Det s. k. Upper basin i s. v. har de
flesta (omkr. 40) och några af de vackraste
geysirerna i parken, bl. a. Old Faithful, som med en
mellantid af 70 min. skjuter upp en vattenstråle
Fig. 2. Kratern af geysirn Giant.
af 40--50 m. höjd, samt Giant (fig. 2), hvars
eruptioner (upp till 70 m. höjd) inträffa med en
mellantid af 6 dagar. Lower och Midway basin vid
Madisons källa ha 21 geysirer, däribland den största
i hela parken, Excelsior geyser, hvars öppning nu
är ungefär 120 m. lång och 8 m. bred.
Springkällornas vatten innehåller kiselsyror, som, när
Fig. 3. Parti af Mammoth hot springs.
vattnet afsvalnar och afdunstar, afsätter sig som
en hård, hvit skorpa, hvilken på en yta af flera
kvkm. i dalarna och omkring källorna bildar kratrar
af de vackraste former och af betydlig storlek.
Jämte kiselsyra innehåller många källors vatten
upplöst svafvel, järn, alun och andra ämnen, som
färga den rent hvita kiselsyran med strimmor af
