- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
593-594

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yrkesfara - Yrkesfarekommittén - Yrkesfarelagen - Yrkesföreningar - Yrkeshygien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senare tillägg och tillhörande, af yrkesinspektörer utfärdade, ej obligatoriskt förbindande cirkulär hänförde sig endast till uppräknade slag af industriell rörelse eller "annan med fabriksdrift jämförlig hantering". Utanför denna lagstiftning stodo sålunda bl. a. hus-, såg- och vattenbyggnad, utförande af gas-, vatten- och elektriska ledningar, i den mån det ej var hänförligt under fabriksmässig handtering, företag för transport och kommunikationer, handel, jordbruk och fiske. Däremot inbegrepos handtverk, utan villkor af viss omfattning. 1912 års arbetarskyddslag inbegriper alla dylika verksamhetsområden, jordbruket dock allenast för användning af maskinella hjälpmedel, ångpannor m. m., samt med generella undantag för arbete, som utföres i arbetarens hem, och arbete, som utföres af medlem af arbetsgifvarens familj. Lagen har i enlighet härmed utförliga föreskrifter till förekommande af olycksfall och ohälsa i arbete. Se vidare Yrkeshygien och Yrkesinspektion. Rphl. (E. F. K. S-n.) Yrkesfarekommittén, en af K. M:t 20 jan. 1905 tillsatt kommitté för revision af lagarna ang. skydd mot yrkesfara och ang. minderårigas och kvinnors användning till arbete i industriellt yrke m. m. Kommitténs 9 dec. 1909 afgifna betänkande lades till grund för 1912 års ännu gällande lag om arbetarskydd, den s. k. arbetarskyddslagen. E. F. K. S-n. Yrkesfarelagen kallas i den svenska arbetslagstiftningens (se d. o.) historia 1889 års lag ang. skydd mot yrkesfara, som ersatts med 1912 års lag om arbetarskydd. E. F. K. S-n. Yrkesföreningar. Se Fackförening, Innung och Skråväsen. Yrkeshygien, vetenskapen om allt i samband med yrket, som gagnar eller skadar arbetarens hälsa; äfven de praktiska anordningar, som afse att skydda arbetarens hälsa samt lif och lem. Till yrkeshygien höra dessutom vetenskapen om de sanitära olägenheter, som kunna åsamkas de kringboende genom fabriker och näringar, äfvensom anordningarna till deras förekommande. -- Af 1910 års folkräkning framgår, att 48,4 proc. af Sveriges folkmängd tillhörde jordbruk m. m., 32,3 proc. industri och bergsbruk, 13,5 proc. handel och samfärdsel samt 5,8 proc. allmän tjänst m. m. Föreliggande uppsats gäller företrädesvis de hygieniska förhållandena inom gruppen industri och bergsbruk. Yrkeshygienen omfattar sålunda följande afdelningar (I--V). I. Arbetslokalernas beskaffenhet samt anordningar i dessa att förekomma olycksfall och ohälsa. 1912 års lag om arbetarskydd föreskrifver, att i sluten arbetslokal skall finnas tillräckligt utrymme, i regel ej understigande 10 kbm. per arbetare, erforderlig och lämpligt anordnad luftväxling. Arbetet skall ega rum vid tillräcklig och tjänlig belysning samt lämplig värmegrad. Damm, gaser, rök och ångor få icke spridas i arbetslokalen i hälsofarlig mängd. Inskränkning i arbetstiden bör ske, då sysselsättningen är särskildt hälsofarlig. Renlighet skall iakttagas; dammspridande sopning får icke ske under arbetet. Spottkärl i tillräckligt antal af lämplig beskaffenhet skola finnas i arbetslokalen. På arbetsplatsen skall finnas tillgång till tvätt- och dricksvatten samt afträden; där skall finnas lämplig plats för ombyte, förvaring och, där så erfordras, torkning af kläder. Arbetarna böra komma i åtnjutande af erforderlig söndagshvila. För att utrymmet i en arbetslokal ur hygienisk synpunkt skall vara tillräckligt, bör golfytan vara så stor, att arbetarna komma på minst 1,5 m. afstånd från hvarandra, till undvikande af faran för s. k. droppsmitta (se Lungsot, sp. 1459); "kvastrum" (utrymme för rengöring) skall finnas omkring alla maskiner. Luftrymden per arbetare bör vara så stor, att luften kännes ren för näsan; minimum i regel: 10 kbm. I många arbets- lokaler uppgår luftrymden pr arbetare till 100 kbm. och däröfver. Minimifordran på luftväxling i arbetslokaler: fönsterna öppnas före måltidspausen och efter arbetets slut på dagen, äfvensom i god tid före arbetets början på morgonen. Genom luftväxlingen påverkas luftens temperatur, fuktighet och halt af luktande gaser; dammhalten minskar icke nämnvärdt genom luftväxling, utan genom renhållning. Arbetaren bör i eget intresse noga följa de bestämmelser, som gälla arbetslokalens luftväxling (se Drag, Luftkub och Luftväxling). Dagerbelysningen är tillräcklig, endast om från arbetsplatsen synes så stor del af himmelen, som täckes af handen, då man med utsträckt arm förbi handen blickar mot den synliga delen af himmelen. Glasrutorna böra vara rena; smutsiga rutor kunna borttaga halfva dagern (se Belysning och Fönster). Ständigt arbete vid konstgjord belysning (som bör vara en nödfallsåtgärd) nedsätter hälsotillståndet och ökar dispositionen för tuberkulos. För utförande af finare arbeten behöfves omkr. 25 normalljus' belysning (se Fotometer och Ljusenhet). Lamporna böra vara så placerade, att arbetarna icke utsättas för blandning på grund af tvång att se genom eller förbi lågorna, att desamma komma att besväras af hetta från lampor, som äro placerade för nära hufvudet. Lampor böra ge ett lugnt och stadigt ljus. Arbetaren bör akta på, att han icke arbetar i sin egen skugga. Lagen fordrar, att belysningen skall vara tjänlig. Den bästa belysningen inomhus är den elektriska, emedan luften förorenas minst däraf. Vid användning af andra slag af ljuskällor, såsom olika slag af lysgas, kräfves noggrann kontroll emellanåt å gasledningarnas täthet för upptäckande af läckage, särskildt vid uppträdande af misstänkt gaslukt i luften. Fotogenlampor behöfva noggrann rengöring och skötsel i öfrigt till förhindrande af lampos. Allt arbete skall utgöras vid tjänlig värmegrad. Vid stillasittande arbete är 18--(20)° en tjänlig temperatur, vid kroppsarbete 10--15°. Låg temperatur i arbetslokaler är icke i och för sig skadlig, om man kläder sig efter temperaturen. Äfven ganska höga temperaturer äro icke ohälsosamma, endast luften icke är för fuktig. Är luften i en arbetslokal däremot mycket fuktig och dessutom het, inställa sig lätt hälsorubbningar: hufvudvärk, mattighet, beklämnlng, andnöd, ända till värmeslag, då den träffade faller medvetslös till golfvet. Värmeslag är icke ovanligt bland eldarna i långreseångfartygens pannrum. Många personer erfara obehag af varm luft redan vid 23° temperatur. Arbetare i yrken med hög temperatur och luftfuktighet ha ofta en blek, slapp hud och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free