Yrkessjukdomar.) Om spridning af tuberkulos genom damm från smittade kläder se Lungsot, sp. 1459--60, af mjältbrand genom damm från svin-, häst- och nöthår se Mjältbrand, sp. 720, af koppor genom damm från lump se Koppor. Här må äfven erinras om infektionsfaran för sjuksköterskor under utöfning af deras yrke (se Lungsot, sp. 1459--60), för tvätterskor vid handtering af förorenade tvättkläder (damm, förorening af händerna; den förra faran undvikes genom fuktning af tvättkläder före handtering, den senare genom tvättens kokning och bykning jämte noggrann handrengöring). Infektioner hos veterinärer och slaktare från tuberkulösa djur, hos läkare vid liköppningar undvikas genom noggrant beaktande af äfven små sår och deras noggranna skyddande, genom förband resp. desinfektion. Rök, gaser och ångor, som komma till utveckling i arbetslokaler i starkare koncentration, kunna utöfva speciella giftverkningar, i allmänhet på blodet och nervsystemet, men dessutom äfven reta slemhinnorna och därigenom åstadkomma den disposition hos lungorna, som är behöflig för tuberkulossjukdomens uppkomst. Bland retande eller giftiga gaser och ångor må nämnas ammoniak och olika syror samt därjämte metallångor af bly, zink och kvicksilfver samt nitrösa gaser, nitro- och dinitrobensol, arsenikväte, bensin, bensol, cyanväte m. fl. (se Yrkessjukdomar). De åtgärder, som i allmänhet komma till användning mot damm och gaser, äro följande. Källan till luftföroreningen afstänges och förses med kraftig utsugning af den gas- eller dammfyllda luften, hvilken ledes ut i det fria, till en eldstad, eller genom vatten eller oskadliggöres på annat sätt. Ett verksamt skydd mot giftigt ämne, som vid dess bearbetning fastnar vid händerna, är att utbyta handarbete mot maskinarbete. Som skydd mot dammupphvirfling fuktas det dammande materialet, golfven i arbetslokaler hållas fuktiga eller bestrykas några gånger årligen med dammbindande olja. Luftens rening från gaser och damm underlättas genom god renhållning i arbetslokalen, verksam ventilation i denna. Faran minskas genom kortare arbetstider, omväxling i sysselsättningar i yrket, uteslutning af minderåriga från de af damm och gaser mest förorenade rummen; äfven utlämning af respiratorer åt arbetarna kan vara en åtgärd, som är egnad att för kortare stunder i sänder oskadliggöra en dammfylld luft. Vid större damm- eller gasutveckling behöfvas särskilda arbetsdräkter, som skola hållas så rena och snygga, som arbetets natur medger, och emellanåt ombytas. Förvaringsrum böra finnas för de kläder, som användas utom arbetet. Vissa gifter, såsom kromat, bensol, kolsvafla, nitrobensol, anilin, toluol, kunna tränga igenom huden, alstra sår och t. o. m. förorsaka allmänna förgiftningar. Viktigt är, att i yrken med af damm eller gaser förorenad luft anordningar finnas för den personliga renhållningen, bad och tvättanordningar; och att de också komma till användning. Särskildt vid handtering af giftiga ämnen, t. ex. blystofter, är af vikt, att händerna grundligt rengöras före måltiderna, för att icke vid händerna häftande gift skall upptagas i kroppen samtidigt med födan. Som kontroll att bly fullständigt aflägsnats vid handtvagningen rekommenderas att efter denna gnida in händerna med litet svafvellefver (svafvelkalium) i glycerin, då vid händerna möjligen kvarsittande bly framträder med svart färg af svafvelbly. Effektivaste medlet till skydd mot förgiftningar i yrken är att utbyta det giftiga materialet mot ett ogiftigt. Ett sådant skydd mot blyförgiftningar i porslinsindustrien skall R. Almström (se denne) ha upptäckt i blysilikat. Sedan detta preparat börjat komma till användning i glasyrer i st. f. det giftiga blykarbonatet, som förut vanligen användts, ha blyförgiftningarna inom denna industri hastigt aftagit. III. Af arbetet själft förorsakade skador af hälsan; skydd mot öfveransträngning m. m. Arbete är nödvändigt för hälsa och välbefinnande. Kroppsarbete är nödvändigt för musklernas utveckling till full styrka. Utan arbete förtvina musklerna. En person, som ligger till sängs några veckor, utan att vara egentligen sjuk, t. ex. efter ett benbrott, kan bli lika muskelsvag, som om han genomgått en svår sjukdom. På samma sätt förhåller det sig med organen för det andliga arbetet. Utan fortsatt verksamhet och arbete, utan ständig kamp med svårigheter, som skola öfvervinnas, stannar den andliga utvecklingen. Själslifvet tynar. För långt drifvet arbete skadar. Långt innan någon allvarlig fara hotar på grund af kropps- eller själsarbete, brukar trötthetskänsla infinna sig (se Trötthet). Tröttheten brukar under dagens lopp tillfälligt minskas efter intagning af måltider och efter pauser i arbetet. Under dagens lopp ökas den emellertid alltmer, är störst mot aftonen, för att sedan häfvas genom sömnen. Om arbetet längre tider får pågå utan hänsyn till inträdande trötthet, kan ett tillstånd inträda, som betecknas med öfveransträngning och som brukar karakteriseras af en trötthetskänsla, som icke försvinner efter sömn och fortfar dag efter dag. Symtomen af öfveransträngning visa sig företrädesvis från nervsystemet, äfven om för långvarigt eller för tungt muskelarbete varit orsaken: symtomen äro trötthetskänsla, hufvudvärk, retlighet och ombytlighet i lynnet, oförmåga att längre hålla på med ett arbete, en tankegång; oregelbunden sömn, muskelryckningar, svårighet att hålla armar eller ben stilla o. s. v. Öfveransträngning kan uppstå -- utom genom tungt eller långvarigt kroppsarbete -- genom långvarigt bibehållande af samma ställningar i arbetet, långvarig upprepning af samma kroppsrörelse, äfven om den i och för sig icke är tröttande; den kan äfven uppstå genom långvarig, intensiv spänning af uppmärksamheten under ett ansvarsfullt arbete m. m. Ogynnsam belysning, fuktighet, värmegrad, damm eller gashalt i luften kunna, utom arbetet i instängd luft i och för sig, befordra öfveransträngningens uppkomst. Följden af att i förhällande till kroppskrafterna för tungt eller ansträngande arbete kunna visa sig som förändringar hos kroppen: ryggradskrökningar, kutrygg, snedrygg, formförändringar hos bröstkorgen, plattfot (som lätt uppkommer hos unga muskelsvaga personer, som få stå flera timmar dagligen), bågarben, kobenthet, åderbråck (vid långvarigt stående, gående, bärande af tunga bördor). Särskildt ogynnsamma ställningar med hänsyn till dispositionen för tuberkulos intas ofta vid skrifpulpeten eller ritbrädet, vid glasslipning m. fl. sysselsättningar. Vid