Zär den tjugutredje bokstafven i det vanliga (yngre) latinska alfabetet, den tjugufemte - eller, i fall V och W räknas livart för sig, den tjugusjätte - i det allmänna europeiska alfa- betet. Utvecklingen har varit tämligen analog med den för Y beskrifna. Bortsedt från några spridda spår af z i gamla latinska texter och på mynt, före- kommer lat. z först i det yngre latinska alfabetet (från l:a årh. f. Kr.) och är där inlånadt från det allmängrekiska (urspr. joniska) alfabetet under formen Z. Det nyttjades endast och allenast för be- teckning af det (dubbelljud) z, som förekom i de till latinet lånade grekiska orden och egennamnen. Det latinska z öfverensstämmer till sin form nästan fullständigt med den i det allmängrekiska alfabetet strax före och omkr. vår tidräknings början öfliga formen Z, som inordnades på den 23:e platsen, under det att det ur C nybildade G kom att intaga den plats (n:r 7), som i ursprungsalfabeten inne- has af tecknet för z (det semitiska zajin). Men en äldre form i nästan alla grekiska alfabetvarianter är J (på vasen från Cære ^T). Detta tecken ut- går direkt från det ursemitiska (moabitiska) teck- net Ip ZH (zajin), ett af de fyra sibilanttecknen, som de grekiska alfabeten upptogo från de semiti- ska och på olika sätt använde (jfr 8 och X). Zajin intar i det semitiska alfabetet (hebr. ]) samt i de ursprungliga grekiska (där det efter analogi af fir/ra, rjra fått namnet £rjra) det 7:e rummet. I de semitiska alfabeten betecknar det tonande ("lent") s (fonetiskt transkriptionstecken z). Det gammal-latinska alfabetet saknar, som sagdt, i all- mänhet zajin och skiljer sig därvidlag ej blott från det därmed närmast besläktade, näml. det faliski- ska alfabetet, där typen är <%> ^ , utan också från det oskiska och flera etruskiska vas-alfabet, hvilkas zajin närmast öfverensstämmer med det all- mängrekiska, samt från de vanliga etruskiska in- skrifternas ¾: :£- d, med hvilka det umbriska i det närmaste öfverensstämmer, och från det nord- etruskiska fa ^ . Det grekiska Z, t har i de båda fornbulgariska alfabeten inlånats under två former, som beteckna resp. dz och z och sedan sammanfallit i ljudvärdet z (tonande s). Det ena tecknet (n:r 7 i det cyrilliska) ligger till grund för det ryska tecknet 3, 3 (= z-ljud). Från sam- ma grekiska majuskel har äfvenledes det 7:e teck- net i det gotiska (wulfilanska) alfabetet utgått. Det på ofvan angifna sätt i det yngre latinska alfa- betet inkomna grekiska Z går igen i de moderna antikva- och frakturstilarnas typer. Härvid är blott en omständighet att märka, nämligen att den med en släng nedanför raden ofta försedda formen från 1000-talet blir särdeles vanlig i Italien och Frank- rike, i hvilket senare land därur uppstått p (cédille = "litet zeta"). Det äldre runalfabetet har san- nolikt ombildat det grekiska Z till 5 ^ eller (ge- nom sammanblandning med grek. £, d. v. s. x) £ £ < , d. v. s. s (se vidare S). - När man i tran- skriptionsalfabet för vetenskapligt bruk använder z (såsom i transkription af avestiska, fornbulgari- ska och ryska) eller f. ö. i vetenskaplig framställ- ning brukar tecknet z eller z-ljud (såsom i denna artikel), så menas därmed tonande (s. k. "lent") s-ljud (se 8). På samma sätt används z med vissa diakritiska tecken för att återge olika slags tonande frikativor. Så z i transkription af avestiska, fornbulgariska och ryska och z i litaui- ska för att beteckna z-ljud (se S). - Zajin var i de semitiska språken tecken för tonande s (d. v. s. z-ljud), men användes i grekiskan urspr. för att beteckna en kombination af två ljud, nämligen sannolikast zd (o£o£ af *ozdos, ns^óg af *ped(o-). Detta ljudvärde hade £ i 3e flesta grekiska dialek- ter, speciellt jonisk-attiskan. I eoliskan infördes senare skrifningen aö, sannolikt på den grund, att efter 4:e årh. f. Kr. det allmängrekiska £ öfver- gick till ett enkelt ljud, nämligen z-ljud, ett ljud- värde, som fortlefvat till nygrekiskan i våra dagar. I eliskan och arkadiskan betecknade £ dorso-dental tonande frikativa (Ö). I lat. återgafs grek. £ urspr. mest med s. Efter z-tecknets införande betecknade det snarast både s- och z-ljud. Samma ljudvärde hade och har z först och främst i de alfabet, som i