653 Zaalaiskijchrebet-Zabern 654 de slaviska och gotiska. Detta är ock för det mesta . fallet i de direkt ur det latinska härledda alfabe- ten, såsom i det äldre runalfabetet samt de german- ska och romanska språkens Ijudbeteckningssystem. I franskan betecknar z z-ljud: zéro, zone, Balzac, gaz, Berlioz, allez-y, chez-eux. I italienskan nyttjas z för att beteckna dels ts (benefizio, corru- zione), dels dz (pranzo, mezzo, midt, zelo). En- gelskt z är z-ljud: zeal, buzz, buzzard. Det är huf- vudsakligen från italienskan och tyskan, som ljud- värdet ts för z härstammar. I fornhögtyskan an- vändes tecknet z för att uttrycka de ur samger- manskt t (indoeuropeiskt d) uppkomna ljuden och ljudförbindelserna s, ss (tecknadt zz) och (s, tts (tecknadt z och zz). Det förra fallet förekommer i midljud och slutljud efter vokaler: ty. wasser af fhty. wazzar af *watar, das(s) af daz af *pa£. Det senare i uddljud, i midljud efter konsonanter (l, r, m, n) samt i gemination: ziehen af ziohan af *tiohan (jfr got. tiuhari), schwarz af swarz af *swart (jfr sv. svart), schatz af scaz af *skatts (jfr got. skatts), setzen af setzan af *'settian (jfr fnsachs. settian, got. satjan), i hvilka senare fall tyskt tz är fhty. z. I de skandinaviska språken betecknar z mest s. Speciellt i svenskan har t s antingen Ijud- lagsenligt, äfven i lånord, öfvergått till s i början af ord, t. ex. sebra (zebra), sira (ty. zieren), eller ock tecknas det nästan allmänt med ts, t. ex. tra- pets, tsar. - Om den fonetiska beskaffenheten och den språkhistoriska utvecklingen af de i ljudförbindelsen (affrikatan) (s (resp. dz) ingå- ende ljuden t och s (resp. d och z) se under D, 5, T. K. F. J. (Ad. N-n.) Under medeltiden nyttjades stundom Z som tecken för talet 2,000. Z användes i latinska in- skrifter och handskrifter som tecken för */3 as, zz för 2/3 as. I gamla läkarskrifter träffas z som tecken för l1/* uns eller för l drachma (Va uns) eller 8 skrupel (Vs uns), och zz betecknar där dels myrra, dels ingefära. På äldre franska mynt betecknar Z myntningsorten Grenoble. I matemati- ken nyttjas z som tecken för en tredje obekant storhet (jfr X och Y). - Z förekommer dessutom som förkortningstecken för fr. zéro (noll) och för zon. Zaalaiskijchrebet [-krebjå¾, berg. Se Alai- b er gen. Zaandam [sä;n-], oriktigt S a ar d a m, stad i nederländska prov. Nord-Holland, vid Zaans ut- lopp i den forna viken het Ij, 10 km. n. v. om Amsterdam. 28,846 inv. (1920). Z. är en typiskt holländsk stad med ovanligt stor anhopning af väderkvarnar. Berömda oljeslagerier (de största i Nederländerna). Pappersindustrien, som äfven är betydande (handgjordt papper), leder sina anor tillbaka till 1672, då den igångsattes af flyktingar från Gelderland. Stor handel med timmer och ett ännu rätt ansenligt skeppsbyggen. Man visar allt- jämt det lilla hus med två rum, där Peter den store bodde en vecka 1697, då han uppehöll sig vid mynheer Kalfs varf i Z. för att förvärfva kun- skap i skeppsbyggeri. öfver kaminen lät kejsar Alexander I vid sitt besök där 1814 uppsätta en marmortafla med inskriften: "Petro magno - Alexander". A. N-d. Zaba, stad. Se B i s k r a. Zabaika^skaja-oblast [sa-; af ry. za, på andra sidan om). Se T r a n s b a i k a l i e n. Zabaleta [thabale¾], Juan de, spansk skald, f. omkr. 1627 i Madrid, d. efter 1667, skref några komedier tills, med Calderón o. a., som finnas intagna i samlingen "Comedias escogidas" (1654 -78). Z:s förnämsta komedi anses vara El ermitano galan, och på prosadiktens område vunno sedeskildringarna El dia Jiesta stor ryktbar- het. Arbeten på andra områden af Z. äro Problemas de la filosofia natural och Milagros de los trabajos, hvarförutom han äfven publice- rade Obras historicas, politicas, filosóficas y morales. Z:s namn är upptaget i Spanska akad:s "Catálogo de autoridades de la lengua". Ad. H-n. Zabalka'nskij, Diebitsch (Dl e bi t j). Se Diebitsch Z a b a l k a n sk i j. Zabare'lla [tsa-], Francesco, italiensk prelat och skriftställare, f. 1360 i Padua, d. 1417, var 1390-1410 juris professor i sin födelsestad. Därunder kom han att få stor kyrkohistorisk betydelse, då han och andra ansedda kanonister i Padua och Bologna anslöto sig till den medlande teori i fråga om kyrkans reformation, som utveck- lats i Paris och som menade, att påfven visser- ligen hade plenitudo potestatis, men att konsiliet dock i nödfall stode öfver påfven. Z. m. fl. ut- talade sig för, att i tidens kyrkliga nöd kardina- lerna måtte sammankalla ett konsilium. Så kom det första reformatoriska kyrkomötet i Pisa till stånd. När Padua 1410 kom under Venezia, flyttade Z. till Florens, valdes af denna stads invånare till ärkebiskop samt utnämndes 1411 af påfven Johannes XXIII till kardinal och sände- bud hos kejsar Sigismund. Z. deltog i Konstanz- konsiliet, särskildt i processen mot Hus och arbetet för påfveschismens häfvande, och dog därunder af öfveransträngning. Bland hans arbe- ten må nämnas Commentarii in Decretales et Clementinas (6 foliobd), Acta in conciliis Pisano et Constantiensi, De felicitate och De schismate (3 bd, intill senaste tid på index). Se biogr. af Kneer (1891) och Periton (1895), A. Hauck, "Motsatser inom den senare medeltidens kyrko- begrepp" (i "Kyrkohist. årsskr." 1911) samt litt. till konsilierna i Pisa och Konstanz. H j. H-t. Zabern [tsa7-], fr. Saverne, fransk stad i Elsass-Lothringen, dep. Bas-Rhin, vid Rhens bi- flod Zorn, 35 km. n. v. om Strassburg. 9,200 inv. (1919). Garfverier, tillverkning af slipstenar och landtbruksredskap. Staden har ett monumen- talt slott, byggdt 1780 af kardinal de Rohan, biskop i Strassburg. På de skogklädda höjderna i omgifningarna befinna sig flera intressanta borg- ruiner, sålunda 3 km. s. v. om staden slottet H o h b a r r, något längre åt s. G r o s s- och Klein-Geroldseck samt vid Zorns vänstra strand det vackra Geroldseck. Passöfvergån- gen öfver Vogeserna v. om Z. är ovanligt lätt (höjd endast 380 m. ö. h.); häröfver har man därför dragit både Rhen-Marne-kanalen och järn- vägen Strassburg-Paris. Sedan 1728-37 leder äfven en präktig väg, den s. k. Zaberner steige, öfver Vogeserna. - Z., romarnas Tres Tabernæ (se T a ber n a), en station vid vägen mellan Ar- gentoratum (Strassburg) och Divodurum (Metz), tillhörde under medeltiden biskoparna af Metz, senare biskoparna af Strassburg, som där en tid