665 Zahle-Zahn sin utbildning. Sedermera inrättades liknande skolor rundt om i landet, delvis med förestånda- rinnor, som varit hennes elever. I Om kvindens uddannelse her i landet (2 hftn, 1882-83) utveck- lade hon sina grundtankar om kvinnans inre fri- görelse genom ökad kunskap; hon ville därmed göra hustrun jämbördig med den äkta mannen och i det hela främja kvinnornas oafhängighet genom att trygga deras förmåga till själfförsörjning. 1885 blef "Nathalie Zahles skole" en själfegande in- stitution, öfver hvilken Z. dock behöll öfverlednin- gen till 1900. En minnesvård restes öfver henne 1916 i örstedsparken, i hvars närhet skolan ligger. Se Th. Moltke, "N. Z. Mit liv. N. Z:s efterladte papirer", H. Skräm, "N. Z. i sit liv og sin vir- ken" (bägge 1914), A. Thelin, "N. Z." (1918) och I. Z. Simesen, "N. Z." (1919). 2. Herluf Z., den föregåendes kusins son, diplomat,' f. 14 mars 1873, blef juris kandidat 1897, anställdes 1900 i utrikesministeriet, var 1905-08 legationssekreterare i Stockholm och 1907 sekreterare vid danska delegationen vid fredskonferensen i Haag. Han blef 1909 kon- tors- och 1910 departementschef i utrikesministe- riet samt kammarherre. Sedan 1919 är han en- voyé i Stockholm samt representerade 1920-21 Danmark vid Nationernas förbunds l:a kon- gress i Genève, där han var ordf. i en delega- tion. 1-2. E. Ebg. Zahle, Karl Theodor, dansk politiker, konseljpresident, f. 19 jan. 1866 i Roskilde, sko- makarson, blef 1884 student, 1890 juris kandidat och 1894 overretssagförer. Z., som slutit sig till V. Hörups politiska uppfattning, blef 1891 med- arbetare i "Politiken" och har sedan 1895 oaf- brutet haft plats i folketinget. Redan 1901 blef han en af finansutskottets referenter och 1903 ordf. i nykterhetskommittén. Efter vänsterref ormpar- tiets sprängning i jan. 1905 blef han ledare för den radikala gruppen och var som sådan motstån- dare 1908 till den nya lagskipningsordningen så- som icke tillräckligt demokratisk och 1910 till den nya försvarsordningen såsom alltför vidtgående: hären borde vara en svag polisstyrka, som väl kunde konstatera, men ej skulle försöka försvara landets neutralitet. Då försvarsordningen var an- tagen och ministerchefen Holstein kommit i en skef ställning till högern, väckte Z. förslag till miss- troendevotum och blef 20 okt. 1909 själf konselj- president (och justitieminister), men nödgades redan juli 1910 träda tillbaka, emedan han gjorde försök att få försvarsordningen ändrad, och blef herredsfoged på Möen. Men 21 juni 1913 kom han åter till styret, tack vare högerns bittra ovilja mot den egentliga vänstern. Han följdes nu af en blixtrande tur och kom därigenom att utöfva långt större inflytande på Danmarks utveckling än som stod i proportion till hans och de andre minist- rarnas duglighet. 1915 genomfördes en omfattande revision af grundlagen (rösträtt för kvinnor, pro- portionella val till folketinget, af skaffandet af den privilegierade valrätten till landstinget), 1916 en liknande af lagskipningsväsendet, 1917 Västindiska öarnas försäljning, 1918 ordnandet af Islands själf- styrelse, 1919 löneförhöjning åt statens tjänste- män, afskaffandet af län och stamhus och aflösning af den sista återstoden af fästegodsen. Till följd af Världskriget fick regeringen en snart sagdt obe- gränsad maktbefogenhet, som den nyttjade, utan att bekymra sig om de omåttliga utgifter, som åsamkades statskassan. Medan den inåt kom i allt större beroende af socialisterna, visade den utåt, mot Tyskland, en så eftergifvande hållning, att den ej kunde undgå beskyllning för tyskeri. Ehuru Z. öppet uttalat, att han skulle lämna plat- sen med Världskrigets slut, klamrade han sig dock hårdnackadt fast vid makten, fastän han hade en- dast några få rösters majoritet i folketinget. Då denna gick förlorad genom ett par medlemmars af- fall, kräfde konungen i mars 1920 regeringens af- skedsansökan, för att nya allmänna val skulle ge ställningen klarhet, och då regeringen öfvermodigt vägrade, fick den afsked i alla fall. De följande valen tillfogade det radikala partiet ett afgörande nederlag. Därefter har Z. som dess ledare trängts alldeles i skuggan af 0. Rode. E- EbS- Zahn [tsän]. 1. Johann Karl Wilhelm Z., tysk tecknare och konstlärd, f. 1800 i Roden- burg i Hessen, d. 1871 i Berlin, var son till en målare, genomgick konstakademien i Kassel, stu- derade måleri i Paris 1823 och vistades 1824-27 i Rom och Neapel, där han studerade den antika arkitekturen, hufvudsakligast med afseende på dess smyckande med målning och plastik. Likaså af- tecknade han de antika väggmålningarna i Pompeji och Herculaneum. Han blef professor i Berlin 1829, men reste 1830 åter till Italien och vistades där i 10 år, sysselsatt med att teckna, göra ut- gräfningar och anskaffa antikviteter (terrakotta- bilder, bronser, mynt m. m.). Han tog därjämte gipsafgjutningar af antika föremål i Neapels mu- seum. Han besökte också Grekland, hvarefter han återvände hem och uppställde sina skatter i Ber- lin. Z. utgaf Neuentdeckte wandgemälde in Pom- peji (1828), Die schönsten ornamente und merkwur- digsten gemälde aus Pompeji, Herculaneum und Stabiä (1828-63), Ornamente aller klassischen kunstepochen (1832-48; flera uppl.j och Ver- zierungen aus dem gesamtgebiete der bildenden kunst (1842-44). Dessa arbeten, hvilka icke blott återgåfvo teckningen, utan äfven färgen (Z. upp- fann 1818 en förbättring af den litografiska färg- trycksmetoden) på de framställda bilderna, ha icke litet bidragit till kännedomen om antiken samt till utvecklingen af den moderna ornamentiken och konstindustrien i Tyskland. Z. studerade äfven medeltidens ornamentik och arbetade för känne- domen om renässansen. Han reste 1850-51 i Frankrike och Nederländerna, särskildt för att stu- dera miniatyrmålningar i medeltida handskrifter. - 2. Albert von Z., tysk konstskriftställare, f. 1836 i Leipzig, d. 1873 som rektor vid den af ho- nom inrättade k. skolan för modellering samt orna- ment- och mönsterteckning i Dresden, uppsatte 1868 tidskr. "Jahrbiicher ftir kunstwissenschaft" samt författade Musterbuch fur häusliche kunstarbeiten (1864-65), Diirers kunstlehre und sein verhältniss zur renaissance (1866) m. m. 1-2. (G-g N.) Zahn [tsän], Theodor, tysk evangelisk teo- log, f. 1838 i Mors, son till pedagogen Franz Ludwig Z. (f. 1798, d. 1890), blef docent i Göttingen 1868, verkade sedan 1871 som e. o. professor där och i Kiel. 1878 kallades han till