685 Zander-Zanella 686 arbete äfven åt behandlingen af ryggradskröknin- gar och erhöll därvid synnerligen vackra resultat. För afh. Om den habituella skoliosens behandling medels mekanisk gymnastik (i "Nord. med. arkiv", 1889) tilldelade Svenska läkaresällskapet honom 1892 sin halfsekelsmedalj i guld. I sep t. 1893 öppnade Z. en särskildt för behandlingen af rygg- radskrökningar afsedd af delning af sitt institut. - Om zanderska mekaniska gymnastiken föreligger en stor litteratur både på svenska och på utländska språk. Den finnes sammanställd i A. Levertins arbete "D:r G. Zanders medico-mechanische gym- nastik, ihre methode, bedeutung und anwendung" (1892), hvilken bok jämte en utförlig framställning af den zanderska metodens teori och användning inne- håller afbildningar i ljustryck af Z:s apparater samt utdrag ur skrifter öfver den mekaniska gymnastiken. Se äfven Sjukgymnastik, sp. 710-711. - Z:s egna samlade med. skrifter äro jämte litteraturhän- visningar och lefnadsteckning intagna i "Doktor G. Z., festskrift till firandet af dubbeljubileet 1915". - Z. blef 1896 led. af Vet. akad. och 1904 heders- led, af Sv. läkaresällskapet. R. T-dt. I vida kretsar skaffade sig Z. ett namn såsom banbrytare i Skandinavien för den moderna teo- sofien (se d. o.) i dess rena form. Sedan 1889 var han president för Skandinavien i det af H. P. Blavatsky stiftade, af W. Q. Judge och K. Tingley (se dessa och K a j a Y o g a) vidare utvecklade teo- sofiska samfundet, numera under hufvudtitel Univer- sella broderskapet (se d. o.). Han hade erfarit en andligt hälsogifvande förmåga hos den uråldriga vis- domsreligionen och ville sprida den, men höll sig fjärran från vissa sjukliga och grumligt spiritistiska af arter af teosofi. Ända in i sena ålderdomen var han en flitig och framstående föredragshållare och skriftställare i teosofiska ämnen. I de af honom utgifna och redigerade publikationerna "Teosofisk tidskrift" (1891-96), "Theosophia" (1896-1911) och "Den teosofiska vägen" (1911-20) författade han mer än 200 uppsatser, af hvilka må nämnas Om det personliga gudsbegreppet och teosofien som religion (1897), Om ockultism (1898), Teosofi och kristendom (1902), Teosofien, världens hopp (1903), Några ord om reinkarnationen (1904), Universellt broderskap och teosofi (1907), Teosofiens tre funda- mentalsatser (1908) och Den teosofiska rörelsen - grundvalen för världsfreden (1915). Ó-m. Zander, Karl Magnus, klassisk filolog, uni- versitetslärare, f. 19 nov. 1845 i Virestad, Kronobergs län, blef student i Lund 1863, filos. doktor (ultimus) 1871, docent i latin där 1875 och lektor i latin och grekiska vid Lunds högre allmänna läro- verk 1878 samt var pro- fessor i romersk välta- lighet och poesi vid Lunds universitet 1891 -1910. Z. har gjort sig bemärkt som skarp- sinnig lärd och forskare och har utöfvat flitigt författarskap. Efter sin gra- dualdisputation (De epanalepsi Homerica et Eero- dotea, 1871) skref han på elegant latin en rad (till stor del i Lunds universitets årsskrift utg.) afh., innehållande undersökningar på den latinska filologiens område, dels rent språkliga, dels littera- turhistoriska och metriska, såsom bl. a. i Carminis Saliaris reliquiæ (1888), Versus Italici antiqui (1891) och Versus Saturnii (1918). Hans betydelse- fullaste arbete är Eurythmia vel compositio ryth- mica prosæ antiquo (3 bd, 1910-14), en fram- ställning af den antika konstprosans rytmiska bygg- nad hos Demosthenes, Isokrates, Cicero. Cornelius Nepos, Seneca, Minucius, Cyprianus och Lactan- tius, hvari han banat väg för en klarare förnim- melse af de antika prosamästarnas rytmiska konst och en riktigare läsning af deras texter. I "Skrif- ter utg. af Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund" (bd 3, 1921) har han publicerat Phodrus Solutus, en kommenterad edition af 30 djurfabler, bevarade i latinska prosatexter; han bevisar där, att dessa fabler ytterst härstamma från fabeldik- taren Phædrus (se d. o.) och har äfven återställt den ursprungliga versformen. Han har ock utgett Latinsk språklära i sammandrag för de allmänna läroverken (1891). Zanderholm, Tyra, skådespelerska, f. 22 nov. 1884 i Stockholm, antogs 1902 till lärjunge i Dramatiska teaterns elevskola och anställdes 1906 vid Dramatiska teatern; hon gifte sig 1911 med irkitekten Allan Norblad (d. 1920). Fru Z. har intagit en framstående plats på denna teater, dels i roller som skälmsk och pikant ung flicka, dels och framför allt i uppgifter inom det moderna karaktärsskådespelet, där hon med fin takt, kvinn- lig känsla och liflig intelligens tolkat skiftande kynnen. Af hennes roller kunna nämnas Petra i "Socorros inackorderingar", Georgina i "Pappa", Clara i "Blommor i drifbänk", Emelie i "Kära släkten", hertiginnan i "Gröna fracken", fru Le- chàtelier i "Bröllopsmarschen", lady Útterword i Shaws "Villa hjärtedöd" och ladyn i "Jokern" (1921). R-nB. Zanderska flickpensionen, en af systrarna Hilma (f. 1826, d. 1894) och Emelie (f. 16 jan. 1830, d. 22 jan. 1902) Zander, systrar till J. G. V. Zander, upprättad helpension, som åtnjöt stort anseende och var förlagd till Bårarp i södra Halland (1855-62), Partille (1862-71), Karlslund nära Örebro (1871-75) och Hjulsta nära Enköping (1875-83). Sedan systrarna 1883 lämnat skolan, fortsattes dess verksamhet en tid af fröken Helena Hallström på Hjulsta, Sparre- holm och Ström vid Södertälje, där pensionen 1910 upplöstes. Zandomenèghi [tsan-], Luigi, italiensk skulp- tör, f. omkr. 1779 i Venezia, d. 1850, studerade i Bom under Canova. Bland hans verk märkas Den sörjande Penelope, minnesvård öfver Goldoni, några figurer på Canovas grafmonument (i S. Maria dei Frari) samt grafvården öfver Tizian, i samma kyrka, utförd 1838-52 af Z. och hans son P i et ro. C. R. N.* Zandvoort [sa½tfårt], besökt hafsbadort i neder- ländska prov. Nord-Holland, 14 km. v. om Haarlem. 6,510 inv. (1920). A. N-d. Zane'lla [tsan-], text. Se Klot 3. Zanella [tsan-], Giacomo, italiensk skald, f.