var 1866 kunglig kommissarie i prov. Belluno. Han var arbetsminister i Depretis kabinett 1876--77, inrikesminister i Cairolis 1878-81 och justitieminister i Depretis' nya kabinett 1881--83, hvarunder han inlade förtjänst om vallagens antagande, men ur hvilket han, en ärlig och doktrinär liberal samt ej fri från irredentism, utträdde, då Depretis närmade sig högern och Europas central- makter. Han trädde jämte de öfrige medlem- marna af "pentarkien" (Crispi, Cairoli, Nicotera och Baccarini) i liflig opposition emot Depretis. Men då denne öfvergaf förbindelsen med högern, inträdde Z. 1887 ånyo i hans kabinett som justitie- minister och kvarstod som sådan äfven i Crispis till dess fall (febr. 1891). 1891-94 var han deputeradekammarens president, 1897-98 justitie- minister i Kudinis kabinett och bildade själf ministär i febr. 1901, men af gick i okt. 1903 på grund af sjukdom. Zanclodon, paleont. Se Di nosa ur i a. Zander, Johan David, militär, f. 25 mars 1685 i Butsow i Mecklenburg (Brandenburg?), d. 9 sept. 1762 i Stockholm, gick efter erhållen befordran till underofficer vid ett mecklenburgiskt infanteriregemente i utländsk tjänst och bevistade belägringen af Louvain. 1706 gick Z. i holländsk tjänst samt deltog i slaget vid Kamillies (s. å.) och flera belägringar. Året därefter begaf han sig till Karl XII, blef löjtnant vid öfverste Breit- holtz' regemente, som vid Karls tåg till Ukraina lämnades kvar i Polen till konung Stanislaus' skydd. Vid ett utfall från det af ryssarna belägrade Stettin blef han tillfångatagen, men lyckades rymma och infann sig i Bender, deltog i kala- baliken och belönades för visad tapperhet med kaptensfullmakt. 1715 blef Z. generaladjutant af flygeln och 1717 öfverste vid kavalleriet. Efter Karl XII:s död förordnades Z. till generaladjutant hos prins Fredrik af Hessen och deltog i striden vid Södra Staket (1719). Han utnämndes 1730 till kommendant och 1731 till öfverkommendant i Göteborg samt 1741 till generalmajor. Efter riks- rådet von Eosen förordnades han 1743 till befäl- hafvare öfver den i Bohus län sammandragna armén. 1746 utnämnd till generallöjtnant, blef han 1751 president i Krigskollegium. I sistnämnda egenskap uppgjorde han jämte riksrådet von Kosen och ett par kollegiets ledamöter 1757 de "ytterst lättfärdiga" krigskostnadsberäkningar, "som kanske icke så litet bidragit att bestämma krigsbeslutet". Ehuru Pommerska kriget, som bekant, gick högst olyckligt, icke minst på grund af bristande medel, fick Z. af 1762 års riksdag löfte om presidentslönen som pension jämte ackord, när han tog afsked. Z. adlades 1715. Zander, Johan David, tonsättare, f. omkr. 1753, d. 1796, blef 1773 violinist i hofkapellet i Stockholm och 1787 konsertmästare där, hvarjämte han, antagligen från 1783, tjänstgjorde som or- kesteranförare vid Stenbergs teatertrupp. För den senare komponerade han uvertyren till Kronofog- darne samt melodiös musik till flera vådeviller, såsom Kopparslagaren (1781), Njugg spar och fan tar (1784), Qvinnorna och förtroendet (1792) m. fl. A. L.* Zander, Jonas Gustaf Vilhelm, skapare af den mediko-mekaniska gymnastiken, f. 29 mars 1835 i Stockholm, d. där 17 juni 1920, blef stu- dent i Uppsala 1855, med. kandidat där 1860, med. licentiat i Stockholm 1864 och med. heders- doktor i Uppsala vid jubelfesten 1877. Han ut- nämndes 1880 till docent i med. gymnastik vid Karolinska institutet. Redan 1857, då Z. ledde gymnastiköfningarna vid den af hans systrar upprättade Zanderska flickpensionen (se d. o.), kom han på tanken att använda maskiner för att åstadkomma den muskelöfning, som är det väsentliga i all gymnastik, och konstruerade redan då på försök några apparater, hvilka, ehuru ofullkomliga, likväl visade, att hans förhoppningar varit väl grundade. Det var dock egentligen 1862, som Z. började vid of van nämnda flickpension systematiskt planlägga och ut- föra sin gymnastikapparelj. Han hade icke, såsom så många andra uppfinnare, redan i gossåren visat utomordentliga anlag för mekaniska uppgifter och aldrig särskildt egnat sig åt mekanikens stu- dium. Det var ett omedelbart läkekonstens be- hof, hvilket, liksom med ens, utvecklade, hvad som slumrade i ynglingens själ, och han lyckades i de finaste enskildheter. Snart nog ingaf den framgång han tyckte sig vinna honom tanken på att göra fullkomnandet af den mekaniska gymna- stiken till sin lifsuppgift. 7 jan. 1865 öppnade Z. i Stockholm sitt mediko-mekaniska insti- tut, som då egde 27 olika apparater. 1880, då en fest firades till minne däraf, att institutet verkat 15 år, inneslöto dess salar 53 olika apparater, och 1905, då Z. fyllde 70 år, räknade det ej mindre än 72. Ända till sitt 85:e år deltog Z. i led- ningen af institutet, vid hvilket hans son Emil Vilhelm Z. (f. 1867, med. licentiat 1897) sedan 1897 var verksam som medhjälpare och för hvilket han sedan 1915 är föreståndare. I art. Mediko-mekanisk gymnastik har denne redogjort för metoden och de till grund för densamma liggande principerna. En fullständig beskrifning öfver alla af Z. konstruerade apparater finns i hans skriit Die apparate fur mechanisch- heilgymnastische behandlung und deren anwendung (4:e uppl. 1893). -- I början hade Z. att utstå starkt motstånd af den manuella sjukgymnastikens anhängare, hvilka gjorde anspråk på större indi- viduell anpassningsförmåga vid gifvande af rörelser. Ä andra sidan medgaf den mekaniska metoden att dosera rörelsen efter vetenskapliga mätningsmetoder och att inrikta den på afsedt ändamål. På samma gång var den också oberoende af en manuell rörelsegifvares eller gymnasts alltid växlande disposition och förmåga. Också räckte det icke länge, innan man insåg den nya metodens stora förträfflighet, och småningom spred sig kännedomen om densamma kring hela den civiliserade världen. Mediko-mekaniska Zander-institut finnas snart sagdt i alla länder, särskildt i Tyskland;