- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
689-690

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zannoni, Giovanni Battista - Zanotti, Eustachio - Zante - Zantedeschia - Zanth, Karl Ludwig Wilhelm von - Zanzibar - Zapadnikerna - Zapadnitjestvo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

689 Zanotti-Zapadnitjestvo 690 1817 sekreterare vid Accademia della Crusca. Z. författade flera förtjänstfulla arbeten, bl. a. Degli etruschi (1810) och Saggio di lingua etrusca (1829), Storia delV Accademia della Crusca (1818) samt den arkeologiska delen af det stora verket "La reale galleria di Firenze" (1810 o. följ.). Han diktade lyckade alster i den skämtsamma stilen, bl. a. smådramerna Le ciane på Florens' folk- dialekt. Zanotti [tsanå;tti], Eustachio, italiensk astronom, f. 27 nov. 1709 i Bologna, d. där 15 maj 1782 som professor i astronomi och hydro- metri, gjorde sig känd för sina iakttagelser öfver kometerna samt för åtskilliga optiska och hydro- metriska försök. (B-d.) Zante, ö och stad. Se Zakyntho. Zantederschia Spreng., bot., örtsläkte af fam. Araceo med 10 arter i Syd-Af rika. Stammen är en underjordisk knöl, från hvilken de långskaftade spjutformiga bladen utväxa. Blommorna äro nakna, enkönade, sittande i en kort kolf, som omslutes af ett stort, trattformigt hvitt eller gult hölster. Z. Zantedeschia (Calla) othiopica. T. h. blomkolf. othiopica (Calla othiopica L., Richardia othio- pica), kall a, är en af våra äldsta och vanligaste fönsterväxter, härstammande från Kap. Andra ej sällan odlade arter äro Z. albo-maculata med hvitfläckiga blad, som är vinterhärdig i mel- lersta Europa, och Z. Elliottiana med guldgult hölster. G. L-m. Zanth [tsant], Karl Ludwig Wilhelm von, tysk arkitekt, f. 1796 i Breslau, d. 1857 i Stutt- gart, erhöll i Kassel sin första undervisning i teck- ning, vistades sedan i Paris och Stuttgart, reste i sällskap med Hittorf till Sicilien 1822 och utgaf i samarbete med honom två stora verk, Architec- ture antique de la Sicile (3 bd, 1825-36) och Architecture möderne de la Sicile (1835). Han var sedermera verksam som arkitekt i Stuttgart. Hans mest uppseendeväckande arbete var den för konung Vilhelm i Wurttemberg uppförda villan Wilhelma, i morisk stil, med en af mosaiker prydd förgård, en hög kupolsal, olika slags gemak, badrum och växthus, allt med moriska ornament, stalaktithvalf och arabiska tänkespråk, såsom modernt landthus ett unicum i sin art (1842-52). öfver byggnads- verket utkom ett praktarbete 1856. (G-g N.) Zanzibar. Se Sansibar. Zapadnikerna, representanter för den ryska kulturströmningen zapadnitjestvo (se d. o.). Zapadnitjestvo, ry. (af za'pad, väster), "den västerländska rörelsen", rysk kulturströmning, som uppkom i slutet af 1830-talet samtidigt med slavjanofilismen (se d. o.) och hvars representanter, zapadnikerna, i motsättning till slavofilerna häfdade nödvändigheten för Ryssland af intim anslutning till den västerländska civilisationen. Båda rörelserna uppstodo i Moskva, där det intellektuella lifvet på 1830-talet tog ett mäktigt uppsving och där universitetsungdomen, som under den rådande starka politiska reaktionen var afskuren från möjligheten att syssla med politiska och sociala frågor, med så mycket större ifver egnade sig åt filosofiska, estetiska och litterära spörsmål. Ett centrum för dessa intressen utgjorde den studentkrets, som i början af 1830-talet bildades kring Nikolaj Stankevitj och som speciellt egnade sig åt studiet af den nya idealistiska tyska filosofien, först Schelling, sedan Hegel. Kretsens ledare och obestridt främste man var Stankevitj själf, en af sin tids mest upplysta kulturpersonligheter, som författare föga produktiv och ej synnerligen betydande, men utrustad med en sällsynt förmåga att ge sin omgifning väckande impulser och sätta sin prägel på sin generation. Kretsens litterära språkrör blef redan från början Vissarion Bjelinskij, den sedan så ryktbare kritikern, hvars skriftställarskap under denna tid hufvudsakligen baserades icke på hans egna idéer, utan på inspirationen från Stankevitjs krets och särskildt från Stankevitj själf. I öfrigt samlade kretsen inom sig hela Moskvas dåtida unga intellektuella elit och räknade som sina medlemmar de fleste af såväl zapadnik-riktningens som slavjanofilismens blifvande koryféer. Divergensen mellan dessa båda element började först visa sig, då man från allmänt teoretiska betraktelser och abstrakta filosofiska resonemang öfvergick till att i de filosofiska systemens ljus granska den ryska historiska utvecklingen. Några, de blifvande slavofilerna, deducerade ur de filosofiska teorierna fram den uppfattningen, att den ryska historiska utvecklingen vore till sin art skild från Västerlandets och att Rysslands bestämmelse vore att, utan att bemänga sig med den västerländska kulturen, blott genom att utveckla sitt eget nationella väsen, nå fram till att spela en dominerande roll i världshistorien. Andra, de blifvande zapadnikerna, förkastade denna mystiska förutbestämmelse och häfdade, att skillnaden mellan den ryska och västerländska historiska utvecklingen vore blott den, att Ryssland kommit långt efter Västern, men att den ryska utvecklingen ginge och måste gå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free