- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
691-692

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zapadnitjestvo - Zapara (Zaparoer) - Zapata, Marcos - Zapatado - Zapolska, Gabryela, född Piotrovska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samma banor som den västerländska, af hvilken man alltså borde lära och profitera. Under det att de förre, i öfverensstämmelse med sin grundåskådning, skarpt fördömde Peter den stores kulturgärning som ett hänsynslöst brott mot den ryska historiska utvecklingen, sågo de senare däri en betydelsefull framstegsakt, hvarigenom Ryssland från sin tidigare isolering förts ut på den stora allmänmänskliga skådebanan. Ur dessa meningsskiljaktigheter rörande Rysslands förflutna följde småningom, i samma mån som man öfvergaf sin tidigare politiska och sociala indifferentism, olika uppfattningar om det samtida ryska lifvets förhållanden. Om också de båda parterna hyste i det stora hela sammanfallande åsikter i vissa ting -- så t. ex. rörande nödvändigheten af lifegenskapens upphäfvande, censurens lindring och det administrativa godtyckets upphörande --, så representerade de på andra punkter rent motsatta åsikter. Under det slavofilerna önskade bibehållet själfhärskardöme med en blott rådgifvande folkrepresentation, yrkade zapadnikerna på lagstiftande folkförsamling enligt europeiskt mönster. Under det slavofilerna hänfördt omfattade den ryska bykommunens kollektivistiska principer, hyllade zapadnikerna individualistiska grundsatser. Under det slavofilerna höllo på den ryska ortodoxien, voro zapadnikerna (dock icke alla) fritänkare. Utkristalliseringen af dessa motsatta åsikter och brytningen mellan de båda riktningarna försiggingo endast successivt. En af de första impulserna till schismen utgjorde publiceringen af den utanför Moskvakretsen stående skriftställaren Tjaadajevs "Filosofiska bref" år 1836 (skrifvet redan 1829 efter en resa i Europa). Den kritiska syn på den ryska historiska utvecklingen, som småningom börjat göra sig gällande i studentdiskussionerna i Moskva, återfanns här, fastän drifven nästan in absurdum. Författaren ser på hela det ryska lifvet med mörk hopplöshet, utan att kunna finna en enda ljuspunkt i det förflutna eller hysa något hopp om framtiden. Grunden till Rysslands hopplöst olyckliga läge finner han i den omständigheten, att det så länge varit afskuret från den europeiska kulturella utvecklingen, en följd af att det mottagit grunderna för sin civilisation från det redan i förfall stående Bysans. Denna framställning, från hvilken äfven de västerländskt sinnade elementen i Moskva togo afstånd, fattades af motsidan som en fullständig smutskastning mot fosterlandet, och den patriotiska harmen gaf ökad lifskraft åt de slavofila idéerna och skärpte motsatsen mellan dessas anhängare och motståndare. Då härtill kom, att stora personalförändringar inträffade i Moskvakretsens sammansättning -- Stankevitj afreste 1837 till utlandet, Bjelinskij bosatte sig 1839 i Petersburg, hvaremot till kretsen slöt sig Herzen, som 1840 återvändt till Moskva efter 6 års förvisning -- så antogo striderna, som i det längsta förts i behärskade och akademiska former, bl. a. på diskussionsaftnar i några intellektuella Moskvasalonger -- mera oförsonlig karaktär. Definitiv och irreparabel blef schismen efter en af slavofilskalden Jazykov 1844 publicerad smädedikt "Till de icke-våra", hvari zapadnikerna i grofva former förklarades i akt såsom religiösa affällingar, ungdomens förförare och fosterlandsförrädare. Zapadnikernas främste banerförare blef under 1840-talets skarpa strider Bjelinskij, som i sitt glänsande litteraturkritiska författarskap, först i "Otetjestvennyja zapiski", sedan i "Sovremennik", vid hvarje tillfälle anföll slavofilerna och entusiastiskt gick i bräschen för den västerländska kulturens idéer och ideal. Han sekunderades i Moskva af professorn i historia, T. Granovskij, hvars af fin västerländsk kultur präglade föreläsningar fullständigt ställde den slavofile professorn Sjevyrjevs akademiska undervisning i skuggan och utöfvade kolossalt inflytande på studentvärlden. Emellertid bildade aldrig zapadnikerna samma slutna enhetsfront som deras motståndare; redan samtidigt med brytningen med slavofilerna började rätt starka divergenser göra sig gällande inom zapadnikernas eget läger. I och med Bjelinskijs död (1848) och Herzens afresa till utlandet (1847) kan man också anse den egentliga och ursprungliga zapadnikrörelsen slut. De forne zapadnikerna delade alltmer upp sig på två olika riktningar. En del tog starkt intryck af dåtidens socialism (speciellt Fourier); som en utlöpare af denna riktning kan betraktas den Petersburgska diskussionsklubb, som fick namn efter sin ledare Petrasjevskij och som sprängdes af polisen 1849, då bland dess andra medlemmar äfven Dostojevskij dömdes till döden för att benådas på afrättningsplatsen. Andra -- och flertalet -- utvecklade sig till borgerlig radikalism och kunna betraktas som andliga fäder till 1900-talets konstitutionella demokrater ("kadetterna"). De socialistiskt färgade zapadnikarftagarna funno sedan ett centrum i Tjernysjevskijs och Dobroljubovs "Sovremennik", de liberale i "Vjestnik Jevropy" och andra tidskrifter. A. Kgn. Zàpara (Zaparoer), indianstam. Se Ecua- dor, sp. 1320. Zapata [tha-], Marcos, spansk dramatisk skald, f. 1845, debuterade som dramatiker i Madrid med La capilla de Lanuza, som efter- följdes af det lyriska dramat El anillo de Jiierro (1878), hvilket vann stormande bifall, liksom zarzu- elan El reloj de Lucerna. Bland Z:s bästa dra- mer må nämnas Camoens och El castillo de Si- mancas. I sina sceniska skapelser såväl som i lyrisk poesi och historiska legender är Z. en verk- lig skald. Han begaf sig på 1890-talet till Buenos Aires, var en tid teaterdirektör i Argentina, be- sökte Uruguay och andra spanskamerikanska länder samt återvände 1899 till Spanien, hvarefter han synes ha slutat sin litterära verksamhet. Ad. H-n. Zapatado [thapata^å], spansk nationaldans i tretakt, där slag på skosulorna markera takten. Zapolska [sa-], Ga bry el a, polsk författarinna, född Piotrovska, f. 1860 i Kivirka, nära Luzk, d. i dec. 1921, vardt skådespelerska, först i War- schau, 1889-95 vid Antoines teater i Paris, där- efter i Krakau och Lemberg, samt egna de sig äfven åt tidningsmedarbetarskap. Hon sökte först med krass naturalism öfverföra zolaismen till den polska litteraturen, men öfvergick sedan till en mera psykologiserande riktning. Hennes tendens är oftast feministisk, och hon dröjer gärna vid erotiska förhållanden. Af hennes romaner kunna nämnas Kaska karjatyda (1883), Przedpiekle (1895), Fin de siècle' istka (1897) och Jak tecza

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free