Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zaragoza ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inlägg i den strid, som mer än något annat bidragit
att sedan årtionden söndra germanisterna inom
Tyskland i två skilda läger; hans upplaga af
”Nibelungenlied” (1856, många uppl.; därjämte många
skolupplagor); Ueber das althochdeutsche
gedicht vom Muspilli (1866), det förnämsta, som om
detta ämne skrifvits på 1800-talet; Ueber den
5-füssigen jambus (1865); Geschichte der Graalsage
(1876); Der priester Johannes (1874–75 och 1876–79)
och Christian Reuter (1884). I den storartade,
af G. F. Benecke, W. Muller och Z. utarbetade
Mittelhochdeutsches wörterbuch bidrog Z.
med bokstäfverna M–R. Slutligen forskade han
flitigt i de tyska universitetens, särskildt Leipzigs,
historia och utgaf därom bl. a. Die urkundlichen
quellen zur geschichte der universität Leipzig
(1857), Die deutschen universitäten im mittelalter
(s. å.) och Die statutenbücher der universität Leipzig
(1861).
Ad. N–n.
Zarskoje Selo, tysk namnform för
Tsarskoje Selo (se d. o.).
Zarzuela [tharthoēla], i Spanien benämning på
nationellt lustspel med sång, sångspel, oftast i 2
akter, operett eller komisk opera med talad dialog.
Zasius (urspr. Zäsi), Ulrich, tysk
humanist och rättslärd, f. 1461 i Konstanz, d. 1536
i Freibur g im Breisgau, verkade efter studier i
Tübingen och Freiburg i skilda anställningar i sin
fädernestad och i Freiburg, vid hvars universitet
han under en lång följd af år med stor berömmelse
föreläste rättsvetenskap. Inom denna vetenskap
är han den förste tyske författare, som står
på själfständig grund; hans forskning stöder sig
omedelbart på rättskällorna. Hans intresse för
den kyrkliga reformationen förde honom till en viss
sympati för Luther, från hvilken han dock senare
bestämdt tog afstånd. Han undgick emellertid ej
att få sina arbeten uppförda på den katolska
kyrkans index. Efter hans död ha hans samlade arbeten
(på latin) utgetts i flera upplagor.
C. G. Bj.
Zastrow [tsa′strå], Heinrich Adolf von,
preussisk general, f. 1801, d. 1875, blef 1819
officer vid gardesinfanteriet, utbildade sig
ytterligare vid krigsakademien och transporterades 1826
till ingenjörkåren. Han utgaf sedan flera arbeten
i befästningskonst, bl. a. Geschichte der beständigen
befestigungskunst (3:e uppl. 1854). 1834
öfvergick han till topografiska kåren och 1839 till
generalstaben samt kommenderades till Turkiet.
1848 af gick Z. till schleswig-holsteinska armén,
hvilken han två år tillhörde. I fälttåget i Böhmen
1866 förde han 11:e infanteridivisionen, under
1870–71 års krig med Frankrike 7:e armékåren,
hvilken hufvudsakligen kämpade i norra Frankrike.
På grund af sjuklighet tog Z. afsked efter
krigets slut.
C. O. N. L. W:son M.
Zasulitj, Vjera, rysk revolutionär, f. 1853,
d. i maj 1919 i Petersburg, slöt sig redan som ung
flicka till den ryska revolutionära rörelsen och
häktades första gången 1869 i samband med
processen mot revolutionären Netsjajev. Stort
uppseende väckte hon genom sitt revolverattentat 5
febr. 1878 mot stadsprefekten i Petersburg general
Trepov, hvilken väckt hennes indignation
därigenom, att han låtit piska en fången nihilistisk
student Boguljubov, som ej af tagit mössan vid
polisgeneralens besök i fängelset. Hon frikändes af
juryn 11 april, lyckades sedan undkomma polisens
efterspaningar samt emigrerade omkr. 1880 till
Schweiz. Där deltog hon på 1880-talet jämte
Plechanov i grundläggandet af den första ryska
socialdemokratiska organisationen ”Arbetets
frigörelse”. Jämte Plechanov och Uljanov (Lenin)
tillhörde hon i början af 1900-talet redaktionen för
den i Rysslands revolutionära rörelse inflytelserika
tidningen ”Iskra” och för tidskr. ”Zorja”. Efter
det ryska socialdemokratiska partiets klyfning slöt
hon sig till den moderata mensjevikiska flygeln.
Hon återvände till Ryssland efter revolutionen
1917, men spelade där ej någon framträdande roll.
På grund af hennes insats i den ryska revolutionsrörelsen
hedrade sovjetregeringen henne med
högtidlig begrafning på statens bekostnad.
V. S–g.
Zatas (Ervedal), flod i Portugal, uppstår i
prov. Alemtejo genom förening af Ribeira de Sôr
(fr. n.) och Ribeira da Raia (fr. s.), hvarefter
den förenade floden, äfven kallad Sôrraia,
flyter i västlig riktning genom Estremadura samt
faller fr. v. ut i Tejo, omslutande ön Lezirias.
Längd omkr. 160 km.
A. N–d.
Zauner [tsau′-], Franz, österrikisk skulptör,
f. 1746 i Oberinnthal, d. 1822 i Wien, erhöll
undervisning af sin fader och från 1766 af
hofbildhuggaren Beyer i Schönbrunn, där han utförde
en uppseendeväckande brunnsmodell. 1776–81
vistades han i Rom och blef sistnämnda år professor
i Wien. Af hans arbeten märkas Klio, Leopold
II:s grafvård, med kejsarens liggande bild och
vid hans sida den sörjande Germania (i Augustinerkirche),
samt hans förnämsta verk, Josef II:s
ryttarstaty i antik dräkt (i brons på Josephsplatz
i Wien). Piedestalen, som prydes af reliefer, är
daterad 1806.
(G–g N.)
Zawija, arab. Se Marbut.
Zawisza [ṡavi′ʃa], Krzysztof, polsk författare,
f. 1666 i Litauen, d. 1721 som vojevod af Minsk,
blef 1685 starost i Minsk samt valdes flera gånger
till riksdagsman och riksdagsmarskalk. Han slöt
sig till familjen Sapieha och svenskarna i de strider,
som sedan 1702 hemsökte Polen. Hans af
Bartoszewicz 1862 utgifna Pamietniki (Memoarer)
innehålla värderika bidrag till historien om
svenskarnas krig i Polen under Karl XII:s tid.
Zavolija. Se Nizjnij-Novgorod.
Zayas y Sotomajor [thaias i så′åməjå′r]
Maria de, spansk skald och prosadiktare, f. i
Madrid, blomstrade under förra hälften af
1600-talet och berömdes mycket af Lope de Vega i
hans ”Laurel de Apolo”. Z. publicerade Novelas
amorosas y ejemplares (1637) och Novelas y saraos
(1647). I dessa samlingar äro många poem
inströdda, som utmärkas af elegant form, och han
berättar lifligt och fängslande. Se f. ö. Rivadeneiras
”Biblioteca de autores españoles”, bd 33
o. 42. Z. är intagen i Spanska akad:s ”Catálogo
de autoridades de la lengua”.
Ad. H–n.
Zaza. Se Kurdiska språket, sp. 309.
Zazega, missionsstation. Se Mission, sp. 675.
Zbaraz [-raj], stad i Ukraina, Öst-Galizien, vid
ett tillflöde till Dnjestrs biflod Sereth, 20 km. n. ö.
om Tarnopol. Omkr. 11,000 inv., hvaraf 40 proc.
judar. Handel med spannmål och fläsk.
A. N–d.
Zborowski [ṡbårå′v-], gammal polsk adlig ätt, af
hvars medlemmar fyra bröder spelade en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
