- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
697-698

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zaragoza l. Saragossa - Zaragoza, hertig af - Zarate, 1. Agustin de - Zarate, 2. Francisco Lopez de - Zarate, 3. Antonio - Zarate y Castroneuvo, Fernando de - Zarathuštra - Zaratit (Nickelsmaragd, Texasit) - Zarax - Zarew - Zarewitsch och Zarewna - Zarigrad - Zarizyn - Zarizyno - Zarkolokol (Tsarjkolokol) - Zarlino, Gioseffe - Zarncke, Friedrich Karl Theodor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under militära hedersbetygelser. Förlusterna under den 61 dagar långa belägringen uppges till för fransmännen 3,000 man (sannolikt endast döda) och för spanjorerna 22,000 man (”döda, sårade och sjuka”). Enligt franska uppgifter skulle icke mindre än 54,000 personer (af omkr. 100,000) ha omkommit under belägringen, väl hufvudsakligen på grund af i staden rasande epidemier. En tredjedel af staden låg i ruiner. Aragoniens berömda arkiv hade uppgått i lågor. Se Rogniat, ”Berättelse om Saragossas och Tortosas belägring” (sv. öfv. 1820), och Lejeune, ”De begge belägringarna af Saragossa åren 1808 och 1809” (sv. öfv. 1841). 1. A. N--d. 2. A. N--d. H. J--dt. Zaragoza [tharagå′tha], hertig af. Se Palafox y Melzi. Zarate [tha′-]. 1. Agustin de Z., spansk historieskrifvare, d. omkr. 1566 (?), var först sekreterare i k. rådet i Kastilien, förordnades 1528 till finanskontrollör, skickades 1543 af Karl V som generalskattmästare till Peru och utnämndes efter återkomsten till öfverintendent för finanserna i Flandern, där han skref sitt verk Historia del descubrimiento y conquista del Perú (1555; 3:e uppl. 1729 o. följ.), en lidelsefull, men sanningskär skildring af Pizarros bragder och som är en af de bästa källorna för kunskapen om Perus historia. Den öfversattes till it., höll. och eng. Se Rivadeneiras ”Biblioteca de autores españoles”. -- 2. Francisco Lopez de Z., spansk skald, f. omkr. 1580, d. 1658, var en tid ämbetsman och gjorde sig därunder känd för sin oförvitliga karaktär. 1651 utkommo hans Obras, upptagande bl. a. tragedien Hercules furente y Octa och hjältedikten La invencion de la santa cruz por Constantino el grande (i 22 sånger). -- 3. Antonio Z., spansk dramatiker. Se Gil y Zarate. 1-2. Ad. H--n. Zarate y Castronuevo [tha′-i-], Fernando de, spansk diktare under 1600-talet, var synnerligen produktiv, men många af hans arbeten äro förkomna. Hans verksamhet på det dramatiska området omfattar mellan 30 och 40 skådespel. Se f. ö. Rivadeneiras ”Biblioteca de autores españoles”, bd 47, som upptar de religiösa komedierna Las misas de San Vicente Ferrer, El obispo de Crobia och San Estanislao. Ad. H--n. Zarathuštra. Se Zoroaster. Zaratit (Nickelsmaragd, Texasit), miner., ett mineral, af A. Cesares 1851 uppkalladt efter spanske senatorn Zarate. Det utgör ett basiskt nickelkarbonat med vatten, af sammansättningen 3NiO . CO2. 6H2O, och förekommer som smaragdgröna, genomlysande till genomskinliga skorpor och är funnet tills, med magnetit nära Cap Hortegal i Spanien samt med kromit i olivinsten nära Kraubat i Steiermark och i samma association vid Texas, Lancaster county, Pennsylvania. Hj. Sj. Zarax, viktig hamn på Lakoniens östra kust, som förstördes af Kleonymos 219 f. Kr. Cyklopiska murar och andra ruiner finnas ännu kvar. Zarew, tysk namnform för Tsarev (se d. o.). Zarewitsch och Zarewna, tyska namnformer för tsarevitj och tsarevna. Se Tsar. Zarigrad, tysk namnform för Tsargrad. Zarirzyn, tysk namnform för Tsaritsyn. Zarizyno, tysk namnform för Tsaritsyno. Zarkolokol (Tsarjkolokol). Se Kolokol. Zarlino [tsarlīnå], Gioseffe, italiensk musikteoretiker, f. 1517 i Chioggia, d. 1590 i Venezia, studerade teologi och inträdde i minoritorden 1537, men lärde samtidigt musik för Willaert och blef 1565 Cipriano di Kores efterträdare som kapellmästare vid Markuskyrkan i Yenezia. Af republiken fick han flera gånger uppdrag att musikaliskt illustrera dess stora fester, men af hans kompositioner finnes ingenting i behåll annat än ett band Modulationes sex vocum, en mässa samt några motetter. Sin stora betydelse har Z. vunnit genom sina tre teoretiska verk Istituzioni harmoniche (1558), Dimostrazioni harmoniche (1571) och Sopplimenti musicali (1588), i synnerhet det förstnämnda, som blifvit epokgörande därigenom, att det en gång för alla fastställt Ptolemaios’ bestämmelser för den diatoniska skalans intervall, nämligen tre stora och två små heltoner med förhållandena 8 : 9 och 9 : 10 samt två stora halftoner med förhållandet 15 : 16. Ehuru häftigt angripet af Vincenzo Galilei, som ville fastslå den pytagoreiska läran, att alla heltoner äro stora och nalftonerna endast ha förhållandet af ett ”limma” (d. v. s. 243 : 256), blef Z:s system stadfäst af eftervärlden. Praktiskt hade det sin betydelse hufvudsakligen därigenom, att den förut som en dissonans betraktade tersen blef konsonans. Z. hade redan, tre årh. före Hauptmann, en klar uppfattning af durtreklangen och molltreklangen som harmoniens grundval. Äfven den långt senare införda, liksväfvande temperaturen -- som för öfrigt kan spåras tillbaka ända till Aristoxenos -- hade i Z. en förespråkare, och i ”Istituzioni” gaf han dessutom en fullständig framställning af läran om kontrapunkt. Biogr. af Caffi (1836) och Bellemo (1884). A. L.* Zarncke [tsa′-], Friedrich Karl Theodor, tysk litteraturhistoriker och språkforskare, f. 1825 i Mecklenburg-Schwerin, d. 1891 i Leipzig, blef filos. doktor i Rostock 1847, docent i Leipzig 1852, e. o. professor 1854 och ord. professor i tyska språket och litteraturen där 1858. Urspr. lärjunge af M. Haupt, intog Z. emellertid snart en fullt själfständig ställning som vetenskaplig forskare och lärare samt blef t. o. m. för en längre tid själfva medelpunkten för den (sydtyska) studieriktning, som alltmer trädde i skarp opposition mot den (nordtyska) skola, i spetsen för hvilken Lachmann, Haupt och Müllenhoff stodo. Jämte den sistnämnde har Z. haft förmågan att omkring sig samla en större krets af nitiska lärjungar, än öfver hufvud någon annan germanist egt under samma generation. Också äro flera af Tysklands mest framstående samtida språkforskare i större eller mindre grad Z:s lärjungar. Ett inflytelserikt kritiskt organ har den zarnckeska skolan egt och eger ännu i den af Z. redan 1850 uppsatta och af honom ända till hans död redigerade tidskr. ”Literarisches zentralblatt”, som ännu utges i Leipzig och som torde vara Tysklands f. n. mest spridda vetenskapliga litteraturtidning. - Af Z:s många lärda skrifter må särskildt följande framhållas såsom de viktigaste: hans i fråga om allsidig kritisk och exegetisk behandling af ämnet ännu i våra dagar så godt som enastående upplaga af Brants ”Narrenschiff” (1854); Zur Nibelungenfrage (1854), ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free