- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
703-704

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zebun (Sebun) l. Indiska puckeloxen - Zecca - Zecchin - Zecchino gigliato - Zechmeister, A. V. - Zechsten - Zechstensalter - Zédé, Gustave Alexandre - Zedekia - Zedler, Johann Heinrich - Zedlitz, 1. Karl Abraham von - Zedlitz, 2. Philipp Gotthard Joseph Christian Karl Anton von Zedlitz-Nimmersatt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brun, icke sällan också gulaktig eller hvit, ja äfven skäckig. De fleste naturforskare antaga, att zebun är en särskild art, men andra hålla densamma, liksom den här nedan nämnda ”sangan”, blott för en domesticerad banteng. Zebun är hemma i Ostindien. Åtskilliga raser finnas.

illustration placeholder -- I mellersta Afrika, söderut till Natal och Madagaskar, lefver en annan puckeloxe, sangan, B. africanus, dock ej till arten skild från den förra och liksom denna endast känd i domesticeradt tillstånd; den är stor, smärt, men dock starkt byggd, högbent och tämligen långsvansad, med en väl utvecklad puckel och längre horn än den föregående formen; den är öfvervägande kastanjebrun till färgen. L--e. Zecca [tse′ka], it., mynthus (se Zekin). Zecchin [tsek-], mynt. Se Zekin. Zecchino gigliato [tsekīnå djiljātå], mynt. Se Gigliato och Zekin. Zechmeister [tsechma′J-], A. v. Se Wilhelmi, A. V. Zechsten (ty. zechstein), geol.). Se Permiska systemet, sp. 506-507. Zechstensalter, geol. (Se Kaliumsalter, Permiska systemet och Stassfurtsalter.) Ang. förekomsten i Nord-Tyskland af de i den öfre delen af det permiska systemet befintliga lagren af salter, såväl stensalt som kali- och magnesiasalter, har den senaste tidens lifliga arbete med undersökningar i praktiskt syfte lämnat en del nya upplysningar. Det har visat sig, att saltlagren tillsammans med zechstenen i allmänhet bilda horstar, som stå inklämda mellan yngre bildningar, med synnerligen invecklade lagringsförhållanden. Vissa geologer anse, att en vanlig tektonisk förklaring i dessa fall icke är tillräcklig, utan söka orsakerna till de egendomliga förhållandena i fysikalisk-kemiska processer, genom hvilka saltlagren plastiskt omformats, delvis under kemisk omvandling, och trängt upp i högre liggande lager. De sista årens borrningar och undersökningsarbeten ha visat som den västligaste punkten för kalisalter Winterswijk, på holländskt område nära tyska gränsen, och som de östligaste Wapno och Inowrazlaw i Posen. K. A. G. Zédé [ṡe-], Gustave Alexandre, fransk ingenjör, f. 1825 i Paris, d. där 1891, var sedan 1877 en tid direktör inom mariningenjörstaten och konstruerade den första franska undervattensbåten (1888), ”Gymnôte” (se Undervattensbåt, fig. 22). Zedekia, konung, profet. Se Sedekia. Zedler [tse′d-], Johann Heinrich, tysk bokhandlare, f. 1706, d. 1763 i Leipzig som preussiskt kommerseråd, förlade det stora encyklopediska arbetet Grosses vollständiges universallexikon aller künste und wissenschaften (64 bd, 1731--50; med 4 supplementband, omfattande A--Caq., 1751-54). Zedlitz [tse′d-]. 1. Karl Abraham von Z., friherre, preussisk statsman, af en gammal, från Frankrike härstammande släkt, f. 1731, d. 1793, var 1770--89 justitieminister och 1771--88 samtidigt kultusminister. I sistnämnda egenskap är han bekant för sitt arbete för folkskoleväsendet och därigenom, att han skapade en af kyrkan oberoende högsta myndighet för undervisningsväsendet (”en sekulariserad och centraliserad högsta myndighet”). 2. Philipp Gotthard Joseph Christian Karl Anton von Z.--Nimmersatt, friherre, tysk skald, f. 1790 på slottet Johannesberg i den österrikiska delen af Schlesien, d. 1862 i Wien, utmärkte sig i 1809 års fälttåg mot Napoleon som ung husarlöjtnant och ordonnansofficer åt furst Hohenzollern, särskildt i slagen vid Aspern-Esslingen och Wagram. Efter kriget tog han afsked och var sedan bosatt på sitt gods i Ungern, tills han 1837 trädde i statstjänst, som tjänsteman i utrikesdepartementet, där han fick till hufvudsaklig uppgift att i den officiösa pressen -- bl. a. i ”Allgemeine zeitung” -- föra den reaktionära metternichska politikens talan. Från 1845 var Z. ministerresident och chargé d’affaires vid österrikiska hofvet för åtskilliga tyska småstater, bl. a. Sachsen-Weimar. Det var som ung, förmögen godsegare som Z. vände sitt intresse till litterär produktion. Tidigast framträdde han som lyriker i åtskilliga kalendrar och ”Musenalmanachen”. På Cottas ansedda förlag utgaf han 1827 Todtenkränze och 1832 Gedichte. Z. utgår från romantiken, men enär han framträdde först under dennas efterblomstring, har hans poesi fått ett inslag af samtidens obestämda frihetsträngtan, hvilket förunderligt svär mot hans reaktionära pressartiklar i Metternichs tjänst. Mest lyckad är Z. i sin episk-lyriska diktning, så t. ex. i vissa ballader, bl. a. Die worte des Koran, Wilhelm Tell och framför allt den till ett flertal språk tolkade Die nächtliche heerschau, där Napoleonsgestalten frammanas med stor plastisk förmåga. De bägge sistnämnda balladerna öfversattes af den unge Snoilsky i ”Smådikter af Sven Tröst” 1861. Ännu högre nådde Z. i den cykel af 134 canzoner, som bildar ”Todtenkränze”. I sin fantasi vallfärdar Z. till stora mäns, Wallensteins och Napoleons, Tassos, Shaksperes och Byrons m. fl:s, grafvar och visar med en skakande kraft, hvilken stundom kan erinra om J. O. Wallins i ”Dödens ängel”, intigheten af den lycka, som makten, äran eller skaldelagern gett äfven dessa stormän. Den pessimistisk-elegiskt anslagna tonen öfvervinner Z. i diktverkets sista canzoner, hvari han varmt lofsjunger hänförelsens anda och modet att uthärda verkligheten, sådan den är. Med mindre framgång försökte sig Z. på det dramatiska området, där han någon gång skattat åt ödestragedien. 1829 utgaf han en bearbetning af ett sorgespel af Lope de Vega, Der Stern von Sevilla, och 1834 Kerker und krone

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free