Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zedracholja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(”Boja och krona eller Tassos öden”, 1844). Det
sistnämnda utgör en omedelbar fortsättning af
Goethes ”Tasso” och slutar med skaldens död.
Under Österrikes krig med Italien 1848 utgaf Z.
Soldatenbuchlein, som präglas af öfverdrifvet
nationalistiskt patos. Mera lycklig var Z. på det
versepiska området, där han 1843 gjorde en betydande
insats med sitt epos Waldfräulein, ett senvuxet
skott på den romantiska diktningens stamträd. Med
äkta romantisk glöd apoteoseras den sinnliga
kärleken, men en frisk känsla adlar och bär upp
diktverkets ton och stämning. Z., som var en storartad
formtalang, verkställde äfven en gedigen tolkning
af Byrons ”Childe Harold” (1836). – Se
”Jahrbuch der Grillparzer-gesellschaft”, VIII,
(1898).
G. M–in.
Zedracholja (Cedracholja), fet olja, som
erhålles af frukterna af cedrachbusken (Melia
azedarach), används som brännolja, i såp- och
tvålfabrikation m. m. och utgör i södra Europa och
Mindre Asien en ej obetydlig handelsvara. Jfr
Meliaceæ.
Fmn.
Zedritz, Karl Edvard, universitetslärare,
vitter författare, f. 25 juni 1805 i Alingsås, d.
17 mars 1859 i Uppsala, måste för medellöshet
afbryta sin skolkurs och antog plats i Medbergs sidenkramhandel i Stockholm. Hans
tillvinnande väsen ådrog honom där dåv. kronprinsen Oskars uppmärksamhet, och med
understöd af honom kunde Z. återupptaga sina studier. Han lefde ett gladt studentlif och
var en af ”Turkiska musikens” ledare. Han promoverades 1833 till filos. doktor i Uppsala,
vardt docent i latin s. å., adjunkt 1842, e. o.
professor 1845 och ord. professor i latinska
språket och litteraturen 1852. Insiktsfull i sitt
ämne, saknade Z. ingalunda blick för den
moderna filologi ens utvecklingskraf, men filolog i
egentlig mening blef han knappast. Hans föredrag
i katedern var enkelt och klart. Väl hemmastadd
på det estetiska och skönlitterära området,
offentliggjorde han anonymt åtskilliga noveller, som
jämte skaldestycken och uppsatser i filosofiska och
estetiska samt andra ämnen fylla de 3 banden af
hans Samlade skrifter (utg. 1862). Ur Z:s dikter,
resonerande, beskrifvande och epigrammatiska, talar
en ljus, förtröstansfull håg, och den erotiska strängen
anslår han gärna. Formen är merendels klar
och ledig. Bland hans dikter kunna nämnas
hyllningarna af Goethe, Hegel och Walter Scott samt
Då Törneros begrofs. I sina lifligt och urbant
skrifna noveller tecknar Z. med välvilja ett galleri
af redliga och lefnadsfriska människor, bäst kanske
gamla tvärviggar (Enstödingen eller herr kamrer
Matthias Knöckel). Framställningen kryddas af
världserfarenhet och lätt skämt, men personerna
resonera esomoftast i skönlitterära och valda ordalag.
Uppsalamotiv spela en stor roll; ett visst
kulturhistoriskt värde har t. ex. En akademisk
skoputsare och hans adjutant. I en artikelföljd i
”Aftonbladet” 1856 sökte Z. framlägga öfvertygande
skäl för lämpligheten af att flytta Uppsala
universitet till Stockholm. Han synes ha varit
hufvudredaktör ior tidskriften ”Frey” 1842-43 och
1847–48. Nekrolog af A. Blanche.
(R–n B.)
Zeebrugge [ṡē′bröckə], kustort i belgiska prov.
Väst-Flandern. Ej långt före Världskriget skapades
där medelst en stor vågbrytare för en kostnad af
omkr. 70 mill. frcs en konstgjord ytterhamn till
Bruges (Brügge), som förenades med Z. genom en
6 m. djup och omkr. 15 km. lång kanal med sluss
vid Z. Sedan tyskarna i början af Världskriget
besatt större delen af Belgien, upprättade de i
Bruges en operationsbas för torpedfartyg (omkr.
35 jagare och 30 undervattensbåtar) samt förvandlade
hela flandriska kusten till en stark sjöfästning.
I denna utgjorde Z. såsom hufvudinfart till
Bruges (en kanal af mindre dimensioner förenar
Bruges med Ostende) en af de viktigaste och mest
sårbara punkterna. Z. blef därför utsatt för blockad,
inminering och upprepade anfall från de
allierades sida. Minst ett tjugutal ggr 1915–18
bombarderades Z. af franska eller engelska
flygare, och 5 ggr 1915–17 besköts hamnen af
engelska fartyg, särskildt i afsikt att förstöra
slussportarna. 20 mars 1916 utkämpades utanför Z.
en strid mellan tyska och engelska jagare, och
22–23 april 1918 företog en del af engelska
flottan ett synnerligen väl förberedt och djärft
utfördt anfall mot Z., hvarvid tre äldre kryssare
sänktes i hamnen och kanalmynningen, hvilken
därigenom för en tid blef oanvändbar för större
fartyg. Se vidare Världskriget, sp. 260.
Litt.: C. S. Terry, ”Ostend and Z.: april 23,
may 10, 1918”, J. K. Bell, ”The glory of Z.
and of the Vindictive”, och ”The naval annual”,
1919.
H. W–l.
Zeeland [ṡēlant], sydvästligaste prov. i
Nederländerna, begränsad i n. af Syd-Holland, hvarifrån
det skiljes genom den förenade viken De
Hals-Krammer, i ö. af Nord-Brabant, i s. af Belgien samt
i n. v. af Nordsjön. Areal 1,785 kvkm. 246,882
inv. (1920). Z. utgjorde under tidig medeltid ett
lågt liggande, af otaliga små vattendrag genomskuret
torfjordsområde. Efter hand trängde hafvet in,
vidgade somliga af vattendragen och tilltäppte
genom sina aflagringar andra. Sedan människan
kring de högst liggande delarna byggt skyddsdammar,
bildades härifrån småningom genom fortsatt
invallning de större enheter, som bilda de nuv.
öarna. Dessa äro, fr. n. räknadt, Schouwen
med Duiveland, S:t Philipsland,
Tholen, Noord- och Zuid-Beveland
(med Wolfaartsdijk) och Walcheren.
De fyra förstnämnda skiljas från de fyra
sistnämnda genom tidvattensviken Ooster-Schelde,
medan viken De Hont eller Wester-Schelde skiljer
Walcheren och Zuid-Beveland från den del af Z.,
det s. k. Zeeuwsch-Vlaanderen l.
Statenflandern, som är landfast med
Belgien. Högre liggande, af dyner skyddad kust
finnes endast ytterst i v. på Schouwen och
Walcheren; i öfrigt äro öarna skyddade genom vallar.
Eftersom landet emellertid till ej ringa del ligger
under hafsytan, kan öfversvämning befaras, om
skyddsvallarna under någon stormflod skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
