- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
705-706

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zedlitz, 2. Philipp Gotthard Joseph Christian Karl Anton von Zedlitz-Nimmersatt - Zedracholja (Cedracholja) - Zedritz, Karl Edvard - Zeebrugge - Zeeland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(”Boja och krona eller Tassos öden”, 1844). Det sistnämnda utgör en omedelbar fortsättning af Goethes ”Tasso” och slutar med skaldens död. Under Österrikes krig med Italien 1848 utgaf Z. Soldatenbuchlein, som präglas af öfverdrifvet nationalistiskt patos. Mera lycklig var Z. på det versepiska området, där han 1843 gjorde en betydande insats med sitt epos Waldfräulein, ett senvuxet skott på den romantiska diktningens stamträd. Med äkta romantisk glöd apoteoseras den sinnliga kärleken, men en frisk känsla adlar och bär upp diktverkets ton och stämning. Z., som var en storartad formtalang, verkställde äfven en gedigen tolkning af Byrons ”Childe Harold” (1836). -- Se ”Jahrbuch der Grillparzer-gesellschaft”, VIII, (1898). G. M--in. Zedracholja (Cedracholja), fet olja, som erhålles af frukterna af cedrachbusken (Melia azedarach), används som brännolja, i såp- och tvålfabrikation m. m. och utgör i södra Europa och Mindre Asien en ej obetydlig handelsvara. Jfr Meliaceæ. Fmn. Zedritz, Karl Edvard, universitetslärare, vitter författare, f. 25 juni 1805 i Alingsås, d. 17 mars 1859 i Uppsala, måste för medellöshet afbryta sin skolkurs och antog plats i Medbergs sidenkramhandel i Stockholm. Hans tillvinnande väsen ådrog honom där dåv. kronprinsen Oskars uppmärksamhet, och med understöd af honom kunde Z. återupptaga sina studier. Han lefde ett gladt studentlif och var en af ”Turkiska musikens” ledare. Han promoverades 1833 till filos. doktor i Uppsala, vardt docent i latin s. å., adjunkt 1842, e. o. professor 1845 och ord. professor i latinska språket och litteraturen 1852. Insiktsfull i sitt ämne, saknade Z. ingalunda blick för den moderna filologi ens utvecklingskraf, men filolog i egentlig mening blef han knappast. Hans föredrag i katedern var enkelt och klart. Väl hemmastadd på det estetiska och skönlitterära området, offentliggjorde han anonymt åtskilliga noveller, som jämte skaldestycken och uppsatser i filosofiska och estetiska samt andra ämnen fylla de 3 banden af hans Samlade skrifter (utg. 1862). Ur Z:s dikter, resonerande, beskrifvande och epigrammatiska, talar en ljus, förtröstansfull håg, och den erotiska strängen anslår han gärna. Formen är merendels klar och ledig. Bland hans dikter kunna nämnas hyllningarna af Goethe, Hegel och Walter Scott samt Då Törneros begrofs. I sina lifligt och urbant skrifna noveller tecknar Z. med välvilja ett galleri af redliga och lefnadsfriska människor, bäst kanske gamla tvärviggar (Enstödingen eller herr kamrer Matthias Knöckel). Framställningen kryddas af världserfarenhet och lätt skämt, men personerna resonera esomoftast i skönlitterära och valda ordalag. Uppsalamotiv spela en stor roll; ett visst kulturhistoriskt värde har t. ex. En akademisk skoputsare och hans adjutant. I en artikelföljd i ”Aftonbladet” 1856 sökte Z. framlägga öfvertygande skäl för lämpligheten af att flytta Uppsala universitet till Stockholm. Han synes ha varit hufvudredaktör ior tidskriften ”Frey” 1842-43 och 1847--48. Nekrolog af A. Blanche. (R--n B.) Zeebrugge [ṡē′bröckə], kustort i belgiska prov. Väst-Flandern. Ej långt före Världskriget skapades där medelst en stor vågbrytare för en kostnad af omkr. 70 mill. frcs en konstgjord ytterhamn till Bruges (Brügge), som förenades med Z. genom en 6 m. djup och omkr. 15 km. lång kanal med sluss vid Z. Sedan tyskarna i början af Världskriget besatt större delen af Belgien, upprättade de i Bruges en operationsbas för torpedfartyg (omkr. 35 jagare och 30 undervattensbåtar) samt förvandlade hela flandriska kusten till en stark sjöfästning. I denna utgjorde Z. såsom hufvudinfart till Bruges (en kanal af mindre dimensioner förenar Bruges med Ostende) en af de viktigaste och mest sårbara punkterna. Z. blef därför utsatt för blockad, inminering och upprepade anfall från de allierades sida. Minst ett tjugutal ggr 1915--18 bombarderades Z. af franska eller engelska flygare, och 5 ggr 1915--17 besköts hamnen af engelska fartyg, särskildt i afsikt att förstöra slussportarna. 20 mars 1916 utkämpades utanför Z. en strid mellan tyska och engelska jagare, och 22--23 april 1918 företog en del af engelska flottan ett synnerligen väl förberedt och djärft utfördt anfall mot Z., hvarvid tre äldre kryssare sänktes i hamnen och kanalmynningen, hvilken därigenom för en tid blef oanvändbar för större fartyg. Se vidare Världskriget, sp. 260. Litt.: C. S. Terry, ”Ostend and Z.: april 23, may 10, 1918”, J. K. Bell, ”The glory of Z. and of the Vindictive”, och ”The naval annual”, 1919. H. W--l. Zeeland [ṡēlant], sydvästligaste prov. i Nederländerna, begränsad i n. af Syd-Holland, hvarifrån det skiljes genom den förenade viken De Hals-Krammer, i ö. af Nord-Brabant, i s. af Belgien samt i n. v. af Nordsjön. Areal 1,785 kvkm. 246,882 inv. (1920). Z. utgjorde under tidig medeltid ett lågt liggande, af otaliga små vattendrag genomskuret torfjordsområde. Efter hand trängde hafvet in, vidgade somliga af vattendragen och tilltäppte genom sina aflagringar andra. Sedan människan kring de högst liggande delarna byggt skyddsdammar, bildades härifrån småningom genom fortsatt invallning de större enheter, som bilda de nuv. öarna. Dessa äro, fr. n. räknadt, Schouwen med Duiveland, S:t Philipsland, Tholen, Noord- och Zuid-Beveland (med Wolfaartsdijk) och Walcheren. De fyra förstnämnda skiljas från de fyra sistnämnda genom tidvattensviken Ooster-Schelde, medan viken De Hont eller Wester-Schelde skiljer Walcheren och Zuid-Beveland från den del af Z., det s. k. Zeeuwsch-Vlaanderen l. Statenflandern, som är landfast med Belgien. Högre liggande, af dyner skyddad kust finnes endast ytterst i v. på Schouwen och Walcheren; i öfrigt äro öarna skyddade genom vallar. Eftersom landet emellertid till ej ringa del ligger under hafsytan, kan öfversvämning befaras, om skyddsvallarna under någon stormflod skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free