721 Zelotti-Zemzem 722 älskande. - Zolotirsm, blind och fanatisk nit- älskan. Zelotti [tselå'tti], Giovanni Battista, italiensk målare, f. omkr. 1532 i Yerona, d. 1592, kallades i äldre tider Battista Farinato, Battista da Verona och Battista Veneziano. Han var lärjunge af Antonio Badile och förmodligen äfven af sin onkel Paolo Farinato samt utbildade sig vidare under in- flytande af Paolo Veronese, hvars biträde han var. Han var först verksam i Yerona, Yicenza och i trakten kring Treviso. Yeronese och Z. målade fresker i Yilla Soranza och Yilla Emo (nu Fan- zolo) vid Castelfranco - de förstnämnda (1551) nu i sakristian i Castelfrancos domkyrka. Han utförde äfven allegoriska takmålningar i Sala del Consiglio de' Dieci i dogepalatset i Yenezia. C. B. N. (G-g N.) Zelow, en från Polen härstammande, 1640 na- turaliserad och 1827 på svärdssidan utgången svensk adlig ätt. Bland dess medlemmar märkas Karl Maurits Z. (se Zelows kosacker) och dennes brorsdotter, författarinnan Sofia Mar- gareta Z. (se Knorring, sp. 405). Zelows kosacker, en lätt kavalleritrupp, upp- kallad efter sin chef, Karl Maurits Zelow (f. 22 maj 1757, d. 30 juni 1791), förut kapten vid Kymmenegårds bataljon, 1790 öfverstelöjtnant i armén. Se Kosacker, sp. 1124. Zelter [tsel-], Karl Friedrich, tysk mu- siker, f. 1758 i Berlin, d. där 1832, valde till en början sin faders yrke, muraryrket, och utöfvade det 1783-1812 som egen byggmästare, men utbildade sig därjämte tidigt till skicklig diri- gent, violinspelare och tonsättare. 1791 in- trädde han i sin lä- rare Faschs "Sing- akademie" i Berlin, där han efter Faschs död, 1800, intog an- förarplatsen. Invald i k. akademien 1806, inrättade han 1807 en "ripienskola" för or- kesteröfningar; och då den första manskvartettföreningen 1. "liedertafel" (se d. o.) bildades i Berlin, 1809, blef han själen däri och komponerade för den. 1809 utnämndes han till professor vid akademien, och 1819 stiftade han k. institutet för kyrkomusik, hvars ledare han förbi ef till sin död. Z. vardt som kompositör mindre berömd för sina större stycken, kyrkosånger, kan- tater och operor, än för sina visor och manskörer. Hans visor fördunklades senare af Schuberts, men voro på sin tid en ganska viktig länk i romansens utbildning, särskildt genom införande af en folklig ton, och en del blef verkliga folkvisor. De äro emellertid hållna i en tämligen stelt upprepad strof f orm, ej genomkomponerade. Hans musik till Goethes lyriska dikter slog så an på skalden, att denne hedrade honom med varm vänskap, som bl. a. tog sig uttryck i en intressant brefväxling mellan Goethe och Z. (utg. i 6 bd 1833-34; nyaste uppl. 1913 ff.). Z. skref en biografi öfver Fasch (1801) och en själfbiografi (utg. 1861). A. L.* Zemaitiska. Se Lettiska språk. Zemecke [tse'-], Johannes, tysk rättslärd, d. 1245 eller 1246, känd under namnet Johannes Teutönicus (J. den tyske), f. af fattiga föräld- rar, säkerligen i Halberstadt, vistades som student och antagligen magister vid Bolognas universitet, hvarest den romerska rättens studium blomstrade. Stödd på föregående glossatorer (se d. o.) där, åstadkom han den första omfattande och fort- löpande kommentar till det viktiga "Decretum Gratiani" (se Kanonisk rätt), hvilken kom- mentar blef allmänt nyttjad som grundval för studiet däraf och fick titeln Glossa ordinaria de- creti. Han utarbetade äfven dylika förklarande anmärkningar till Innocentius III:s dekretal och 4:e allmänna laterankonsiliets (1215) beslut. Z. ut- nämndes 1212 till kanonikus vid domkapitlet i Hal- berstadt (bredvid idel högadliga herrar) och blef 1235 detta högstifts dekan, 1241 dess prost. 2emine, myt. Se Mytologi, sp. 182. Zemljano^-goYod. Se Moskva, sp. 1187 o. 1190. Zemp [tsemp], J os e p h, schweizisk politiker, f. 2 sept. 1834 i Entlebuch, kantonen Luzern, d. 8 dec. 1908 i Bern, blef 1859 juris doktor i Heidel- berg, var därefter advokat, först i sin födelseby, sedan i Luzern, blef 1863 led. af kantonen Luzerns stora råd, 1871 af schweiziska ständerrådet och var som led. af nationalrådet 1873-76 och 1881 -91 inflytelserik ledare af det ultramontana kon- servativ-demokratiska partiet. Som dess represen- tant tillhörde han dec. 1891-juni 1908 förbunds- rådet och genomförde 1897 som chef för järnvägs- departementet de schweiziska järnvägarnas förstat- ligande. 1895 och 1902 var Z. förbundspresident. Jfr biografi öfver Z. af Winiger (1910). V. S-g. Zemplen [sä½plèn], ty. Zemplin, förutvarande komitat i Ungern, utgörande ett smalt bälte land från Karpaterna i n. till Theiss' öfre lopp. Komita- tet, af hvars befolkning 52 proc. voro ungrare, 30 proc. slovaker, 10 proc. rutener och 2,5 proc. tyskar, är nu uppdeiadt mellan Tjecho-Slovakien, som eger större, nordligare, delen, och Ungern, som eger den mindre, sydliga. A. N-d. Ze^skij sobor [sabårr], ry. (af zemlja', land, och soborr, församling), namn på den i äldre tider i Ryssland, före Peter den stores reformer förefint- liga riksförsamlingen. Se Ryssland, sp. 1456. Namnet används i nyare tid äfven om ett slags landsting eller hushållningssällskap i guvernemen- ten under en zemskij natjalnik (se P le ve). Zemstvo, plur. ze'mstva, ry. (af zemlja', land), landsrepresentation, landsting. Se Ryssland, sp. 1424. Efter bolsjevikrevolutionen 1917 har en lokal rådsrepresentation undanträngt zemstvo- församlingarna. Zemun, stad. Se Semlin. Zemzem, helig källa inom tempelområdet i Mekka, alldeles invid Kaba. Enligt en tradition var det denna källa, som Hagar fann i öknen på sin flykt med Ismael (jfr l Mos. 16 och 21), en- ligt en annan är den gräfd af profetens farfar eller i hvarje fall af honom iståndsatt. Förmodligen till- hörde den redan den förmuhammedanska helgedo- men i Mekka. Sedan gammalt är den öfverbyggd med ett hus. Dess vatten är starkt kemiskt, med salt,