- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
719-720

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zeller, 1. Karl August - Zeller, 2. Christian Heinrich - Zeller, Eduard - Zeller, 1. Jules Sylvain - Zeller, 2. Berthold - Zeller, Karl - Zellhorn - Zell-sjön - Zelo domus Dei - Zeloso - Zelot - Zelotisk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Zeller [tse'l-]. 1. Karl August Z., tysk pedagog, f. 1774 i Württemberg, d. 1840, lärjunge till Pestalozzi, var 1809-13 föreståndare för barn- hemmet i Königsberg, som han förändrade till en normal seminarieanstalt, samt verkade ifrigt genom kurser, upprättande af seminarier och examina för främjandet af folkskolundervisningen. Sedan han därefter en längre tid lefvat som privatman, var han 1834–37 föreståndare och lärare vid den på hans initiativ upprättade räddningsanstalten i Liechten- stein. -- 2. Christian Heinrich Z., den föregåendes broder, pietistisk pedagog, f. 1779, d. 1860, var ledare för skolväsendet i Zofingen och blef 1820 inspektor för den genom Chr. Fr. Spittlers uppträdande på frivillig väg upprättade "Armen- schullehreranstalt" i Beuggen i Baden (20 km. från Basel), som för första gången började utbilda lekmän för den kristliga kärleksverksamheten. Z. utgaf sedan 1829 "Monatsblatt aus Beuggen". Se H. Thiersch, "Chr. H. Z:s leben" (2 bd, 1876), och Th. Schölly, "Chr. H. Z." (1901). 1-2. KS-e. Zeller [tsel-], Eduard, tysk filosof, f. 22 jan. 1814 i Kleinbottwar (Württemberg), d. 19 mars 1908 i Stuttgart, blef privatdocent i Tübingen 1840, professor i teologi 1847 i Bern och i Marburg 1849 samt var professor i filosofi i Heidelberg (1862--72) och i Berlin (1872--94). Han utgick från Hegels åsikter och är ett af de förnämsta exemplen på, huru andan inom dennes skola kunde utveckla det historiska sinnet. Men han var aldrig någon trogen hegelian; redan 1862 fordrade han en återgång till Kants kritiska forskningsmetod, och han blef den, som införde termen "kunskapsteori", liksom han ock sökte uppvisa möjligheten af en på erfarenheten grundad metafysik. Sin största betydelse har Z. emellertid som forskare inom filosofiens historia. Die philosophie der griechen (1844-52; 5:e uppl. i 6 bd 1879-1909) är ett klassiskt arbete, som blif- vit epokgörande för uppfattningen af den antika filosofien. Han hade förberedt detta arbete genom Platonische studien (1839) och sammanfattade i korthet dess hufvudinnehåll i Grundriss der ge- schichte der griechischen philosophie (1883; 9:e uppl. 1908). Äfven till den moderna filosofiens historia gaf han värdefulla bidrag genom Geschichte der deutschen philosophie seit Leibniz (1872; 2:a uppl. 1875), D. Fr. Strauss (1874) och Friedrich der grosse als philosoph (1886). Bland hans många öfriga skrifter må nämnas Vorträge und abhand- lungen (1865, 2:a uppl. 1875; "Zweite sammlung" 1877, "Dritte sammlung" 1884), Kleine schriften (utg. af O. Leuze, 3 bd, 1910-11) och Erinnerun- cjen eines neunzigjährigen (1908). Z. var led. af sv. Vet. akad. (1907). -- Jfr Bibelkritik, sp. 239, och Tübingenskolan, sp. 503. Se H. Diels, "Gedächtnisrede auf Z." (1908). S--e. Zeller [sellär]. 1. Jules Sylvain Z., fransk historiker, f. 23 april 1820 i Paris, d. där 25 juli 1900, blef 1854 professor i historia vid fakulteten i Aix, 1858 lärare vid École normale i Paris (och föreläsare vid Sorbonne), 1863 professor vid École polytechnique (efter Duruy) och 1876 därjämte ge- neralinspektör öfver det högre undervisningsväsen- det. Han valdes 1874 efter Michelet till medlem af Franska institutet. Bland Z:s arbeten märkas Histoire de Vitalie depuis Vinvasion des barbares jusqu'à nos jours (1852; 6:e uppl. 1906), Les empereurs romains, caractères et portraits historiques (1863; 4:e uppl. 1876), Histoire d'Allemagne (7 bd, 1872-91) och Histoire résumée de l'Allemagne (1888). Han redigerade 1860–63 årsrevyn "L'an- née historique". -- 2. Berthold Z., den före- gåendes son, fransk historiker, f. 1848 i Kennes, d. 4 april 1899 i Paris som lärare vid Sorbonne, skref bl. a. Henri IV et Marie de Médicis (1877), Études critiques sur le règne de Louis XIII (2 bd, 1879- 80) och Marie de Médicis. Richelieu ministre (1899). 1881-90 utgaf Z. samlingsverket "L'his- toire de France racontée par les contemorains". 1--2. V. S--g. Zeller [tse'l-], Karl, österrikisk tonsättare, f. 1842, d. 1898, juris doktor i Wien, hofråd i undervisningsministeriet, skref sånger och körer, den komiska operan Joconde, operetterna Kapitän Nicol ("Carbonari"), Der vogelhändler ("Fågel- handlarna") och Der obersteiger, de två senare mycket omtyckta. Zellhorn [tsellhårn], ty., benämning på celluloid. Zell-Sjön [tsell-], ty. Zeller-see. Se Bodensjön. Zelo domus Dei (lat., "af nit för Guds hus"), begynnelseorden i den därefter benämnda bulla, som påfven Innocentius X utfärdade 20 nov. 1648 som protest mot westfaliska freden. Zeloso [tseläså], it., mus., "ifrigt". Zelot (af grek. zelos, nit, ifver), nitälskare, blind ifrare (särskildt i religionsfrågor). -- Zeloter (hebr. Kenaim) kallas ett ur fariseismen utgånget judiskt parti, som hade till sin upphofsman Judas Galiléern (se denne), hvilken omkr. år 6 e. Kr. satte i gång ett uppror mot romarna. Zeloterna hade samma religiösa karaktär som fariséerna: de voro stränga ifrare för lagen och höllo noggrant såväl på den mosaiska lagens yttre föreskrifter som på "fä- dernas stadgar". Men de skilde sig från de mera stillsamme och fredsälskande fariséerna därigenom, att de utgjorde ett utprägladt politisk-nationellt parti, som hyste oförsonligt hat mot romarna och deras öfvervälde. Den religiösa karaktären trädde småningom tillbaka för den politiska: zeloternas parti blef ett politisk-nationellt revolutionsparti, som i sig upptog alla missnöjda element bland judafolket och uppsatte som sitt mål judafolkets befrielse från romarväldet. Detta parti blef upphofvet till och själen i det uppror ("det judiska kriget"), som utbröt år 66 och som blef orsaken till Jerusalems förstöring och judafolkets förskingring år 70. Ehuru de icke få förblandas med de afskyvärde sikarierna, som under detta krig bedrefvo sina ogärningar i det olyckliga landet, synas de dock för sina ändamål stundom ha begagnat sig af dessa banditer, och de begingo dessutom själfva i sin fanatism excesser, som föranledde fariséerna att afsäga sig all gemenskap med dem. Under Jerusalems långvariga belägring utöfvade zeloterna i den belägrade staden ett skräckvälde, fullt jämförligt med kommu- nisternas i det belägrade Paris 1,800 år därefter. — Förteckningen på apostlarna i Luk. 6: 14-16 upptar "Simon, som kallas Ifraren (Zeloten)", hvilket binamn troligen betyder, att Simon, innan han blef apostel, tillhört det zelotiska partiet. Källan till kunskapen om detta parti är den judiske historieskrifvaren Josefos historia om judiska kriget J. P. Zelotisk (se Zelot), trosifrig, blindt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free