Zephronia-Zermatt 738 Zephro7nia, Zephroniidæ, zool. Se G l o- m er i d æ. Zephyrarnthes Herb., bot., örtsläkte af fam. Amaryllidaceo, underfam. Amaryllidoideo, med omkr. 30 arter i tropiska och subtropiska Amerika. Blommorna ha tämligen kort pip, sakna bikrona och äro röda, hvita eller gula; de sitta ensamma. Bladen äro smala, nästan gräslika. Z. carinata, inhemsk i Central-Amerika, med rosenröda blom- mor under våren och sommaren, odlas ofta som en villigt blommande krukväxt. G. L-m. Zephyrinus den helige, påfve 202-218, Viktor I:s efterträdare, var invecklad i de under denna tid pågående s. k. monarkianska stridig- heterna (se Antitrinitarier). Z., hvilken stod under inflytande af sin presbyter Callistus, som blef hans efterträdare på Petri stol, upp- trädde visserligen emot det af Artemon stiftade monarkianska partiet, men gynnade ett annat mon- arkianskt parti, de s. k. patripassianerna, som ansågos vara mera ortodoxa. Med montanisterna (se d. o.), som intogo en fientlig ställning till allt slags monarkianism, stod Z. på spänd fot. Af detta stränga parti ogillades påfven för ett edikt, i kraft hvaraf utsikt öppnades för dem, som brutit mot sjätte budet, till förlåtelse och upptagande i kyrkans gemenskap. För sin benägenhet för monarkianismen blef Z. med skärpa och, såsom det anses, delvis orättvist angripen af den framstående presbytern och skriftställaren Hippolytus. J. P- Zéphyrs [sefir] kallas i dagligt tal i Frankrike de fem franska bataljoner (om 6 kompanier) lätt afrikanskt infanteri, i hvilka inställas endast sol- dater, som undergått minst 3 månaders fängelse- straff och ha åtminstone ett år kvar af sin tjänst- göringstid. C. O. N. Ze;phyrus. Se Z e f y r o s. Zeppelm [tse-], Ferdinand, grefve von, tysk militär och uppfinnare, f. 8 juli 1836 i Kon- stanz, d. 8 mars 1917 i Charlottenburg, studerade i Polyteknikum i Stutt- gart, genomgick krigs- skolan i Ludwigsburg och blef 1858 officer samt deltog 1863 i amerikanska inbördes- kriget, hvarvid han för första gången företog en ballonguppstigning, med ballon captif, och i Tysklands krig 1866 samt 1870-71. Z. blef 1883 wiirttem- bergsk militärfullmäk- tig i Berlin, var 1887 -90 Württembergs sändebud där, tog 1890 afsked som general- löjtnant från militärtjänsten, blef general à la suite och 1905 kavallerigeneral. Mest känd gjorde sig Z. som luftskeppskonstruktör. Från 1890 egnade han sig åt byggande af styrbara luftskepp, och 1906 hade han lyckats fullkomna uppfinningen af den typ af styrbara ballongfartyg, som efter ho- nom kallas zeppelinare. (Se Luftskepp, sp. 1310 o. fig. 2.) Sådana i ytterligare förbättrad modell spelade under Världskriget en betydande roll och användes af tyskarna i hela eskadrar, Tryckt den 22/2 22 som gjorde raider till olika delar af de fientliga länderna dels för rekognoscering, dels för ned- kastning af bomber (se Världskriget, sp. 268). Z. hade många motgångar att bekämpa, innan han lyckades besegra det motstånd, som mötte af honom förfäktade teorier. Trots upprepade olycks- händelser, bl. a. en allvarlig katastrof vid Echter- dingen 1908, lyckades dock Z. genom okuflig energi samla medel för experimentens fortsättning och nå det mål han satt sig före. En mängd utmärkelser kom honom till del. Han blef bl. a. heders- doktor-ingenjör vid Polyteknikum (1906), heders- doktor vid universitetet i Tübingen, hedersborgare i Konstanz, Stuttgart, Ulm, München, Friedrichs- hafen och Baden-Baden, förste hedersled, af Deut- sches museum i München (1917), och Verein deut- scher ingenieure tilldelade honom 1908 Grashof- guldmedaljen. Fmn. Zequeira y Araugo [theke'jra i], Manuel de, kubansk skald, f. 1774 i Habana, d. 1846, tjänade 46 år i armén, där han uppnådde öf- verstes grad. Z. anses vara den förste kuban, som kunde göra anspråk på att kallas skald. Z. diktade efter klassiska mönster, och hans vers var klingande. Hans episka dikt Batalla nåväl de Cortis en la Laguna är en minutiös beskrifning ej utan intresse och skönhet. Inspirerad af Quintana y Gallego, skref Z. El primer sitio de Zaragoza och utgaf f. ö. La näve de vapor, El dos mayo sonetten La ilusion, eklogen Albono y Galatea, A la pina m. m. Ad. H-n. Zerbst [ts-], stad i tyska fristaten Anhalt, vid Elbes biflod fr. h. Nuthe, 35 km. s. ö. om Magdeburg. 18,514 inv. (1919). Flera berömda bryggerier; tillverkning af guld- och silfverarbeten, tvål, paraplyer, stärkelse och kemikalier. Det vackra, 1681-1750 byggda slottet var till 1793 residens och inrymmer sedan 1872 det anhaltska arkivet. På torget, som omges af flera gamla hus med spetsgaflar, stå en Kolandspelare (från 1300- talet) och en bronsfigur (kallad Die butterjungjer) af oviss ålder och betydelse. I st. f. de forna vallarna gå nu promenader rundt hela staden. Det gamla franciskanklostret (från omkr. 1250) används nu som gymnasium. Z. har äfven landtbruksskola och döfstumanstalt. Staden är af hög ålder, om- nämnd redan 949. 1307 kom den till huset Anhalt och var 1603-1793 hufvudstad i furstendömet Anhalt-Z., hvars område fördelades på de tre andra linjerna, hvarvid staden Z. kom till Anhalt- Dessau. A. N-d. Zerda, zool. Se Fennek. Zerdust [-du J t]. Se Zoroaster. Zerel, hamnplats. Se Swalferort. Zeria, berg. Se Kyl lene. Zerln, by. Se J i sr e e l 2, sp. 1415. Zermatt [tser-], fr. Praborgne, by i schweiziska kantonen Valais, 1,620 m. ö. h., på vänstra stran- den af Gorner- 1. Mattervisp i öfre delen af Nikolai- 1. Matterdalen, som, omsluten af Dent blanches och Weisshorns glaciärer i v. och ¾ Mischabelhörners i ö., går från foten af Monte Kosa " och Matterhorn i nordöstlig riktning till Stalden, där Gornervisp förenar sig med Saaservisp. Om- gifven af Alpernas väldigaste firn- och bergmassor, rik på stora, nästan ända till dalbottnen räckande glaciärer, på vattenfall och skogar, är Nikolaidalen en af de mest storartade högdalar i Schweiz.