739 Zerna-Zeromski 740 Medelpunkten för den mycket lifliga turisttrafiken, som jämte boskapsskötsel och något åkerbruk är invånarnas förnämsta förvärfskälla, är byn Z. (805 inv. 1910) med sina palatslika hotellbyggnader. Af andra byar i dalen, som i 6 kommuner räknar omkr. 2,500 inv. af tysk härstamning och katolsk bekän- nelse, är den viktigaste S:t Nikolaus (1,164 m. ö. h.), efter hvilken dalen har sitt namn. Med den italienska Val Tournanchs står den i förbin- delse genom en glaciärstigöfverMatterjoch. A. N-d. Zerrna Panzer, Schedo'norus Fr., bot., gräs- släkte, nära släkt med Bromus. I Sverige finnas 5 arter, af hvilka den på murar och vid väg- kanter växande Z. tectorum är den allmännaste. Z. inermis, f o d e r l o s t a, är ett värdefullt, stor- växt och bredbladigt fodergräs, särskildt på torr jord, som förvildats flerstädes i mellersta och södra Sverige. G. L-m. Zero, it. [tserrå] och sp. [the'rå], fr. zéro [serå7], noll (se d. o.). ZerVmski [je-], Stefan, polsk författare, f. 1864 i guv. Kielce, studerade vid Warschaus universitet, men måste på grund af bröstlidande afbryta studierna 1889 och vistades ett par år på landet som informator och skollärare, hvar- vid bekantskapen med den polska landsbygdens lif gaf honom impulsen till nationellt författarskap. ¾. tillbragte i början af 1890-talet några år i västerlandet, bl. a. fyra år som bibliotekarie vid polska nationalmuseet i Rapperswyl (Schweiz), tjänstgjorde efter återkomsten till Polen 1896 vid Zamoyski-biblioteket i Warschau och flyttade sedan för hälsans vårdande till Zakopane. Han inveckla- des 1905 i Warschau i politisk rättegång, som tvingade honom att emigrera, tillbragte 4 år i Paris och 3 i Italien, återvände vid Världskrigets utbrott till Polen och tog aktiv del i det politiska arbetet. 2. bröt redan från sitt första litterära framträdande, i början af 1890-talet, med de utili- taristiska strömningar och med den resignerade kapitulationsstämning inför den dystra verklighe- ten, som mot 1800-talets slut alltmer tagit öfver- hand inom polska litteraturen. Han tillhörde en generation, som vuxit upp under det ryska för- tryckets och reaktionens fruktansvärdaste tid och därvid fått hvad han själf kallar "den ryska sjukan", det patriotiska hatet mot förtryckarna, djupt inympad i själen, en generation, som på samma gång tagit starkt intryck af de marxistiska idéerna under deras segertåg och som lärt sig att se lif vet omkring sig i dessa doktriners ljus. Med en hypernervös känslighet, utan starka ord, men med ett mäktigt patos doldt bakom orden, reage- rade han mot den honom omgifvande verkligheten; han ville väcka sitt folk och sätta lif i dess tröga, likgiltiga massor. Han egnar sig därvid först och främst åt politiskt väckelsearbete; han vill "slita upp de polska såren, så att de ej skola betäckas med gemenhetens hud". "Vi skola sönderhackas af korpar och gamar" är den betecknande titeln på ett af hans första arbeten, publiceradt 1892 i Krakau under pseudonymen Maurycy Zych. Han väcker där till lif insurgenten från upprorsåret 1863, som visserligen förlorat hoppet om sin sak, ställd som han är mellan den ryska öfvermakten och den polske bondens likgiltighet, men som likväl troget tjänar denna sak ända till martyrdöden. Motiv hämtade från Polens lidandeshistoria under det ryska väldet behärska också hans i hemlandet publicerade noveller, först offentliggjorda i tidnin- gen "Glos" och sedan samlade i bokform. Han skildrar den uppväxande generationens martyri- ologi i de fängelseliknande polska skolorna, där alla ansträngningar göras för att kväfva de ungas nationalmedvetande, ett arbete, som likväl är ett sisyfusarbete: en ringa anledning - deklamation af en dikt af Mickiewicz - är nog för att få patriotismen att slå ut i full låga ('Sisyfusarbete'), han skildrar regeringens förföljelser mot katolicis- men ('Hedningen', 'Deras gud'), han skildrar den tragiska konflikten mellan den dödsdömde frihets- hjälten och hans tsartrogne farbror generalen, som själf af gör brorsonens öde ('Skovekko'), den urspr. hopplöst mörka pessimismen ger därvid småningom vika för mera optimistiska tonfall; särskildt är detta fallet i ett par kvasihistoriska prosadikter, där episoder ur Polens förflutna ge författaren stoffet för symboliska och allegoriska fantasier om Polens nutid och framtid: dels Powiesc o udalym Walgierzu (Sägnen om den tappre Walgier; 1899), där bilden af riddaren, som luttras och mognar i fångenskap och lidande, symboliserar den polska nationens öden efter delningarna, dels Duma o hetmanie (Klagokvädet om hetmanen; 1903), där det historiska motivet är den polske krigaren Zolkiewskis hjältedöd i kriget mot turkarna 1620, men där diktens kärna utgöres af en visionär öfver- blick af Polens historia och där författaren bl. a. låter den gamle hetmanen i andanom skåda de polska legionernas anryckande. En stolt patriotisk äredikt, fylld af fosterländsk optimism, är också den 1903-04 publicerade historiska trebandsromanen Popioly (I grus och aska), en serie löst hopfogade bilder från Napoleonskrigen och af polska legio- närernas deltagande däri, det hela, trots sitt episka ämne, snarast ett stort lyriskt poem, röjande för- fattarens släktskap med den polska romantikens stora skalder. Samtidigt med dessa patriotiskt be- tonade verk utgöra emellertid från första stund de sociala missförhållandena i Polen temat för 2:s författarskap. Han skildrar dels proletariatets lidande och förtryck: bonden, som af nöden för- vandlats till ett rasande vilddjur (Zmerzch), bon- den, som grymt misshandlas af skogvaktaren och godsegaren, därför att han stulit trä till likkista åt sin son (Zapomnienie) etc., dels också bilden af den bildade samhällsmedlemmen, hvilken anser som sin plikt att offra sig för folkets väl och som gör det, fastän själf medveten om det gagnlösa i sitt offer, t. ex. den unge läkaren, som, drifven af känslan af solidaritet med proletariatet, af- svärjer sig gemenskapen med fadern-landtjunkaren, som skott sig på böndernas bekostnad (Doktor Piotr). Den bildades plikt att egna sig åt det otacksamma arbetet för de små i samhället utgör också ämnet för 2:s stora, 1900 publicerade roman Ludzie bezdomni (Hemlösa människor). Romanen ger en, konstnärligt sedt, osammanhängande, men belysande social tidsbild från sekelslutets Polen, särskildt i fråga om proletariatets lif: dess hjälte är en ur proletariatet utgången läkare Tomiasz Judym, som är lidelsefullt genomträngd af med-