745 Zetterlund-Zetterstedt 746 Teatern brann s. å., men återuppfördes, hvar- efter Z. innehade den nybyggda Södra teatern 1859-73. Somrarna 1867-72 förestod han där- jämte Djurgårdsteatern. Hans ypperligt samspelta kärntrupp af förmågor i den glada genren (The- gerström, G. Bergström, Lindström, Warberg, fru- arna Ch. Bergström och Anna De Wahl m. fl.) hade då sin glansperiod med uppförande af Offen- bachs operetter. För att af böj a konkurrens slog Z. sig hösten 1871 tills, med L. Josephson och E. Wallmark om öfvertagande af Ladugårdslandstea- tern jämte de två af Z. förut innehafda skåde- banorna. Men de bästa sujetterna öfveransträngdes och afgingo, truppens konstnärliga nivå sjönk, och företagets ekonomi led däraf. Z. beröfvade sig lifvet med ett revolverskott, då han f. g. under sitt direktörskap ej disponerade fulla beloppet till sujetternas månadsaflöning, hvilken smälek han var för högdragen att kunna bära. Stärbhusutrednin- gen visade emellertid ett betydande öfverskott. Som teaterledare var Z. mycket sträng och småaktigt noggrann om helgden af sitt teaterreglemente, som skådespelare en god kuplettsångare och en för sin godlynta humor uppburen framställare af karak- tärstyper ur folklifvet. E. F-t. Zetterlund, Karl Gustaf, agronom, f. 3 jan. 1840 i Gillberga socken, Södermanland, d. 1892, genomgick Ultuna lantbruksinstitut 1861-63, var 1866-68 assistent vid kemiska laboratoriet å Landtbruksakad:s Experimentalfält samt hade under åtskilliga år anställningar vid bränneri- industrien och betsockertillverkningen. Han blef föreståndare för frökontrollanstalten i Örebro 1878 och för den därmed förenade kemiska stationen 1880. Z. verkade med stor energi för de vid denna tid gängse, men ej tillräckligt förberedda och okritiskt ledda sträfvandena att på grund af "nordiskt frös" antagna framstående beskaffenhet igångsätta en omfattande odling och export af maltkorn och utsäde samt för införande af nya, mer gifvande potatissorter samt författade en mängd uppsatser och småskrifter i dessa ämnen. H. J. Dft. Zetternam, Eugen Jodocus Jozef Di- ricksens, flamländsk författare, f. 1826 i Ant- werpen, d. 1855, var yrkesmålare och idkade därbredvid skriftställen med sådan framgång, att han vid sin förtidiga bortgång efterlämnade 38 arbeten på prosaberättelsens, dramats (Margareta van Constantinopel, 1846, Modezucht, 1854) och konstkritikens områden samt hade vunnit anseende som en verkligt genialisk berättare för folket. Hans yppersta arbeten äro de prisbelönta roma- nerna Èowna (1845) och Mynheer Luchtervelde (1848) samt det konstkritiska Verhandeling över de nederlandsche schilderschool (1855), hvilket belöna- des med pris af Lukasgillet i Antwerpen. (B-n B.) Zetterqvist, Lars Johan, violinist, f. 25 mars 1860 i Tveta, Värmland, elev af F. Book vid konservatoriet 1875-78 och af Leonard i Paris och Sivori 1878-80, violinist i hofkapellet i Stockholm 1882, konsertmästare där 1886-1914, musikdirektör vid Lifregementets husarer 1885, vid Västgötadals (sedermera, fr. o. m. 1902, Hal- lands) regemente 1888-1911 och tillika vid Första Svea artilleriregemente 1895-98, violinlärare vid konservatoriet sedan 1903 (med professors titel från 1914) och konsertmästare i Konsertföreningen sedan 1915. Z. har ofta uppträdt som solist med säker och högt utvecklad teknik samt bred och fyllig ton; bland svenska violinkonstnärer har han intagit en af de främsta platserna. Han blef 1892 led. af Mus. akad. A. L.* Zetterstedt. 1. Johan Vilhelm Z., ento- molog, universitetslärare, f. 20 maj 1785 på Lärke- torp i Mjölby socken, Östergötland, d. 23 dec. 1874 i Lund, blef 1805 stu- dent i Lund, åtnjöt där A. J. Ketzius' hand- ledning och vänskap, promoverades 1808 till filos. doktor och erhöll en docentur i botanik 1810. Han befordra- des 1812 till botanices demonstrator och (lön- lös) adjunkt i natural- historien, förestod pro- fessur många år och vände alltmera sin håg till studiet af insek- terna. För att samla naturvetenskapligt material gjorde Z. resor till Öland 1811 och 1817, till Gottland 1819 och 1841, till de nordligaste lappmarkerna och ända upp till Nordkap 1821 (han inhöstade då en betydande skörd af i synnerhet insekter), till mellersta lappmarkerna 1832 och till Jämtland 1840. Han erhöll 1822 professors n. h. o. v., var ord. akademisekreterare i Lund 1828-36 och utnämndes 1839 till Agardhs efterträdare som pro- fessor i botanik och praktisk ekonomi där (sedan han förut förgäfves täflat med Sven Nilsson om professuren i naturalhistoria). Som examinator visade Z. sig ofta partisk och åsidosatte sitt ämne botaniken. 1853 blef han emeritus. Han var från 1831 led. af Vet. akad. och dessutom invald i flera in- och utländska samfund samt en af de 10 utländske hedersled, i Entomological society i London. En växtart och tjugu djurarter äro upp- kallade efter honom. Z:s vidlyftiga korrespondens förvaras i Lunds universitetsbibliotek. - I Natur- historisk resa genom Sveriges och Norriges lapp- marker (2 bd, 1822; belönt med Lundbladska pri- set af Svenska akad.) ådagalägger Z. sitt skåp- lynne som nitisk naturvetenskaplig samlare med mycket medelmåttig begåfning, naiv och okritisk, men genomträngd af vinnande välvilja och god- modighet. De många poetiska utgjutelser, som han däri instrött, prisades på sin tid som något sär- deles vackert. Hans Resa genom Umeå lappmarker etc. (1833) röjer samma egenskaper. Sin älsk- lingsvetenskaps litteratur riktade han med bl. a. Orthoptera Sueciæ (1821), Insecta lapponica (1840) och slutligen det stora arbete, med hvilket han för- värfvade sig vetenskapligt rykte bland entomolo- gerna, Diptera Scandinavio (14 bd, 1842-60), hvilket utgafs med statsanslag och tillskyndade honom Vet. akad:s mindre Linnémedalj i guld. På gamla dagar lät han trycka sin diktsamling Poetiska utflygter (1866). 2. Johan (Janne) Emanuel Z., den föregåendes brorson, botanist, f. 23 april 1828 i