mycket olik de ändlösa perioder man träffar hos Z:s efterföljare; Die afrikanische Sofonisbe var dedi- cerad till drottning Kristina. Ett urval af Z:s dik- ter finnes i Wilh. Mullers "Bibliothek deutscher dichter des 17. jahrhunderts" (1837). Se Chole- vius, "Die bedeutendsten deutschen romane des 17. jahrfmnderts" (1866), A. Gebhardt, "P. v. Z." (1888), K. Dissel, "P. v. Z." (1890), och K. Prahl, "Z." (s. å.). (R-nB.) Ze-shin, Shibata, japansk konstnär, f. 1835, d. 1891, är den förnämste idkaren af lackmåleri under århundradet - uppfinningsrik och tekniskt fulländad - och den siste utlöparen af Korin- skolan. Se Lackarbeten. Zeta. 1. Flod i Montenegro, upprinner i Niksics dalkittel och försvinner efter kort lopp under Planinicaberget, men kommer på södra sidan af detsamma åter i dagen, flyter mot s. ö. förbi Danilovgrad och Spuz samt förenar sig ofvanför Podgorica med Moraca. Längd omkr. 50 km. - 2. Efter ofvannämnda flod under medeltiden namn på hela kustområdet från Cetinje till Skutari. Se Montenegro, sp. 997. 1-2. A. N-d. Zetes, grek. myt. Se Boreader. Zethelius, industriidkar- och ämbetsmannasläkt, härstammar från Östergötland, där förste med visshet kände stamfadern Olof Jönsson vid midten af 1600-talet var hemmansegare i Säby, Örberga socken. En sonson till honom, Lars Eriksson (f. 1677, d. 1739 som garfvarmästare i Stockholm), skref sig Sithelius och från 1705 Zethelius. Från hans äldre son, Erik Z. (f. 1710, d. 1767), likaledes garfvare, här- stammar den nu lefvande, talrika och vidtutgrenade släkten. Dess mest framstående medlem är Erik Adolf Z., sonson till Erik Z., f. 1781, d. 1864. Han egnade sig i likhet med fadern, den kände Stockholmsguldsmeden Per Z. (f. 1740, d. 1810), åt guldsmedsyrket och blef 1803 mästare och gulddragare i Stockholm. Tidigt intresserad för bergshandteringen, studerade han bergsvetenskap för J. G. Gahn och under resor, särskildt i England, hvarifrån han sedermera införskref arbetare, med hvilkas bistånd han vid det af honom inköpta Nyby bruk nära Torshälla anlade puddelugnar och valsverk, de första i Sverige. Sedan han blifvit egare äfven af Surahammar (se d. o.) i Yästmanland, utvidgade han betydligt och förbättrade bruksdriften där. Han bidrog kraftigt till att upphäfva de inskränkningar i näringsfriheten, hvilka järnhandteringen varit underkastad, samt erhöll för sina förtjänster härom och för införandet af nya metoder Järnkontorets stora guldmedalj. 1828-30 var han led. af borgarståndet. Z. var bl. a. led. af direktionen för Teknologiska institutet (1830) och af kommittén för uppgörande af förslag till tulltaxa

Erik Adolf Zethelius. (1834), hedersled, af Landtbruksakad. och erhöll 1838 direktörs titel. Han egde utom Nyby och Surahammar Lisjö i Västmanland och Berga i Södertörn m. fl. bruks- och landtegendomar samt flera hus i Stockholm. Bland hans många ättlingar må nämnas sonsonen Fredrik Vilhelm Z., f. 28 aug. 1856 på Stensjö, Rytterne socken, Västmanland, som efter hofrättsexamen i Uppsala (1880) inträdde i Finansdepartementet (1881), där han 1900 blef kansliråd och byråchef. Som öfverdirektör och chef för Kontrollstyrelsen (sedan 1914) har han utöfvat stort inflytande i fråga om tillämpningen af rusdryckslagarnas restriktioner. - En kusin till den sistnämnde, Fredrik Otto Z., f. 11 febr. 1865, som efter mogenhetsexamen i Stockholm 1883 genomgick krigsskolan och 1895 vardt kapten vid Norrlands trängbataljon, är grundläggare af sammanslutningen Svenska röda stjärnan för frivillig djurvård, hvars verkställande styrelseled, han är. C. F. Zethos (grek. Zaethos}. Se Amfion. Zethræus, August Gerhard, skolman, vitter och filosofisk författare, f. 9 Jan. 1828 i Stockholm, d. där 7 nov. 1901, blef student i Upp- sala 1845, filos. kandidat 1853, disputerade 1859 för filos. doktorsgraden och promoverades 1869 till filos. doktor. Han blef 1861 kollega vid Jakobs lägre elementarläroverk i Stockholm, tjänstgjorde därjämte, sedan 1864, som extra lärare vid Stock- holms gymnasium och var 1879-97 lektor i fran- ska och engelska vid Högre allm. läroverket på Södermalm. Z. utgaf några läroböcker, bl. a. Engelsk grammatik för elementarläroverken (1876), och väckte rätt mycket uppseende med det berättande poemet Johannes (1880), som bl. a. var ett synnerligen kraftigt angrepp mot den mörka pietism, som är egnad att skapa hycklare och fanatiker. Svenska akad. utmärkte med hedersomnämnande Z:s skådespel Saul, konung i Israel (1886), ett försök till rentvagning af en tragisk personlighet, hvars reformvänlighet däri starkt betonas. Den genomförda naturvetenskapliga världsåskådning, som yppade sig i "Johannes", utvecklade Z. med grundlighet och skarpsinne i det religionsfilosofiska och socialpolitiska arbetet Tsätalät-ordens vishetslära eller samhällsutvecklingens nya skede (4 bd, 1889-99). Zetlitz, Jens, norsk präst, skald, f. 26 jan. 1761 i Stavanger, d. 1821, blef student 1780, tog teol. ämbetsexamen och blef komminister i Lej på Jæderen 1790, kyrkoherde i Vigedal i Ryfylke 1800 samt i Hvideseid i Telemarken 1811. Z. blef tidigt en omtyckt författare af glada sånger och visor, i synnerhet dryckesvisor. Hans Prædikener og leilighedstaler utgåfvos 1822, Samlede digte (2 bd) 1825 och Sange for den norske bondestand 1842. E. H. Zetterholm, Karl Johan Ludvig, teaterledare, skådespelare, f. 14 febr. 1818 i Linköping, d. 2 maj 1873 i Stockholm, anställdes 1839 vid Torsslows sällskap i Stockholm (i Kirsteinska huset) och 1842 vid den af A. Lindeberg då nybyggda Nya (senare Dramatiska) teatern. Därifrån öfvergick Z. 1854 till Weselius' och Bromans trupp vid Södra teatern (å Mosebacke) och ledde den efter Weselius' död 1855 till 1857, då han gifte sig med änkan och i eget namn öfvertog styrelsen.